tion, hade födt detsamma innanför disken under de gäster varit i rummet, likväl utan att de visat at de märkt hvad som var å färde, ehuru de had skyndat att liqvidera och aflägsna sig. Målet upp sköts. — I samma afdelning förevar en sak af lika obe haglig art. En fabriksidkare hade blifvit anklaga för våldtägt, men vid målets handläggande hade fö rekommit omständigheter, hvilka gjorde hela angif velsen högst misstänkt. Stämningen grundade sig på en vittnesattest, af tvänne personer uthändigac kort efter det omstämde brottet skulle försiggått Den ene af dem, som skulle hafva underteckna detta dokument, förklarade, att han bestämdt för: nekade sig hafva författat detsamma; men hade har möjligen renskrifvit och undertecknat det, så had sådant skett under sinnesförvirring, som vid den tiden plågat honom. Dessutom förnekade han all vetskap om sjelfva corpus delciti. Det andra vittne syntes något rusig, och aktor, stadsfiskal de: Berg yrkade dess häktande, för att nästa gång få honom nykter; men domstolen ansåg vittnet icke hafva gilvit sådana prof på oredighet, att den kunde lemns bifall till aktors yrkande. Emellertid var dess vittnesmål i allrahögsta grad osammanhängande och uppfylldt af motsägelser, vid hvilkas förklarande vittnet invecklade sig i mångfaldiga svårigheter. En gång förmådde rättens ordförande genom vänliga och bevekande föreställningar röra vittnet till tårar, hvarunder bekännelse framkom, att sjelfva vittnesattesten tillkommit genom tubbning, för att begagnas såsom medel att aftvinga den anklagade penningar, men icke för att inlemnas inför domstol; men ånyo började vittnet sin förut återtagna historia, och rätten fann för godt att uppskjuta målet till en annan dag. — Häradshöfdingen de Berg afgaf i går mundtligt slutpåstående i målet rörande mordbranden i ett hus vid Gråmunkegränd. Mot ynglingen Eriksson yrkade han halshuggning, mot Rinkman och Mochan att de skulle stå tjufsrätt och offentlig kyrkoplikt. Aktor kunde icke mot bokhandlarne Kärrström och Törner göra något ansvarspåstående, cmedan ingenting emot dem förekommit, som dertill kunde föranleda; men mot de trenne öfriga bokhandlarne, som medgifvit sig hafva köpt böcker af E. och R., yrkade han 3 rdr 46 sk. böter för deras oförsigtighet att inläta sig i handel med personer, som de bordt misstänka. — I går var i poliskammaren förhör med grundläggarearbetaren Carl Johan Rydqvist och förre fångknekten Svensson, båda tillhörande spelarmagistern Lindholms kotteri, i anledning af det förut omnämnde spelsvek hvarigenom statdrängen Pehr Erik Lundström, från Knapersta gård i We agnö socken, på kaffehuset i AM 74 vid Westerlånggatan blifvit beröfvad sina penningar. Som bevisning mot Rydqvist och Svensson ej förefanns, remitterades de till Dillströmska arbetshuset, för att derstädes hållas till arbete uti kolqvarnen och målet anstår för inhemtande af ytterligare upplysningar. — I dag på morgonen kl. 9 hade man på Norrbro tillfälle att öfvervara ett af dessa ohyggliga skådespel då medmenniskors lif och lemmar sättas på spel genom körandes ovarsamma framfart. En älderstigen qvinna, bärande tyenne mjölkflaskor, kullkastades af en med tvenne unga och lifliga hästar förspänd bondsläde, hvars körsven ej i tid obseryerade den snedt öfyer farvägen passerande gumman. I en blink låg den arma qvinnan under hästarnes fötter, och oaktadt bonden genast höll in tyglarne, stannade ej slädan förr än äfven framkälken gått öfver den kullkörda. Huruvida gumman blef illa skadad eller bruten, känner icke referenten med visshet, men hon beklagade sig jämmerligen och kunde ej stödja på fötterna, utan måste hällas uppe af de till hjelp skyndande åskådarne. Mjölkflaskornas innehåll uttömdes på gatan.