vägens korthet eller längd inom tullarne. Med
en kurs förstås att den åkande ej får stiga ut
och låta åkaren vänta, samt åter sitta upp vi-
dare, utan serskild betalning.
iskytten för i går är ganska innehålls-
rik på qvicka och skämtsamma stycken. Vi
citera här under blandade ämnen ett poem och
här nedan ett slags bokhandelsrevy, deri bland
annat animärkes det ganska egna förhållandet
att två till julen utkomna kalendrar innehålla
samma novell, original, med olika titlar:
Vi hade tjugondedag Knut i går; jag har i Kir-
steinska salongen haft otur på Tombola, men gjort
en eröfring i ska ministerns väl maskerade köks-
piga — jag har dansat julen ut, och nu är det slut
Hvad har jag icke allt sett och lärt under denna
jul!
Lärt — ja. Denna tanka för mig helt otvunget
till några anmärkningar öfver jullitteraturen. Jag
har minsan icke glömt hvad jag lofvade i fjol, at!
icke drävka er i den syndafloden. . det är icke sagd
att hr Beskow upptar er i sin ark; han måste
väl, likasom gubben Noak, i första rummet taga til
sig allehanda fänad och af alla kräk på jordene
smaskarne icke till förglömmandes . .. Mer
tillåt mig vämna ett par, tre julkalendrar, som fallit
mig i händerna; ni löper dervid ingen fara at
drunkna, ehuru mina böcker för ingen del äro torra
Här är till en början Nordstjernan med sitt
halfva dussin porträtter af mer och mindre ryslig
likhet titta bara på vår store Thomander och
vår omtyckta Wilhelmina! — och en text, som
par hundra sidor, tror jag. Om Nordstjer-
ar icke innehåller så många berömda namn
som dess föregångare, bör icke förläggaren lida för
det; hr 1f Wingård torde, vid bristande afsättning,
inköpa hela upplagan, efter han kommit dit för så
godt pris. Det är ej hr Rylanders fel att våra snil-
len icke vexa som svampar. Nästa gång blir det
min och lilla Pontins tur, vill jag lofva. Hvad sä-
ger jag? Vi hafva ju äfven hr Gustave Backman,
den snillvike poeten på två språk i en tid, då poe-
ter på ott språk blifva alltmera sällsynta,. Af för-
fattarinnor lära knappt flera vara att draga på än
mamsel a Amalia Lundeberg och Sophie Sager.
Om :isz vore i lynne att tala ett allvarsamt ord,
så skulic jag apropå Nordstjernan föreslå, att våra
utmärkia tonsättare också en gång finge sin plats
der; deras konst sammanhänger ganska innerligt med
vitterlexen. Här finnes två med namnet Lindblad,
en van Boom, en Dannström, en Perns, en Bauck ...
Komisk kalender är lika finurlig som de före-
gående åren. Den har en humoristiskt-filosofisk in-
ledning. som går ut på att bevisa, attBlet närva-
rande är endast det förflutna i en ny upplaga, att
allt här i verlden endast är ett gammalt omvändt,
reparceradt och dekateradt plagg, ja att sjelfva den
komiska kalendern för 4849 endast är 4848 och
48427 årens uppstufvade välfågnad, som åter till 18350
skall stufvas upp ånyo, men att ni dock skall tro
er läsa något nytt, och, förf. hoppas, äfven njuta
deraf sisom något sådant, just derför att ni utan
tvifvel ziorde detta i fjol och alltså enligt tingens
eviga cirkelgång måste göra detsamma i är.
Det kan så vara.
Jag behöfver icke påpeka någonting visst i denna
kalender der det mesta är jemngodt; låt mig bara
låna en bit mosaik,!
Ått furstarne i allmänhet icke synnerligt tycka
om ett raskare framåtskridande, är i sjelfva verket
en naturlig sak. Purpurn har i detta fall af gam-
malt heit annat att brås på; den förskref sig, som
man vet, från en snäcka.
Jag finner alt en af mig efter S. T. häromsistens
anförd uppgift om en gammal ätt i Småland egent-
ligen förskrifver sig från den komiska kalendern.
Men hvarifrån komiska kalendern åter fått sin hi-
storiska roman Elvira, som, under namnet Catha-
rina, även förekommer i kalendern Gråkappan,
det må de resp. utgifvarne med sitt samvete afgöra;
de hafva ingendera citerat källan.
O tempora, o mores! O Posttidning, hvad säger
du. härom ?
de kära