ec jungfru Berz -ankommit till Martin med barnet,
emedan de bida sängerna passerat genom hökarbo-
den, hvilket de ej behöft göra om ej porten vid
denna tid varit stängd. Det vore således svärt för
den af Martin uppgifna qvinnspersonen, hvilken
skulle hafva emottagit barnet, att hafva utkommit
med detsamma ifrån huset, då bodbetjenterna be-
stämdt intyga, aut ingen qvinna ulgåll med ett barn,
och porten, sedan den stängdes, icke blifvit denna
afton öppnad.
Martin, uppmärksam gjord på dessa omständighe-
ter, sade, ati då qvinnan inkommit i huset hade
Porten varit öppen. Huruvida den varit stängd,
sedan hon erhållit barnet jemte pengarne och der-
med lemnat Martins rum, kunde han icke säga; han
hade blott anbefallt henne försigtighet. På särskilda till
Martin framställda frågor svarade han, att han an-
sett det nödigt bedja qvinnan vara försigtig och icke
låta husets folk se barnet, icke derföre att han trott
sig handla broitsligt, utan emedan han af ambitions-
känsla vcla: dölj a det förhållandet, att han bortlem-
bäd
nat ett barn: — att han på förhand underrättat
qvinnan orm den omständigheten, att, sedan porten
var stängd, iniste man passera genom bodarna; —
att han samma eftermiddag tillhandlat sig mandel-
massan för 6 sk. hos sockerbagaren Sjögren vid
Hornsgatan. ar en i boden varande mamsell; samt
att orsaken hvarföre han så långt innan afresan
funit nödig! att ur dragkistlådan borttaga det af
städerskan Borgström derstädes funna paketet, hyil-
ket, enligt Martins uppgifl, innehållit läder, varit
den, att då Martin efter sin första utgång hemkom-
mit, hade imnit Borgström stående bredvid lå-
dan; då h fier hennes utgång lagt samma paket
i den öfre a! drogkistlådorna, hvilken kunnat läsas
med nyckei; — och slutligen att läderbundten icke
varit omlindad med något omslag, utan lägat
aldeles obetäckt i lådan. Härefter framtogs Mar-
tins anteckningsbok, dervi åtskilliga utgifter för den
2 Jan. fanus upptecknade, men icke den å 50 Bdr
B:ko för härnets bortlemnande, och icke heller de i
Oct. och Nov. månad för barnets utgifna 48 Rdr;
neml. i Oct. 40 Rdr och i Nov. 8 Rdr. Martin för-
klarade i anledning häraf, att han icke velat anteck-
na dessa utgifter, emedan han icke brukade uppteck-
ni sina utgifter för ovanliga ändamål.
På uppmaning anförde nu stadsgevaldigern Tho-
mason, att då han den 10 Januari om aftonen ut-
kommit til! tin på landet, ifrån öfverståthållare-
embetet, dervid Martin både mundtligt och i bref,
hyllket Thomason haft med sig, underrättats om pi-
gan Johanssons angifvelse, hade han synts ledsen och
förvirrad; samt då Thomason uppmanat honom att
antingen uppcifsa hvar barnet fanns, eller också att
medfölja till staden, hade han svarat, att han icke
kände den qvinna till hvilken han lemnat barnet;
han hade er : varit glad att blifva af dermed, och
hade icke trott det vara farligt att på sådant sätt
bortlemna det, cinedan många andra hade gjort på
samma sätt. Några vittnen, hvilka funnits på stäl-
let då Thomason der infunnit sig hos Martin, blef-
vo på Martins begäran i dag hörde, men hade in-
genting annat att upplysa, än att Martin vid ifrå-
-gavarande tijlfälle varit lugn som vanligt, och att de
icke kunnat förmärka att något ovanligt föreföll. —
Martins dräng Eriksson intygada detsamma.
Hr doktor Blachet, hvilken af Ö. S. E:t på Mar-
tins begäran blifvit skickad till honom i häktet för
att undersöka honom, emsdan han sagt sig vara i
en svår sinnesförf.ttning, upplyste, att han vid be-
söket funnit Martin dyster och nedslagen, samt att
han yttrat, det han fruktade att blifva vansinnig.
Då doktorn bedt honom att lugna sig, hade han
svarat: lugn biir jag aldrig, så länge jag skall sitta
här; ty jag är alltid svårmodig då jag ej omgifves
af större sällskap. — På polismästarens fråga hvad
han menat med det, och om han hade något
tungt på samvetet, svarade Martin nej; men att
han vanligtvis var nedslagen deröfver att han fann
sig begå obetänksamheter, churu hans mening
icke vore utt handla så. Han hade alltid varit
omgifven at I rligt och redligt folk, och det ko-
stade på honom att nu se sig omgifven af brotts-
lingar. Polismästaren anmärkte härvid att han icke
borde framställa. sig i så skär dager, emedan det
nogsamt vore kändt, att Martin icke tillförene så
noga lagt på sitt samvete att han förut varit orsak
till flere lika oiyckliga varelsers tillkomst till verl-
den, som et nu ifrågavarande barnet, utan att myc-
ket bekymra sig om dem.
CJ
Förhöret öts härefter på en timma, under det
städerskan öm efterskickades. Sedan hon an-
kommit, för les för henne det läderpaket, hvilket
Martin påstått funnits i lådan. Borgström hestred att
det varit detsamma. Paketet hade vartt längre och
ts mjukt när hon tagit derpå; hvare-
mycket hårdt. Dessutom hade paketet
It med något mörkt ylletyg, hvarpå
Borgström var tämdt säker. Derjemte upplyste
Borgström, att då hon cen sednare gång innevarit hos
Martin och bäddat, hade han sagt till henne, som
orden fallit: JIag går i så besynnerliga tankar; och
rätt som det är glömmer jag mig sjelf också.
Martin anhöll om besvärshänvisning deröfver, att
öfverståthöllarecmbetet iprmanat honom i häkte, hvil-
ket meddelades; hvarefter målet uppsköts tills i mor-
gon, dertill pertvakten skulle uppkallas.
större, sam
mot detta var
4
varit omlind:
— Ibland de firgar, som nyligen varit insatta på
Smedjegårdshälktet, märktes i sistl. December månad
en glasmästarecesäll vid namn Lindberg, för att med
8 dagars fängelse aftiena bristande böter, hyvartill
han blifvit dömd af Ståthållareembetet å Stockholms
slott för tobaksrökning å Kongl. Borggården. Såsom
en annan såh af ungefär lika betydlig beskaffenhet
förtjenar nämnas, att en timmerman J. G. S. den
23 September sist! år togs ifrån sitt arbete och by-
sattes för vu skuld af 4 rdr 5 sk. 4 rst. bko. Den
obarmhertige fordringsägaren har under heta denna
tid betalt det föreskrifna underhållet, hvilket mång-
fldigt öfverskrider sielfya skulden.
ww AA TATE NET RM TAYRAEE ICANN NR