Källarmästaren Selenius emot Stadsmäklarer Carre, Juveleraren Dahlström och Verkmästaren Greök. Redaktionen har blifvit anmodad att i Aftohbladet meddela en skrift till kgl. Svea hofrätt i ett mål emellan ofvannämde parter. hvilket mål är intressant i det hänseendet, att det vidrör en vigtig principfråga om giltigheten af muntliga tillägg till skriftliga kontrakter, och rättigheten att utröna sådana tillägg genom vittnesmål. Sakens innehåll inhemtas närmare genom sjelfva skriften. Till högloflige Kongl. Svea Hofrätt! Emot: Stockholms rådhusrätts bilagde dom af den 20 sistlidne November, emellan stadsmäklaren G. Carre, juveleraren Dahlström och verkmästaren Greök å ena sidan samt mig å den andra, hvarigenom mig blifvit ålagdt med ed vita, alt en emellan mig samt bryggaren J. J. Westman upprättad skriftlig afhandling skall lända till efterrättelse sådan den öppet och ärligt på papperet befinnes, och att dervid icke såsom vederparterne föregifva, några hemliga kontraktspunkter blifvit, för att leda läsaren bak ljuset, wlieslutne och anförtrodde åt villnens, auditören LOranges och förre lärftskandlanden Bäckbergs, minne. Jag förklarar högtidligt, att jag med rent samvete bäde kan och skall aflägga en sådan ed, om det af högre rätt föreskrifves, och att jag fullföljer målet endast på det icke seger må beredas åt den ytterst vådliga princip, hvarpå underrätternes domar grundas, enligt hvilken verkliga beskaffenheten af ett skriftligt kontrakt aldrig skulle kunna bedömas efter dess innehåll, utan höljas i den ovisshet, som ligger i möjligheten att flera särskilde, kanske högst väsendtliga punkter, blifvit i tysthet öfverlemnade åt vittnens aldrig justerade uppfattning och osäkra hågkomst. : . Att kontrakter och testamenten skola efter ordalydelsen tydas, är en i lagskipningen så stadgad och i så många domar öppet uttalad regel, att det undantag derifrån, somkunderrätterne i denna sak sig tillåtit, måste väcka förundran. Får tillämpningen af ett skriftligt aftal sträckas utöfver ordens och innehållets gräns samt nya kontraktspunkter, kanske efter en half mansålders förlopp, tilläggas på grund af vittnesmål, hvilkas vanskliga beskaffenhet i allmänhet, särdeles efter en längre tidrymd, är väl bekant; så vet knapt någon kontrahent hvad han har att stödja sig vid. Och hvem skulle i sådant fall våga mottaga öfverlåtelsen af ett kontrakt till exempel på ärrende af jord, som så oftaförekommer? Oroande ovisshet och oreda skulle sprida sig i de otaliga rättsförhållanden, som bero på skriftliga afhandlingar, då den ena kontrahenten. ej vet hvad stund den, andre får infall att stämma om tillägg i kontraktet på grund åf åberopade vittnen, hvilka, i följd af svagt och vacklande: minne, oriktig uppfattning eller kanske al uppsåtlig osannfärdighet, berätta om samtal, .muntliga löften och stipulationer, hvarigenom det skriftliga aftalet åntingen utvidgas, inskränkes eller får flera nya väsendtliga punkter. Till hvad följder detta kan leda, särdeles i afhandlingar, beräknade på längre varaktighet, är lätt att inse, hälst då man besinnar huru ofta vittnen, äfven af den otvifvelaktigaste,; samvetsgrannhet, lemna alldeles stridiga uppgifter om hvad de uppfattat i en och samma sak; En skriftelig uppsats måste ofta vid justering undergå vigtiga förändringar, innan den af kontrahenterna godkännes och underskrifves; och huru vanskligt blifver då icke att påtvinga dem nya yillkor, hemtade ur vittnens-osäkra uppfattning, som hvarken justerats eller kan kontrolleras ? Skriftliga kontrakter brukas ju blott i ändamål att undvika vådan af att lita på vittnens bågkomst;