tillika tänkande och sansade reformvänner;
hvilket vi på grund af erfarenheten anse icke
vära fallet med det nu hvilande representa-
tionsförslaget. Hafva vi orätt häruti? eller
har det icke ifrån alla delar af pressen och
af publiken blifvit erkändt, att om detta sed-
nare förslag äfven skulle slutligen antägas, så
kommer det ingalunda att ske i följd af sym-
pali för förslaget sjelf, utan oaktadt en anti-
pati mot detsamma och blott emedan det
skulle betraktas som ett nödankare? Och när
man sammanlägger allt detta, hvad ligger då
egentligen på bottnen af Aftonpostens räsonne-
mang, annat än den, åtminstone efter vår öf-
vertygelse, fördömliga och vådliga läran, att
folkets bifall och entusiasm icke äro värda att
sökas eller lyssna till, äfven i frågor om de
vigtigaste reformer; en lära, hvarmed fåväl-
dena och de exklusiva intressena i alla tider
belägrat regenternas öron, för att afhålla dem
ifrån att antaga sig folkets sak.