LITTERATUR.
Tre månader vid Statsrodret af Alphonse de
Lamartine; öfvers., är namnet på en liten ny-
ligen utkommen brochyr, som egentligen ut-
gor ett s. k. Bihangshäfte, till Skildringarne
ur den Nyaste tidens Historia, (af J. L. Ro-
mann) hvaraf redan tvenne delar utkommit.
Boken är i sig sjelf ett utdrag ur Lamartines
,Trois mois au pouvoir,. Den inskränker sig
till de vigtigaste dokumenter, de förnämsta tal
af allmänt intresse som innehållas 1 sistnämnde
arbete. Således finnas här t. ex, Brefvet till
de tio Departementerna,, det ryktbara så kal-
lade Manifestet till Europa, eller, mera e-
gentligt, Lamartines (såsom utrikes-minister) cir-
kulär till franska republikens diplomatiska a-
genter, det i sistl. juli hållna talet i kommi-
teen för utrikes ärender, såsom svar på anfö-
randen af Mauguin och Napoleon Buona-
parte m. im. Det är väl sant, att Lamartines
närvarande ställning, efter presidentvalets ut-
gång, har gjort honom till en jemförelsevis min-
dre intressant personlighet, än. han var för ett
halft eller tre fjerdedels år. tillbaka; men alla
de här samlade handlingar måste dock läsas
med nöje, och till och med begärlighet, a!
hvår och en som vill taga 1848 års utomor-
dentliga händelser i något närmare betraktande.
För studium af Lamartines individualitet äre
de äfven af vigt: Man upptäcker redan här
ej sällan spåren till det vacklande och obe-
stämda, som slutade med att nedsätta den mest
frejdade man och ohjelpligt bringa honom på
fall i allmänna tänkesättet. Detta allt må kun-
na betraktas som en lärorik varning. En po-
litisk man får vara klok, vid sina tillfällen
måhända undvikande, och framförallt fri från
den absurda halsstarrighet, som endast ser
handlingars följdriktighet i beslutsamheten att
vid det minsta som gäller, köra hufvudet i
väggen,. Men han måste dock vara lika myc-
ket skild från svagheten, att lik ett vacklande
rör böja sig för vinden. Han måste hafva en
politisk grundtanke, och alltid i bottnen af
sitt väsende följa den, om det ock ej vid hvart-
enda tillfälle synes i formerna eller sticker
hvar man i ögonen. Hade Lamartine en så-
dan politisk grundtanke? Kanhända; men hand-
lade han alltid efter den? — Efterverlden skall
skrifva, och väl hundrade gånger skrifva om
igen, 1848 års historia. Ingen af oss får läsa den
sista framsfällningen derom. Ingen nu kan
ens ana hvad som skall komma att stå i den-
na sistal Der torde tankar och förklaringar
blifva utsagda om hvad för oss är närvarande,
nen hvaröfver mången skulle häpna, om det för-
unnades honom att kasta ett öga på den skriften.
— Berättelser vid Spinnrocken, efter tyskan;
med fyra plancher. Denna lilla nitida: bok,
egentligen utgifven för barn, innehåller. elfva
sagor, alla framställde i en varm, vacker och
i flera fall religiös ande. Den första är Jul-
aftonen, hvilken aflöper mycket väl. Den an-
dra, Den lata Spinnerskan, utgör historien om
en enka med tvenne döttrar, den ena flitig,
den andra lat. Den sednare kommer i färd
med en groda, som hjelper henne med att i
hennes ställe spinna, men också för omaket
vill hafva henne till maka efter tre år. När
allt kom omkring är grodan en prins, som
under tre år riktigt spunnit åt den lata flic-
kan, men vid denna tids förlopp dock tager
den flitiga systern till gemål, emedan han,
oaktadt allt sitt arbete, ratas af den lata,
hvilken trodde spinnaren vara en veritabel
groda. Längre fram får man läsa om Prin-
sessan i månen, en lång, orientaliskt utsmyc-
kad saga, hvari fågeln Hyacinth spelar en
hufvudroll; så: Guldkonungen, deri ett bergsrå
agerar, och hvars sens-moral utgör varningen
att akta sig blifva guldkonungens undersåte.
Rosenprinsen är i sitt slag rätt rörande och
täck. Hvem fäller icke en tår vid läsningen
om huru p)alla år, när våren kom, Rosenprin-
sen seglade uppför bäcken och gret på lilla
Rosas graf? De öfriga sagorna, såsom Glas-
mannen, Guldfisken, Prins Dverg 0. s. v., äro
affattade i samma ande, ämnade att väcka och
underhålla barnets fantasi, mera än att med-
dela någon egentlig undervisning. Det hela
rekommenderar sig genom ett prydligt utse-
ende.
ETEN RE EERO KENT