— Då utslaget angående Marsoroligheterna i förrgår skulle afkunnas, anmältes för domstolen, att f. d. guldsmeden Lenholm vore till domstol å landet reqvirerad, hvadan domens afkunnande uppsköts till den 25 dennes. — Åter harjen bondejblifvit lurad af några spelare. En statdräng vid namn Lundström, som å Kornhamnstorg försålt kött, blef af en för honom alldeles okänd person bjuden på en sup. Bonden, som tyckte att detta icke var något att försmå, antog tillbudet, hvarefter de båda begåfvo sig till en i huset JM 74 å Vesterlånggatan befintlig krog, der den okände, eftet att först hafva trakterat bonden med den utlotvade supen, införde honom i ett inre rum, hvarest ännu en för bonden obekant person, såsom det syntes, temligen välplägad, hefann sig. Bondens nya vän tillhviskade då. honom, att-den druckne var en slösare, som nyligen fått ärfva 500 rdr; hvarefter han, på den dröckhes förslag, höll vissa riksdalrar på kortkonster, hvilka förevisades af den druckne personen, men som ständigt tappade, under det bonden såg på. Slutligen, och då efter flera förnyade uppmaningar af bondens ledsagare, låt äfven denne narra sig att hålla emot konstmakaren, hvarvid han naturligtvis hade den oturen att tappa. Då bondens kassa, 22 rdr 24 sk., enligt spelarnes förklaring icke räckte att betäcka förlusten, gjorde herrarne mine af att äfven taga hans rock; men visade sig slutligen så liberala, att de åtnöjde sig med hvad som fanns att taga. MHäröfver hade nu bonden anfört klagomål i polisen, dervid förre fångknekten Rydquist och bergsprängaren Svensson blefvo anklagade, att hafva varit de ofvannämnde bedragarne. — Nå,, frågade polismästaren bonden, huru gick det till vid spelet? — Bonden: Jo, jag skulle gissa på klöfverfru eller klöfverkung., — Polismästaren: Nå, och du gissade på klöfverfru? — Bonden: Nej, gunås, jag gissa på klöfverkung, jag. — Polismästaren: Och då blef du lurad ? — Bonden: Ja, jag bleflurad, jag., — Polismästaren: Nå, men om du hade vunnit, då hade du väl inte kommit bit och klagat? — Bonden: Nej bevars, det hade jag inte; hvad skulle jag klagat på då? Rydqvist och Svensson förnekade all vetskap om bondens förlust; men som de förut varit anklagade för bedrägligt spel, ansåg polismästaren att en liten kurs vid kolqvarnen å arbetshuset skulle bekommå herrarne serdeles väl; hvarföre de också senast dit affördes. — Allt som oftast hafva en tid bortåt klagomål i polisen anförts emot åkarne, synnerligen drängarne; så att polismästaren åtskilliga gånger funnit sig föranlåten att gifva åkardrängarnes husbönder allvarsamma tillrättavisningar och föreställningar, hvilka dock icke synts bära frukt. Således blifva allt som oftast åkare pliktfällda för otidighet, pPrejeri, slagsmål, m. m. d.; och polisbetjeningen beklagar sig, att då de vända sig till drängarnes husbönder med begäran att de skola hålla dem i styr, svara de antingen att det icke angår dem, eller att de icke töras. Ett dylikt klagomål anfördes åter i går af åkareåldermannen Wallin, nemligen att då han funnit sig nödsakad att för en förseelse, likväl på ett vänligt sätt, tillrättavisa drängen Gustafsson, hade denne, och det i poltisbetjeningens närvaro, förföljt Wallin ett långt stycke, under det han utöst åtskilliga otidigheter, såsom: du svarta hund; jude, m. m, —