Källarmästaren Selenius emot Stadsmäklarer
Carre, Juveleraren Dahlström och Verkmä-
staren Greök.
Redaktionen har blifvit anmodad att i Af-
tohbladet meddela en skrift till kgl. Svea hof-
rätt i ett mål emellan ofvannämde parter.
hvilket mål är intressant i det hänseendet, att
det vidrör en vigtig principfråga om giltighe-
ten af muntliga tillägg till skriftliga kontrak-
ter, och rättigheten att utröna sådana tillägg
genom vittnesmål. Sakens innehåll inhemtas
närmare genom sjelfva skriften.
Till högloflige Kongl. Svea Hofrätt!
Emot: Stockholms rådhusrätts bilagde dom af den
20 sistlidne November, emellan stadsmäklaren G.
Carre, juveleraren Dahlström och verkmästaren Greök
å ena sidan samt mig å den andra, hvarigenom mig
blifvit ålagdt med ed vita, alt en emellan mig
samt bryggaren J. J. Westman upprättad skrift-
lig afhandling skall lända till efterrättelse sådan
den öppet och ärligt på papperet befinnes, och
att dervid icke såsom vederparterne föregifva,
några hemliga kontraktspunkter blifvit, för att
leda läsaren bak ljuset, wlieslutne och anför-
trodde åt villnens, auditören LOranges och förre
lärftskandlanden Bäckbergs, minne.
Jag förklarar högtidligt, att jag med rent samvete
bäde kan och skall aflägga en sådan ed, om det af
högre rätt föreskrifves, och att jag fullföljer målet
endast på det icke seger må beredas åt den ytterst
vådliga princip, hvarpå underrätternes domar grun-
das, enligt hvilken verkliga beskaffenheten af ett
skriftligt kontrakt aldrig skulle kunna bedömas efter
dess innehåll, utan höljas i den ovisshet, som ligger
i möjligheten att flera särskilde, kanske högst vä-
sendtliga punkter, blifvit i tysthet öfverlemnade åt
vittnens aldrig justerade uppfattning och osäkra håg-
komst. : .
Att kontrakter och testamenten skola efter orda-
lydelsen tydas, är en i lagskipningen så stadgad och
i så många domar öppet uttalad regel, att det un-
dantag derifrån, somkunderrätterne i denna sak sig
tillåtit, måste väcka förundran.
Får tillämpningen af ett skriftligt aftal sträckas
utöfver ordens och innehållets gräns samt nya kon-
traktspunkter, kanske efter en half mansålders för-
lopp, tilläggas på grund af vittnesmål, hvilkas vansk-
liga beskaffenhet i allmänhet, särdeles efter en längre
tidrymd, är väl bekant; så vet knapt någon kontra-
hent hvad han har att stödja sig vid. Och hvem
skulle i sådant fall våga mottaga öfverlåtelsen af ett
kontrakt till exempel på ärrende af jord, som så
oftaförekommer? Oroande ovisshet och oreda skulle
sprida sig i de otaliga rättsförhållanden, som bero
på skriftliga afhandlingar, då den ena kontrahen-
ten. ej vet hvad stund den, andre får infall att
stämma om tillägg i kontraktet på grund åf åbe-
ropade vittnen, hvilka, i följd af svagt och vack-
lande: minne, oriktig uppfattning eller kanske al
uppsåtlig osannfärdighet, berätta om samtal, .munt-
liga löften och stipulationer, hvarigenom det skrift-
liga aftalet åntingen utvidgas, inskränkes eller får
flera nya väsendtliga punkter. Till hvad följder
detta kan leda, särdeles i afhandlingar, beräknade
på längre varaktighet, är lätt att inse, hälst då man
besinnar huru ofta vittnen, äfven af den otvifvel-
aktigaste,; samvetsgrannhet, lemna alldeles stridiga
uppgifter om hvad de uppfattat i en och samma
sak; En skriftelig uppsats måste ofta vid justering
undergå vigtiga förändringar, innan den af kontra-
henterna godkännes och underskrifves; och huru
vanskligt blifver då icke att påtvinga dem nya yill-
kor, hemtade ur vittnens-osäkra uppfattning, som
hvarken justerats eller kan kontrolleras ?
Skriftliga kontrakter brukas ju blott i ändamål
att undvika vådan af att lita på vittnens bågkomst;