vintern IlaKLLaAcE IIaTll TUDBIJUAAI VISA Sö
dra årstider. (Forts. följer.)
m—
YTTERLIGARE OM SPEL.
Uti en insänd artikel i Aftonbladet för den
24 i förra månaden uppmanades presterskapet
och polisen att mera än hitintills vinnlägga
sig om spelets motverkande. Tiil grund för
denna uppmaning låg den åsigten, att allt spel
är omoraliskt, det må nu af de borgerliga la-
garne vara förbjudet eller icke. Att en och
annan skulle finna denna, visst icke nya, åsigt
mycket närgången, var lätt att förutse, då den
alltid måste falla sig litet obeqväm för dem,
som vant sig vid spelnöjet, och det är natur-
ligt att de i början med obehag skola höra
att de oeftertänksamt hängifvit sig åt ett nöje,
som nu så allvarligen fördömes, men hvilket
de betraktat såsom mycket lofligt. Också lä-
rer man här och der rynkat på näsan åt denna
uppmaning och ansett den snart sagdt som en
yttring af bigotteri. Med anledning häraf ut-l!
ber sig insändaren läsarens uppmärksamhet
ännu en gång. i
Kanske har ett eller annat nog starkt ut-
tryck blifvit användt, hvilket kunnat stötas
men om så är, ber insändaren att oviljan der-!
öfver riktas mot honom och hans oskicklighet
att begagna språkets tillgångar, men icke mot!
det. han söker vinna, ty detta är alltför godt!
och ädelt, för att böra på ringaste sätt miss-
kännas för dess förfäktares bristers skull. Det
torde emedlertid lända honom till någon ur-
säkt att han trott sig böra taga hvar sak
för hvad den är, och icke göra det fula vac-
kert eller det vackra fult; ty endast genom
att framställa sanningen osminkad trodde han
sig kunna väcka dem till eftertanka, som ge-
nom inverkan af de skefva åsigterna hos de-
ras tid och omgifning kommit att misskänna!
denna sanning. Men det skulle vara en hög
grad af orättvisa, om man ville döma dem
strängt, som vant sig vid spelet, under förut-
sättning att det är ett oskyldigt nöje, hvilket,
de kanske till och med ansett såsom nyttigt,
såsom en lagom sysselsältning för tankekraf-:
ten, och ins. har visst icke velat stöta dessa):
i allmänhet för öfrigt mycket aktningsvärdal.
personer, utan biott fästa uppmärksamheten
derpå, att de verkligen misstagit sig, då del
sålunda ansett så kallade konversationsspel
vara oskadliga. Det är otvifvelaktigt att dessa,
spel vid första påseendet skenbart synas vara
goda förströelsemedel, men säkert skall mani
vid närmare betraktande finna det, som till
skenet tycktes vara godt, i verkligheten ut-
göra ett stort ondt, hvilket leder till vidlyf-
tiga skador och bekymmer.
För värden och värdinnan i ett sällskap
tyckes det väl vara en stor lättnad att få af-
lägsna en del af sina gäster, vanligen de äl-
dre, till spelborden och på detta sätt se sig
till en god del befriade från den stora upp-
märksamhet, man är skyldig dem, men all-
varsamt tänkt, innebär dock detta aflägsnande
en viss grad af förbiseende mot just dem,
hvilka man för deras ålders skull är skyldig
mesta delikatessen, och såväl värdfolk som gä-
ster förlora i verkligheten derpå. Konversa-
tionen mister den stora fond af erfarenhet och
imsigt, som de äldre besitta, och dessa åter
måste försaka det upplifvande och vederqvic-
kande umgänget med de unga. Den vänskap-
liga ifver, som man hos alla borde finna att
efter hvars och ens krafter bidraga till ge-
mensamt nöje, är borta, der spelet söndrar
sällskapet; ty der glömmer man sina pligter
mot andra, och förlorar sjelf den ädlaste njut-
ningen, då man med blott egoistiska känslor
anstränger sin speltalang.
Det är likväl ej endast förlusten af sällskaps-
lifvets goda, som förorsakas af konversations-
spelet. - Man ser äfven vida svårare följder
deraf. För den bemedlade kan det visserligen
vara en småsak att förlora några få riksdaler,
och han tänker vanligen dessutom, att hvad
han ena gången förlorar, vinner han en annan
gång åter; men man bör fästa afseende derpå,
att jemförelsevis få äro så bemedlade, atticke
spelförlusterna äro kännbara, om icke för
hvarje gång, åtminstone sedan de flera gånger
upprepats, och det finnes många, som nästan
beständigt spela med otur. - Några få riksda-
ler hvar qväll utgöra för ett helt år en vac-
ker summa, hvilken, använd på ett bättre sätt,
kunnat vara ett medel till mycket godt, och
de summor, som mången sålunda bortspelat
på oskyldiga, konversationsspel, utan avt sär-
deles märka det, emedan det skett småningom,
skulle hafva varit en vacker hemgift åt dot
tern, som kanske just af brist på en sådan
får gå ogift genom lifvet. Alven om alla dessa
förluster icke räknas hopsparade, så skulle de
dock åt det hvardagliga lifvet hafva kunnat
skänka mycken komfort; kanske får hustrur
nu ofta hålla till godo både afslag och snäsor
när hon till husets behof begärt, hvad man
nen likgiltigt offrat vid spelbordet; ja, mar
känner ett faktum, att trenne personer, son
spelat tillsammans ett par viraturer hvarje af
ton i sexton års tid, när de kommo på de
infallet att räkna efter till huru stort belopj
kortpenningarne stigit, funno detta utgöra öf
ver 23,000 rdr bko.
Likväl äro icke heller dessa penningförluste
vid de så kallade konversationsspelen det vär
sta, som deraf kan följa. Vida betänkligar
är den vana vid spel, som just genom den
bibringas den oerfarna ungdomen. Denna van
eller rättare ovana kan så lätt öfvergå til
passion och blifva en ohjelplig olycka för lifs
tiden, så att föräldrar, som riktigt besinna ti
hvilken förseelse de göra sig skyldiga, då d
tillåta sina barn vänja sig vid spel, aldri
skola, som nu ofta händer, tanklöst sticka ni
gra slantar till spelkassa i barnets hand. De ske
ja tvärtom bemöda sig omatt afhålla sina bar
från spel och ingifva dem ovilja deremot, g
nom att upplysa dem om det farfulla och
ädla i en sådan förströelse.
FR
s