— Då utslaget angående Marsoroligheterna
i förrgår skulle afkunnas, anmältes för dom-
stolen, att f. d. guldsmeden Lenholm vore till
domstol å landet reqvirerad, hvadan domens
afkunnande uppsköts till den 25 dennes.
— Åter harjen bondejblifvit lurad af några spelare.
En statdräng vid namn Lundström, som å Korn-
hamnstorg försålt kött, blef af en för honom alldeles
okänd person bjuden på en sup. Bonden, som tyckte
att detta icke var något att försmå, antog tillbudet,
hvarefter de båda begåfvo sig till en i huset JM 74
å Vesterlånggatan befintlig krog, der den okände,
eftet att först hafva trakterat bonden med den ut-
lotvade supen, införde honom i ett inre rum, hvarest
ännu en för bonden obekant person, såsom det syn-
tes, temligen välplägad, hefann sig. Bondens nya
vän tillhviskade då. honom, att-den druckne var en
slösare, som nyligen fått ärfva 500 rdr; hvarefter
han, på den dröckhes förslag, höll vissa riks-
dalrar på kortkonster, hvilka förevisades af den
druckne personen, men som ständigt tappade, under
det bonden såg på. Slutligen, och då efter flera
förnyade uppmaningar af bondens ledsagare, låt äf-
ven denne narra sig att hålla emot konstmakaren,
hvarvid han naturligtvis hade den oturen att tappa.
Då bondens kassa, 22 rdr 24 sk., enligt spelarnes
förklaring icke räckte att betäcka förlusten, gjorde
herrarne mine af att äfven taga hans rock; men vi-
sade sig slutligen så liberala, att de åtnöjde sig med
hvad som fanns att taga. MHäröfver hade nu bonden
anfört klagomål i polisen, dervid förre fångknekten
Rydquist och bergsprängaren Svensson blefvo ankla-
gade, att hafva varit de ofvannämnde bedragarne.
— Nå,, frågade polismästaren bonden, huru gick
det till vid spelet? — Bonden: Jo, jag skulle gissa
på klöfverfru eller klöfverkung., — Polismästaren:
Nå, och du gissade på klöfverfru? — Bonden:
Nej, gunås, jag gissa på klöfverkung, jag. — Po-
lismästaren: Och då blef du lurad ? — Bonden:
Ja, jag bleflurad, jag., — Polismästaren: Nå, men
om du hade vunnit, då hade du väl inte kommit
bit och klagat? — Bonden: Nej bevars, det hade
jag inte; hvad skulle jag klagat på då?
Rydqvist och Svensson förnekade all vetskap om
bondens förlust; men som de förut varit anklagade
för bedrägligt spel, ansåg polismästaren att en li-
ten kurs vid kolqvarnen å arbetshuset skulle
bekommå herrarne serdeles väl; hvarföre de också
senast dit affördes.
— Allt som oftast hafva en tid bortåt klagomål
i polisen anförts emot åkarne, synnerligen drängar-
ne; så att polismästaren åtskilliga gånger funnit sig
föranlåten att gifva åkardrängarnes husbönder all-
varsamma tillrättavisningar och föreställningar, hvil-
ka dock icke synts bära frukt. Således blifva allt
som oftast åkare pliktfällda för otidighet, pPrejeri,
slagsmål, m. m. d.; och polisbetjeningen beklagar sig,
att då de vända sig till drängarnes husbönder med
begäran att de skola hålla dem i styr, svara de an-
tingen att det icke angår dem, eller att de icke
töras.
Ett dylikt klagomål anfördes åter i går af åkare-
åldermannen Wallin, nemligen att då han funnit sig
nödsakad att för en förseelse, likväl på ett vänligt
sätt, tillrättavisa drängen Gustafsson, hade denne,
och det i poltisbetjeningens närvaro, förföljt Wallin
ett långt stycke, under det han utöst åtskilliga oti-
digheter, såsom: du svarta hund; jude, m. m, —