na, under den farbågan, att sådant kan åstad-
komma revolution. Men huru vill då A. P. till-
vägabringa förändringar, genom påtryckning från
allmänna tänkesättet, i ett rådande system, eller
i ändamålsvidriga lagar, som envist försvaras af
en privilegierad minoritet med makten för till-
fället i händerna, om icke en sådan verkning
i första rummet skall komma från kännedo-
men af missbruken och det missnöje, som
deraf framalstras ; hvilket måste utgöra sjelfva
grunden till en allmän vilja att framtvinga en
förbättring.
Att agitera endast för orons skull, och innan
man ännu kommit öfverens om någonting, är,
säger A. P., om icke rådligt, åtminstone onö-
digt. Men hvem har velat agitera endast för
orons skull? Förhållandet är helt enkelt, och
det kan icke bestridas, att reformvännernas
program, öfverallt der opinionerna derom hun-
nit rådfrågas, vann ett så öfvervägande bifall,
att såväl de bekanta reservanternes som klass-
valspetitionen, i jemförelse dermed, endast
fingo ett högst obetydligt antal röster. Emed-
lertid afgaf regeringen ett förslag, hvars grun-
der väsendtligt skilde sig både ifrån först-
nämnde program och ifrån Bondeståndets tanka,
samt innefattade ett helt annat, som hade mött
stor obenägenhet hos pluraliteten?
Om anmärkningar härom framställas inför
allmänheten, och om det vid slutlig pröfning
skulle befinnas, att föga eller intet vore vun-
net med en förändring, efter hvilken ett lång-
varigt stillestånd å nyo skulle inträffa, månne
dessa anmärkningars framställande då med
skäl kan sägas hafva skett endast för orons
skull, utan annat ändamål? Ar detta ej det-
samma som att fördöma all diskussion?
Aftonposten har slutligen sökt sitt hufvud-
stöd hos herrar Richert och Bergfalk. Men
så vidt vi lärt känna desse herrars mening
om det hvilande förslaget, är den ingalunda
fördelaktig. Vill nu Aftonposten instämma
med dem häri, så återstår ju intet annat skäl
för antagandet, än att detta bör ske blott så-
som ett nödfall för att kommaifrån det när-
varande. Men7 detta är helt och hållet en
smakaffär. som beror på bedömandet af de
serskilda omständigheter, hvilka äfven vi anse
böra tagas i betraktande, innan vi vilje be-
stämdt afgöra, huruvida förslaget bör förkastas,
oaktadt dess stora brister och dess föga öfver-
ensstämmelse med majoritetens önskningar.
Men detta bör ej kunna utgöra ett hinder
emot rättigheten och pligten att under tiden
taga i noga öfvervägande hurudant det sanno-
lika utsio iget skall blifva i afseende på till-
fredsställandet af de önskningar och behof hos
nationen, som utgöra hufvudmotivet för re-
formens egentliga nödvändighet.