förträfflighet han högt prisade. Onskande att vara
Westman nyttig och missledd af hans skimrande
kalkyler, hvilka fört mången i förderf, lät jag med
stora kostnader inreda erforderlig byggnad, konstru-
era machinerier med mera, hvarefter, enligt särskildt
kontrakt, denna betydliga inrättning skulle, med
mina förlager, drifvas af Westman med tillhjelp af
dess verkmästare Greök.
Bemälde herrar drefvo nu det nya bageriet, af-
verkade stora af mig inköpta qvantiteter spanmål,
samt uppburo ahsenliga summor till aflöningar med
mera; men som inkomsterne ej användes till betäc-
kande af kostnaderne, måste jag snart med bekym-
mer finna, att företaget, åtminstone för mig, ledde
endast till förluster. På anmärkning härom erbjödo
sig Westman och Greök, att ensamme öfvertaga rö-
relsen, hvilken, enligt deras försäkran, nu först skulle!
börja att bära rika frukter. De förklarade att del
fått nya förlagsmän i herrar Dahlström och Garre,!
samt. yttrade sig .villige att ersätta ej blott hvad
jag utgifvit, utan äfven milt afträdande från del
nu af dem och nya förlagsmännen väntade storal
fördelarne af bolaget.
Jag antog förslaget, och erhöll, i ersättning för
kostnad, tidspillan, besvär och utträdandet från bo-
laget, ett för allt, den nu omtvistade reversen, hyarå
de nya förlagsmännen, tecknade ansvarighet. Rörel-
sen fortsattes härefter så länge herr Dahlström hade
nog tålamod att lemna penningar, till spannemål och
andra behof, utan att få någon återbetalning. Länge
räckte dock icke detta, ty, några veckor efter mitt
utträdande från bolaget, stadnade bageriet, utan att
sedermera hafva åter kommit i gång.
Härtill kom vidare, att tit. Westman, genom för-
summad arrendeliqvid, förverkade det om sjelfva lä-
genheten Kräftriket upprättade kontraktet, hvarun-
der bageriet var, enligt särskildt aftal den 7 Sep-
tember 4844 upplåtet. Westman förklarade sig på
vänlig väg nöjd att afstå alltsamman den 4 Novem-
ber 4846.
Uttröttad af de förluster, bekymmer och obehag,
som lägenheten Kräftriket nästan uteslutande för mig
alstrat, sålde jag detsamma någon tid derefter med
betydlig förlust åt kofferdi kapten Nisser, hvarvid
dock, af välvilja för Westman, jag utverkade köpa-
rens begifvande att låta Westman, som dermed för-
klarade sig högst belåten, tillgodonjuta sina kon-
trakter om han så önskade.
Sådanie äro de sanna och enkla förhållanden, hvar-
under det ifrågavärande, klara, ovilkorliga och lö-
pande skuldebrefvet tillkommit. Med herr Greökl!
har jag såsom kontrahent aldrig haft något att skaffa,
och icke heller med herrar Carr och Dahlström
vidare, än att de såsom Westmans borgesmän, er-ls
hållit Jöfte att, i händelse af hans död, få i arrende-
rätten inträda. ;
Ben person, nemligen häradshöfdingen Lagermark,l:
som uppgjorde kontraktet den: 7 September 41844,:
och hvilken i följd deraf måste närmast följa för-
handlingens gång, har på ed förklarat att Han, som
för kontraktets uppsättande erhöll del af allt som
aftaltes, icke fick tillsägelse att anteckna eller i min-
net förvara någon öfverenskommelse att ifrågava-
rande skuldsedel å 4000 rdr skulle ånses såsom hyra
för längre eller kortare tid, hvarom vittnet icke ens
hörde någon fråga väckas.
Det inses ock lätt, att om utfärdandet af ett lö-
pande dokument å nyssnämnde belopp varit före-
nadt med förbindelse från min sida att, under vissa
förhållanden redovisa valutan och återgälda allt el-
ler någon del deraf; så skulle ett så vigtigt kon-
traktsvilkor antingen blifvit i den skriftliga afhand-
lingen infördt, eller åtminstone med speciel anmo-
dan om noggrann uppmärksamhet, anförtrodd åt
vittnenas minne. Intetdera har nu skett; och hvad
verkan bör man då tillägga herr auditören LO-
ranges och bokföraren Kullbergs beräkningar öfver
mina kostnader till bageriets anläggning och förlag
med mera, samt den förres föreställning att sådant
utgjorde valuta för reversen, mot hvilken, om va-
Jutan hade understigit hvad rätteligen aftaldt var,
protest borde inom sex veckor från utgifvandet blif-
vit anmäld. S .
Då herr auditören LOrange blott vittnat huru
han enskildt uppfattat den affär, hvarom det skrift- j
liga kontraktet uppgjordes, men ej kunnat intyga
att vittnena fått begge kontrahenternas anmodan att:
såsom särskild kontraktspunkt i minnet förvara
någon öfverenskommelse om af mig erkänd pligtl:
att reversens belopp till större eller mindre del
ålergifva; så finnes icke half bevisning om något
förborgadt vilkor i det tydliga och klara kontraktet,
utan blott om auditörens personliga, otvifvelaktigt
origtiga, uppfattning af något föregående samtal,
hvilket ej lagligen kan föranleda till värjemålsed i
sjelfva saken.
f
I
C
S
I
t
S
Jag torde få sluta med några anmärkningar om 1
vissa underrätters benägenhet -att,. likt och olikt,l!
döma till värjemålsed. Jag har hört många reson-!
nera så, att den som har rättvis sak aldrig behöf-!
ver klaga öfver en värjemålsed, men: denna ytterst !
lättsinniga åsigt borde aldrig få inträde vid en dom- S
stol. -- . i
Då, medelst upprättandet af skriftligt och om-f
ständligt kontrakt, jag gjort allt hvad hyfsade län-l:
ders lagar bjuda för att få rättigheter och -pligter il!
en viss affår noga bestämda; skall jag då tvingasls
att genom edgång skydda mig mot muntliga supple-!!
menter till detta kontrakt? En värjemålsed antyderr
alltid att domaren. funnit half bevisning derpå attSs
svaranden haft orätt; men då sådan bevisning härlS
icke förekommit, ligger en sårande orättvisa i edensc
ådömande. Det bör äfven besinnas att värjemåls-!
eden vanligen står i strid med en annan Ppersonsls
förut aflagda ed; och hvem af dem har svurit, rätt!
eller falskt? De ohyggliga reflexioner, för hvilkall
denna fråga lemnar fritt spelrum, blottställandet förr
misstankar som ej kunna vederläggas, och för miss-l!
tydningar i en så vigtig och .granlaga fråga, somll
samvetets renhet, innefattar ett verkligt lidande, somlt
förmått mången välsinnad part att, utan afseendell
på den vanliga ytliga uppfattningen af värjemåls-!
eden, häldre utgifva hvad orätt blifvit fordradt, änls
underkasta sig en sådan ed. I
En särskild omständighet har dessutom, i afseende le
på värjemålseden, tillkommit här i hufvudstaden,!
der, såsom bekant är, den offentliga ördningen ochlt
tryggheten icke utgöra någon glanspunkt. Man har Ir
nemligen infört ett bruk, att då värjemålseder skola lr
afläggas, tillställa samlingar af bättre och sämre pö-
bel, för att skymfa och ofreda den rättsökande.
Flera ohyggliga exempel härpå äro allmänt kända,
och en af vederparterne har icke underlåtit att äf-
ven förespegla mig något dylikt, derest de af sta-!
dens underrätter fällda domar i saken skulle, mot
förmodan, stadfästas. Stockholm den 20 December
1847. C. IL. Selenius,
genom Andreas Möller.
——Å
RÄTTEGÅNGS- ocH POLISSAKER.
Uti Kämnersrättens 3 afdelning förevar i går
undersökning rörande det silfyerceylinderur, hvilket
förkommit för handlanden Hallström och af en herr
Levisson blifvit försåldt till urfabrikören Rustan. Le-
visson inlemnade en lång skrift till förklaring, der-
uti han gjorde ganska grofva beskyllningar och in-
cinnatinoner såväl mot Hallström, som mot dennes
AE