AFTONPOSTEN OCH REPRESENTATIONSFRÅGAN. Aftonposten gör oss som oftast den tjensten, att genom sin polemik mot Aftonbladet i representationsfrågan gifva en anledning att återkomma på detta intressanta och vigtiga ämne. Så äfven i Lördagens Aftonpost, der tankeyttringar förekomma, som genom flere oriktiga uppfattningar synas så egnade, om också icke uttryckligt beräknade, att förvilla omdömet hos en del läsare, serdeles öfver en af de mest maktpåliggande punkterna af hela reformväsendet, att det är nödigt följa Aftonposten närmare på spåren. Läsaren torde erinra sig, att Aftonbladet i en föregående artikel påpekade såsom den egentliga knuten i representationsfrågan, d. v. s. såsom det egentligt nödvändiga, för att bringa hela reformens angelägenhet i ett önskvärdt skick, att konungen ginge in på och satte sig i spetsen för ett reformförslag af så liberal beskaffenhet, att det kunde emollagas med någon entusiasm af folket. Aftonbladet framställde vidare exempelvis den förutsättningen, att konungen hade afgifvit förslag till en representation, med sådana funktioner och sådan indelning som det norska Storthingets, ehuru med någon amplifikation i valrätten, och frågade Aftonposten: : Huruvida den hyser något tvifvel derom, att det då hade sett helt annorlunda ut i landet med reformfrågans framgång; och att, om det byråkratiska element eller det lilla riddarhus-kotteri, som drömmer om en återställelse af svenska adelns glans, skulle lyckas i ett afslag vid första riksdagen, verkningarne deraf på opinionen i landet genast skulle blifva så enorma, att samma förslag, ånyo framlagdt utan behof af en förändring, skulle vid en ånyo derpå omedelbart sammankallad riksdag, gå fram utan minsta motstånd och utan allt slags behof af nägra statskupper. Det kunde icke vara oss oväntadt, att denna framställning skulle alarmera Aftonposten. Man och man emellan är hela allmänheten öfverens, att möjligheten att genom cen liberal reform komma ur det närvarande stöpet förnämligast beror på konungens vilja, och att nationen i detta afseende redan länge befunnit sig i en väntande ställning. Serskilda regeringshandlingar kunna till en viss grad huf