ec jungfru Berz -ankommit till Martin med barnet, emedan de bida sängerna passerat genom hökarboden, hvilket de ej behöft göra om ej porten vid denna tid varit stängd. Det vore således svärt för den af Martin uppgifna qvinnspersonen, hvilken skulle hafva emottagit barnet, att hafva utkommit med detsamma ifrån huset, då bodbetjenterna bestämdt intyga, aut ingen qvinna ulgåll med ett barn, och porten, sedan den stängdes, icke blifvit denna afton öppnad. Martin, uppmärksam gjord på dessa omständigheter, sade, ati då qvinnan inkommit i huset hade Porten varit öppen. Huruvida den varit stängd, sedan hon erhållit barnet jemte pengarne och dermed lemnat Martins rum, kunde han icke säga; han hade blott anbefallt henne försigtighet. På särskilda till Martin framställda frågor svarade han, att han ansett det nödigt bedja qvinnan vara försigtig och icke låta husets folk se barnet, icke derföre att han trott sig handla broitsligt, utan emedan han af ambitionskänsla vcla: dölj a det förhållandet, att han bortlembäd nat ett barn: — att han på förhand underrättat qvinnan orm den omständigheten, att, sedan porten var stängd, iniste man passera genom bodarna; — att han samma eftermiddag tillhandlat sig mandelmassan för 6 sk. hos sockerbagaren Sjögren vid Hornsgatan. ar en i boden varande mamsell; samt att orsaken hvarföre han så långt innan afresan funit nödig! att ur dragkistlådan borttaga det af städerskan Borgström derstädes funna paketet, hyilket, enligt Martins uppgifl, innehållit läder, varit den, att då Martin efter sin första utgång hemkommit, hade imnit Borgström stående bredvid lådan; då h fier hennes utgång lagt samma paket i den öfre a! drogkistlådorna, hvilken kunnat läsas med nyckei; — och slutligen att läderbundten icke varit omlindad med något omslag, utan lägat aldeles obetäckt i lådan. Härefter framtogs Martins anteckningsbok, dervi åtskilliga utgifter för den 2 Jan. fanus upptecknade, men icke den å 50 Bdr B:ko för härnets bortlemnande, och icke heller de i Oct. och Nov. månad för barnets utgifna 48 Rdr; neml. i Oct. 40 Rdr och i Nov. 8 Rdr. Martin förklarade i anledning häraf, att han icke velat anteckna dessa utgifter, emedan han icke brukade uppteckni sina utgifter för ovanliga ändamål. På uppmaning anförde nu stadsgevaldigern Thomason, att då han den 10 Januari om aftonen utkommit til! tin på landet, ifrån öfverståthållareembetet, dervid Martin både mundtligt och i bref, hyllket Thomason haft med sig, underrättats om pigan Johanssons angifvelse, hade han synts ledsen och förvirrad; samt då Thomason uppmanat honom att antingen uppcifsa hvar barnet fanns, eller också att medfölja till staden, hade han svarat, att han icke kände den qvinna till hvilken han lemnat barnet; han hade er : varit glad att blifva af dermed, och hade icke trott det vara farligt att på sådant sätt bortlemna det, cinedan många andra hade gjort på samma sätt. Några vittnen, hvilka funnits på stället då Thomason der infunnit sig hos Martin, blefvo på Martins begäran i dag hörde, men hade ingenting annat att upplysa, än att Martin vid ifrå-gavarande tijlfälle varit lugn som vanligt, och att de icke kunnat förmärka att något ovanligt föreföll. — Martins dräng Eriksson intygada detsamma. Hr doktor Blachet, hvilken af Ö. S. E:t på Martins begäran blifvit skickad till honom i häktet för att undersöka honom, emsdan han sagt sig vara i en svår sinnesförf.ttning, upplyste, att han vid besöket funnit Martin dyster och nedslagen, samt att han yttrat, det han fruktade att blifva vansinnig. Då doktorn bedt honom att lugna sig, hade han svarat: lugn biir jag aldrig, så länge jag skall sitta här; ty jag är alltid svårmodig då jag ej omgifves af större sällskap. — På polismästarens fråga hvad han menat med det, och om han hade något tungt på samvetet, svarade Martin nej; men att han vanligtvis var nedslagen deröfver att han fann sig begå obetänksamheter, churu hans mening icke vore utt handla så. Han hade alltid varit omgifven at I rligt och redligt folk, och det kostade på honom att nu se sig omgifven af brottslingar. Polismästaren anmärkte härvid att han icke borde framställa. sig i så skär dager, emedan det nogsamt vore kändt, att Martin icke tillförene så noga lagt på sitt samvete att han förut varit orsak till flere lika oiyckliga varelsers tillkomst till verlden, som et nu ifrågavarande barnet, utan att mycket bekymra sig om dem. CJ Förhöret öts härefter på en timma, under det städerskan öm efterskickades. Sedan hon ankommit, för les för henne det läderpaket, hvilket Martin påstått funnits i lådan. Borgström hestred att det varit detsamma. Paketet hade vartt längre och ts mjukt när hon tagit derpå; hvaremycket hårdt. Dessutom hade paketet It med något mörkt ylletyg, hvarpå Borgström var tämdt säker. Derjemte upplyste Borgström, att då hon cen sednare gång innevarit hos Martin och bäddat, hade han sagt till henne, som orden fallit: JIag går i så besynnerliga tankar; och rätt som det är glömmer jag mig sjelf också. Martin anhöll om besvärshänvisning deröfver, att öfverståthöllarecmbetet iprmanat honom i häkte, hvilket meddelades; hvarefter målet uppsköts tills i morgon, dertill pertvakten skulle uppkallas. större, sam mot detta var 4 varit omlind: — Ibland de firgar, som nyligen varit insatta på Smedjegårdshälktet, märktes i sistl. December månad en glasmästarecesäll vid namn Lindberg, för att med 8 dagars fängelse aftiena bristande böter, hyvartill han blifvit dömd af Ståthållareembetet å Stockholms slott för tobaksrökning å Kongl. Borggården. Såsom en annan såh af ungefär lika betydlig beskaffenhet förtjenar nämnas, att en timmerman J. G. S. den 23 September sist! år togs ifrån sitt arbete och bysattes för vu skuld af 4 rdr 5 sk. 4 rst. bko. Den obarmhertige fordringsägaren har under heta denna tid betalt det föreskrifna underhållet, hvilket mångfldigt öfverskrider sielfya skulden. ww AA TATE NET RM TAYRAEE ICANN NR