LITTERATUR. Tre månader vid Statsrodret af Alphonse de Lamartine; öfvers., är namnet på en liten nyligen utkommen brochyr, som egentligen utgor ett s. k. Bihangshäfte, till Skildringarne ur den Nyaste tidens Historia, (af J. L. Romann) hvaraf redan tvenne delar utkommit. Boken är i sig sjelf ett utdrag ur Lamartines ,Trois mois au pouvoir,. Den inskränker sig till de vigtigaste dokumenter, de förnämsta tal af allmänt intresse som innehållas 1 sistnämnde arbete. Således finnas här t. ex, Brefvet till de tio Departementerna,, det ryktbara så kallade Manifestet till Europa, eller, mera egentligt, Lamartines (såsom utrikes-minister) cirkulär till franska republikens diplomatiska agenter, det i sistl. juli hållna talet i kommiteen för utrikes ärender, såsom svar på anföranden af Mauguin och Napoleon Buonaparte m. im. Det är väl sant, att Lamartines närvarande ställning, efter presidentvalets utgång, har gjort honom till en jemförelsevis mindre intressant personlighet, än. han var för ett halft eller tre fjerdedels år. tillbaka; men alla de här samlade handlingar måste dock läsas med nöje, och till och med begärlighet, a! hvår och en som vill taga 1848 års utomordentliga händelser i något närmare betraktande. För studium af Lamartines individualitet äre de äfven af vigt: Man upptäcker redan här ej sällan spåren till det vacklande och obestämda, som slutade med att nedsätta den mest frejdade man och ohjelpligt bringa honom på fall i allmänna tänkesättet. Detta allt må kunna betraktas som en lärorik varning. En politisk man får vara klok, vid sina tillfällen måhända undvikande, och framförallt fri från den absurda halsstarrighet, som endast ser handlingars följdriktighet i beslutsamheten att vid det minsta som gäller, köra hufvudet i väggen,. Men han måste dock vara lika mycket skild från svagheten, att lik ett vacklande rör böja sig för vinden. Han måste hafva en politisk grundtanke, och alltid i bottnen af sitt väsende följa den, om det ock ej vid hvartenda tillfälle synes i formerna eller sticker hvar man i ögonen. Hade Lamartine en sådan politisk grundtanke? Kanhända; men handlade han alltid efter den? — Efterverlden skall skrifva, och väl hundrade gånger skrifva om igen, 1848 års historia. Ingen af oss får läsa den sista framsfällningen derom. Ingen nu kan ens ana hvad som skall komma att stå i denna sistal Der torde tankar och förklaringar blifva utsagda om hvad för oss är närvarande, nen hvaröfver mången skulle häpna, om det förunnades honom att kasta ett öga på den skriften. — Berättelser vid Spinnrocken, efter tyskan; med fyra plancher. Denna lilla nitida: bok, egentligen utgifven för barn, innehåller. elfva sagor, alla framställde i en varm, vacker och i flera fall religiös ande. Den första är Julaftonen, hvilken aflöper mycket väl. Den andra, Den lata Spinnerskan, utgör historien om en enka med tvenne döttrar, den ena flitig, den andra lat. Den sednare kommer i färd med en groda, som hjelper henne med att i hennes ställe spinna, men också för omaket vill hafva henne till maka efter tre år. När allt kom omkring är grodan en prins, som under tre år riktigt spunnit åt den lata flickan, men vid denna tids förlopp dock tager den flitiga systern till gemål, emedan han, oaktadt allt sitt arbete, ratas af den lata, hvilken trodde spinnaren vara en veritabel groda. Längre fram får man läsa om Prinsessan i månen, en lång, orientaliskt utsmyckad saga, hvari fågeln Hyacinth spelar en hufvudroll; så: Guldkonungen, deri ett bergsrå agerar, och hvars sens-moral utgör varningen att akta sig blifva guldkonungens undersåte. Rosenprinsen är i sitt slag rätt rörande och täck. Hvem fäller icke en tår vid läsningen om huru p)alla år, när våren kom, Rosenprinsen seglade uppför bäcken och gret på lilla Rosas graf? De öfriga sagorna, såsom Glasmannen, Guldfisken, Prins Dverg 0. s. v., äro affattade i samma ande, ämnade att väcka och underhålla barnets fantasi, mera än att meddela någon egentlig undervisning. Det hela rekommenderar sig genom ett prydligt utseende. ETEN RE EERO KENT