AFTONPOSTEN OCH REPRESENTATIONS-
FRÅGAN.
Aftonposten gör oss som oftast den tjensten,
att genom sin polemik mot Aftonbladet i re-
presentationsfrågan gifva en anledning att
återkomma på detta intressanta och vigtiga
ämne. Så äfven i Lördagens Aftonpost, der
tankeyttringar förekomma, som genom flere
oriktiga uppfattningar synas så egnade, om
också icke uttryckligt beräknade, att förvilla
omdömet hos en del läsare, serdeles öfver en
af de mest maktpåliggande punkterna af hela
reformväsendet, att det är nödigt följa Afton-
posten närmare på spåren.
Läsaren torde erinra sig, att Aftonbladet i
en föregående artikel påpekade såsom den egent-
liga knuten i representationsfrågan, d. v. s.
såsom det egentligt nödvändiga, för att bringa
hela reformens angelägenhet i ett önskvärdt
skick, att konungen ginge in på och satte sig
i spetsen för ett reformförslag af så liberal
beskaffenhet, att det kunde emollagas med nå-
gon entusiasm af folket. Aftonbladet fram-
ställde vidare exempelvis den förutsättningen,
att konungen hade afgifvit förslag till en re-
presentation, med sådana funktioner och så-
dan indelning som det norska Storthingets,
ehuru med någon amplifikation i valrätten,
och frågade Aftonposten: :
Huruvida den hyser något tvifvel derom, att det
då hade sett helt annorlunda ut i landet med re-
formfrågans framgång; och att, om det byråkratiska
element eller det lilla riddarhus-kotteri, som dröm-
mer om en återställelse af svenska adelns glans,
skulle lyckas i ett afslag vid första riksdagen, verk-
ningarne deraf på opinionen i landet genast skulle
blifva så enorma, att samma förslag, ånyo framlagdt
utan behof af en förändring, skulle vid en ånyo
derpå omedelbart sammankallad riksdag, gå fram
utan minsta motstånd och utan allt slags behof af
nägra statskupper.
Det kunde icke vara oss oväntadt, att denna
framställning skulle alarmera Aftonposten. Man
och man emellan är hela allmänheten öfver-
ens, att möjligheten att genom cen liberal re-
form komma ur det närvarande stöpet för-
nämligast beror på konungens vilja, och att
nationen i detta afseende redan länge befun-
nit sig i en väntande ställning. Serskilda re-
geringshandlingar kunna till en viss grad huf-