tygande, incr4 sårande än grundlig; och der-,i jemte i högsta grad egensinnig, passionerad sål! som ingen statsman borde vara; mönstret afll en fulländad iandtjunkare, ständigt färdig attl efter ordet gripa till pistolen och att med vapen i hand förfäkta medeltidsrodomontaderna: En dylik minister skulle, i ett land som Preussen, lätt nog kunna råka ut för det missödet, att under första veckan af sin embetsmannabefaitning blifva ihjelskjuten. Men om detta icke blir händelsen, så kan en så envis man som denne friherre föga gagna en stat, hvilken måste lotsas fram emellan så talrika klippor som vår. Sjelfva serviliteten och det fina sättet att vara skola på ett annat håll verka stötande i stället för vinnande, när de endast användas till öfversåckrande af motsägelser; kort sagdt: med hans oböjliga lystnad att alltid hafva rätt, är Han den minst tjenlige till bemedling och försoning i detta trätornas rike. Men huru också härmed må förhålla sig, så tilltror jag likväl hr v. Vincke en hög grad af ärlighet och mycken hederskänsla. Det blir i alla fall helt annat än det är för närvarande; ty det gamia embetsmannaväldets jesuitiska äflande har kommit sig före igen, alldeles som det var innan den 18 Mars. Ni kan aldrig föreställa er, huru aila ugglor och flädermöss åter :komma fram ur sina mörka smyghål, och hvar och en hastar att ådagalägga huru konungskt han alltid varit sinnad; man måste vara här för att rätt begripa, huru gemenheten bryter!. fram öfverallt och förföljelselystnaden sporras. ofvanifrån, nedanifrån och från alla möjliga sidor. Ofvanifrån genom ministerial-reskripter helt och hållet i den så kallade kristliga polisstatens anda; redanifrån genom den stora embetsmannaskarans tygellösa fjesk; och rundt omkring oss låta till och med flera af våral: högre domstolar förleda sig att taga parti i politiken, och sålunda föröka ovissheten om rätt och trygghet. En allmän hetsjagt efter demokrater pågår just som bäst hos oss i detta ögonblick; alla häkten äro fyllda med stats-l fångar, och en anklagelse för icke mindre än högförräderi förberedes emot de 180 deputerade af nationalförsamlingen, hvilka undertecknat manifestet af d. 27 Nov., i hvilket skattevägran ålägges foiket såsom en pligt. Man tänke sig ett högmål, en anklagelse för förräderi, emot 180 af folket valda ombud, för åtgärder som de vidtagit i denna egenskap, hvilken enligt grundlagen uttryckligen skyddar dem mot allt ansvar för sina yttranden och beslut! Såsom förespel till denna vidunderliga rättegång, har landsöfverrätten i Mönster, satt in sin egen president såsom fånge på tukthuset, och förklarat honom anklagad för högförräderi, derföre att äfven han var en af de 180. Ett rop af harm genomskallar landet i anledning häraf, och svårligen kan någonting vara skadligare för styrelsen än denna godtyckets hemska förföljelselystnad. Men när lyckades det väl någonsin att predika förnuft för den lösbrytande fanatismen! — Passionerna äro på kokpunkten och det återstår oss att se hvarthän och huru vidt de skola föra. Såsom ett slags vedermäle af allmänligheten i detta hänseende får man utan tvifvel anse H. M:s nyårsbref till armeen, en urkund af högst ovanlig och egen art, och som skulle väcka det yttersta uppseende, om vi icke lefde i en tid, då det som sker i dag är glömdt i morgon. Konungen har sjelf satt upp detta nyårsbref; det är således författadt i den välbekanta ordrika och något pösande anda, som hvarken vet om mått eller syfte, hvarken återhåll i klander eller Jloford. Härens trohet och disciplin upphöjas till skyarna, hvaremot 1848 : års händelser öfverhopas med öknamn, såsom: högförräderi, uppror; förtal, lögn, förförelse, vanära, 0. s. v. Dylikt känna vi förut, af enahanda konungsliga känsloutgjutelser; men oaktTadt denna gamla bekantskap förekommer ändå en strof i detta nyårsbref, hvilken väckt en mera allmän uppmärksamhet. I — heter det häri till soldaterna — förblefven trogna, då upproret störde den fredliga utvecklingen -af frisinnade institutioner, hvilken jag med sarsamhet ärnade föra mitt folk till mötes o. . v. Med dessa få rader brytes stafven öfver Mars-revolutionen och uppstämmes en apologi för den fordna så kallade kristliga familjstaten — just det sambhällstillstånd, hvilket genom sin oskicklighet och genom sitt förtryck, nödgat oss att gripa till en revolution; ehuru en visserligen dåligt börjad och ännu sämre genomförd. Naturligtvis har denna kongl. nyårsönskan väckt betänkliga skakfingar på huf-tudet öfverallt; men hvad vill man göra? De :300,000 bajonetterna bilda en wultima ratio Fegis, som är oemotståndlig, och herr Wrangel håller pressen så fast i lufven, att han på hvarje otillbörligt ord genast kan låta em dödsdom följa. Redan hafva ett halft dussin tidningar och tidskrifter sprungit öfver klin-gan, och sällan förbigå ett par dagar utan något nytt förbud af öfverbefälhafvaren in den Marken. Så står det till med vår tryckfrihet och hela vår grundlag, hvilka sakna allt värde, så länge de kunna behandlas med denna :godtycklighet. Väl hoppas man att belägringstillståndet skall. upphäfvas den 22, omedelbart efter valmansvalen; men äfven den förhoppningen skulle kunna svika. Här ges folknog, som bedja i all ödmjukhet att detta tillstånd måtte förlängas så vidt som någonsin är möjligt; och det är sålunda icke otänkbart, att NE RR AE