förträfflighet han högt prisade. Onskande att vara Westman nyttig och missledd af hans skimrande kalkyler, hvilka fört mången i förderf, lät jag med stora kostnader inreda erforderlig byggnad, konstruera machinerier med mera, hvarefter, enligt särskildt kontrakt, denna betydliga inrättning skulle, med mina förlager, drifvas af Westman med tillhjelp af dess verkmästare Greök. Bemälde herrar drefvo nu det nya bageriet, afverkade stora af mig inköpta qvantiteter spanmål, samt uppburo ahsenliga summor till aflöningar med mera; men som inkomsterne ej användes till betäckande af kostnaderne, måste jag snart med bekymmer finna, att företaget, åtminstone för mig, ledde endast till förluster. På anmärkning härom erbjödo sig Westman och Greök, att ensamme öfvertaga rörelsen, hvilken, enligt deras försäkran, nu först skulle! börja att bära rika frukter. De förklarade att del fått nya förlagsmän i herrar Dahlström och Garre,! samt. yttrade sig .villige att ersätta ej blott hvad jag utgifvit, utan äfven milt afträdande från del nu af dem och nya förlagsmännen väntade storal fördelarne af bolaget. Jag antog förslaget, och erhöll, i ersättning för kostnad, tidspillan, besvär och utträdandet från bolaget, ett för allt, den nu omtvistade reversen, hyarå de nya förlagsmännen, tecknade ansvarighet. Rörelsen fortsattes härefter så länge herr Dahlström hade nog tålamod att lemna penningar, till spannemål och andra behof, utan att få någon återbetalning. Länge räckte dock icke detta, ty, några veckor efter mitt utträdande från bolaget, stadnade bageriet, utan att sedermera hafva åter kommit i gång. Härtill kom vidare, att tit. Westman, genom försummad arrendeliqvid, förverkade det om sjelfva lägenheten Kräftriket upprättade kontraktet, hvarunder bageriet var, enligt särskildt aftal den 7 September 4844 upplåtet. Westman förklarade sig på vänlig väg nöjd att afstå alltsamman den 4 November 4846. Uttröttad af de förluster, bekymmer och obehag, som lägenheten Kräftriket nästan uteslutande för mig alstrat, sålde jag detsamma någon tid derefter med betydlig förlust åt kofferdi kapten Nisser, hvarvid dock, af välvilja för Westman, jag utverkade köparens begifvande att låta Westman, som dermed förklarade sig högst belåten, tillgodonjuta sina kontrakter om han så önskade. Sådanie äro de sanna och enkla förhållanden, hvarunder det ifrågavärande, klara, ovilkorliga och löpande skuldebrefvet tillkommit. Med herr Greökl! har jag såsom kontrahent aldrig haft något att skaffa, och icke heller med herrar Carr och Dahlström vidare, än att de såsom Westmans borgesmän, er-ls hållit Jöfte att, i händelse af hans död, få i arrenderätten inträda. ; Ben person, nemligen häradshöfdingen Lagermark,l: som uppgjorde kontraktet den: 7 September 41844,: och hvilken i följd deraf måste närmast följa förhandlingens gång, har på ed förklarat att Han, som för kontraktets uppsättande erhöll del af allt som aftaltes, icke fick tillsägelse att anteckna eller i minnet förvara någon öfverenskommelse att ifrågavarande skuldsedel å 4000 rdr skulle ånses såsom hyra för längre eller kortare tid, hvarom vittnet icke ens hörde någon fråga väckas. Det inses ock lätt, att om utfärdandet af ett löpande dokument å nyssnämnde belopp varit förenadt med förbindelse från min sida att, under vissa förhållanden redovisa valutan och återgälda allt eller någon del deraf; så skulle ett så vigtigt kontraktsvilkor antingen blifvit i den skriftliga afhandlingen infördt, eller åtminstone med speciel anmodan om noggrann uppmärksamhet, anförtrodd åt vittnenas minne. Intetdera har nu skett; och hvad verkan bör man då tillägga herr auditören LOranges och bokföraren Kullbergs beräkningar öfver mina kostnader till bageriets anläggning och förlag med mera, samt den förres föreställning att sådant utgjorde valuta för reversen, mot hvilken, om vaJutan hade understigit hvad rätteligen aftaldt var, protest borde inom sex veckor från utgifvandet blifvit anmäld. S . Då herr auditören LOrange blott vittnat huru han enskildt uppfattat den affär, hvarom det skriftj liga kontraktet uppgjordes, men ej kunnat intyga att vittnena fått begge kontrahenternas anmodan att: såsom särskild kontraktspunkt i minnet förvara någon öfverenskommelse om af mig erkänd pligtl: att reversens belopp till större eller mindre del ålergifva; så finnes icke half bevisning om något förborgadt vilkor i det tydliga och klara kontraktet, utan blott om auditörens personliga, otvifvelaktigt origtiga, uppfattning af något föregående samtal, hvilket ej lagligen kan föranleda till värjemålsed i sjelfva saken. f I C S I t S Jag torde få sluta med några anmärkningar om 1 vissa underrätters benägenhet -att,. likt och olikt,l! döma till värjemålsed. Jag har hört många reson-! nera så, att den som har rättvis sak aldrig behöf-! ver klaga öfver en värjemålsed, men: denna ytterst ! lättsinniga åsigt borde aldrig få inträde vid en domS stol. -. i Då, medelst upprättandet af skriftligt och om-f ständligt kontrakt, jag gjort allt hvad hyfsade län-l: ders lagar bjuda för att få rättigheter och -pligter il! en viss affår noga bestämda; skall jag då tvingasls att genom edgång skydda mig mot muntliga supple-!! menter till detta kontrakt? En värjemålsed antyderr alltid att domaren. funnit half bevisning derpå attSs svaranden haft orätt; men då sådan bevisning härlS icke förekommit, ligger en sårande orättvisa i edensc ådömande. Det bör äfven besinnas att värjemåls-! eden vanligen står i strid med en annan Ppersonsls förut aflagda ed; och hvem af dem har svurit, rätt! eller falskt? De ohyggliga reflexioner, för hvilkall denna fråga lemnar fritt spelrum, blottställandet förr misstankar som ej kunna vederläggas, och för miss-l! tydningar i en så vigtig och .granlaga fråga, somll samvetets renhet, innefattar ett verkligt lidande, somlt förmått mången välsinnad part att, utan afseendell på den vanliga ytliga uppfattningen af värjemåls-! eden, häldre utgifva hvad orätt blifvit fordradt, änls underkasta sig en sådan ed. I En särskild omständighet har dessutom, i afseende le på värjemålseden, tillkommit här i hufvudstaden,! der, såsom bekant är, den offentliga ördningen ochlt tryggheten icke utgöra någon glanspunkt. Man har Ir nemligen infört ett bruk, att då värjemålseder skola lr afläggas, tillställa samlingar af bättre och sämre pöbel, för att skymfa och ofreda den rättsökande. Flera ohyggliga exempel härpå äro allmänt kända, och en af vederparterne har icke underlåtit att äfven förespegla mig något dylikt, derest de af sta-! dens underrätter fällda domar i saken skulle, mot förmodan, stadfästas. Stockholm den 20 December 1847. C. IL. Selenius, genom Andreas Möller. ——Å RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Uti Kämnersrättens 3 afdelning förevar i går undersökning rörande det silfyerceylinderur, hvilket förkommit för handlanden Hallström och af en herr Levisson blifvit försåldt till urfabrikören Rustan. Levisson inlemnade en lång skrift till förklaring, deruti han gjorde ganska grofva beskyllningar och incinnatinoner såväl mot Hallström, som mot dennes AE