tygande, incr4 sårande än grundlig; och der-,i
jemte i högsta grad egensinnig, passionerad sål!
som ingen statsman borde vara; mönstret afll
en fulländad iandtjunkare, ständigt färdig attl
efter ordet gripa till pistolen och att med va-
pen i hand förfäkta medeltidsrodomontaderna:
En dylik minister skulle, i ett land som Preus-
sen, lätt nog kunna råka ut för det miss-
ödet, att under första veckan af sin embets-
mannabefaitning blifva ihjelskjuten. Men om
detta icke blir händelsen, så kan en så envis
man som denne friherre föga gagna en stat,
hvilken måste lotsas fram emellan så talrika
klippor som vår. Sjelfva serviliteten och det
fina sättet att vara skola på ett annat håll
verka stötande i stället för vinnande, när de
endast användas till öfversåckrande af motsä-
gelser; kort sagdt: med hans oböjliga lystnad
att alltid hafva rätt, är Han den minst tjen-
lige till bemedling och försoning i detta trä-
tornas rike.
Men huru också härmed må förhålla sig, så
tilltror jag likväl hr v. Vincke en hög grad af
ärlighet och mycken hederskänsla. Det blir
i alla fall helt annat än det är för närvarande;
ty det gamia embetsmannaväldets jesuitiska äf-
lande har kommit sig före igen, alldeles som det
var innan den 18 Mars. Ni kan aldrig före-
ställa er, huru aila ugglor och flädermöss åter
:komma fram ur sina mörka smyghål, och hvar
och en hastar att ådagalägga huru konungskt
han alltid varit sinnad; man måste vara här
för att rätt begripa, huru gemenheten bryter!.
fram öfverallt och förföljelselystnaden sporras.
ofvanifrån, nedanifrån och från alla möjliga
sidor. Ofvanifrån genom ministerial-reskripter
helt och hållet i den så kallade kristliga po-
lisstatens anda; redanifrån genom den stora
embetsmannaskarans tygellösa fjesk; och rundt
omkring oss låta till och med flera af våral:
högre domstolar förleda sig att taga parti i
politiken, och sålunda föröka ovissheten om
rätt och trygghet. En allmän hetsjagt efter
demokrater pågår just som bäst hos oss i detta
ögonblick; alla häkten äro fyllda med stats-l
fångar, och en anklagelse för icke mindre än
högförräderi förberedes emot de 180 depute-
rade af nationalförsamlingen, hvilka underteck-
nat manifestet af d. 27 Nov., i hvilket skatte-
vägran ålägges foiket såsom en pligt. Man
tänke sig ett högmål, en anklagelse för förrä-
deri, emot 180 af folket valda ombud, för åt-
gärder som de vidtagit i denna egenskap, hvil-
ken enligt grundlagen uttryckligen skyddar
dem mot allt ansvar för sina yttranden och
beslut! Såsom förespel till denna vidunder-
liga rättegång, har landsöfverrätten i Mönster,
satt in sin egen president såsom fånge på tukt-
huset, och förklarat honom anklagad för hög-
förräderi, derföre att äfven han var en af de
180. Ett rop af harm genomskallar landet i
anledning häraf, och svårligen kan någonting
vara skadligare för styrelsen än denna godtyc-
kets hemska förföljelselystnad. Men när lyc-
kades det väl någonsin att predika förnuft för
den lösbrytande fanatismen! — Passionerna äro
på kokpunkten och det återstår oss att se
hvarthän och huru vidt de skola föra. Såsom
ett slags vedermäle af allmänligheten i detta
hänseende får man utan tvifvel anse H. M:s
nyårsbref till armeen, en urkund af högst
ovanlig och egen art, och som skulle väcka
det yttersta uppseende, om vi icke lefde i en
tid, då det som sker i dag är glömdt i morgon.
Konungen har sjelf satt upp detta nyårsbref;
det är således författadt i den välbekanta ord-
rika och något pösande anda, som hvarken
vet om mått eller syfte, hvarken återhåll i
klander eller Jloford. Härens trohet och
disciplin upphöjas till skyarna, hvaremot 1848
: års händelser öfverhopas med öknamn, såsom:
högförräderi, uppror; förtal, lögn, förförelse,
vanära, 0. s. v. Dylikt känna vi förut, af ena-
handa konungsliga känsloutgjutelser; men oak-
tTadt denna gamla bekantskap förekommer ändå
en strof i detta nyårsbref, hvilken väckt en
mera allmän uppmärksamhet. I — heter
det häri till soldaterna — förblefven trogna,
då upproret störde den fredliga utvecklingen
-af frisinnade institutioner, hvilken jag med
sarsamhet ärnade föra mitt folk till mötes o.
. v. Med dessa få rader brytes stafven öf-
ver Mars-revolutionen och uppstämmes en apo-
logi för den fordna så kallade kristliga familj-
staten — just det sambhällstillstånd, hvilket
genom sin oskicklighet och genom sitt förtryck,
nödgat oss att gripa till en revolution; ehuru
en visserligen dåligt börjad och ännu sämre
genomförd. Naturligtvis har denna kongl. ny-
årsönskan väckt betänkliga skakfingar på huf-
-tudet öfverallt; men hvad vill man göra? De
:300,000 bajonetterna bilda en wultima ratio
Fegis, som är oemotståndlig, och herr Wran-
gel håller pressen så fast i lufven, att han
på hvarje otillbörligt ord genast kan låta em
dödsdom följa. Redan hafva ett halft dussin
tidningar och tidskrifter sprungit öfver klin-
-gan, och sällan förbigå ett par dagar utan nå-
got nytt förbud af öfverbefälhafvaren in den
Marken. Så står det till med vår tryckfri-
het och hela vår grundlag, hvilka sakna allt
värde, så länge de kunna behandlas med denna
:godtycklighet. Väl hoppas man att belägrings-
tillståndet skall. upphäfvas den 22, omedelbart
efter valmansvalen; men äfven den förhopp-
ningen skulle kunna svika. Här ges folknog,
som bedja i all ödmjukhet att detta tillstånd
måtte förlängas så vidt som någonsin är möj-
ligt; och det är sålunda icke otänkbart, att
NE RR AE