Bernhard spratt till.
Gubbe! förfärliga måtte de lidanden hafva varit, som
mött min mor, då du, mina föräldrars tjenare, kan väl-
signa hennes död! Var hennes äktenskap ej lyckligt. 0?
bemöttes hon med hårdhet af min far...? Deh arma
qvinnans öde beror ju endast af hennes herre och make.
Yngling! glöm ej att du talar om din far!, svarade
den gamle med sträng röst.
Jag glömde det... förlåt ...
Din far tillbad sin maka.
Bernhard blickade på porträttet.
Hur var annat möjligt!... Men, min far? Ni har en-
dast berättat mig min mors död, och jag var nog orätt-
vis att derunder glömma min far. När och hvar dog
han ?
I sinom tid skall ni äfven erfara hans öde... nu kan
jag ej, nu får jag ej säga mer. Allt nog: båda, er far och
mor gingo under för den... olycksaliga reduktionen, O!
Här motsvarade uttrycket fullkomligt det bittra i den
gamle mannens rörelse.
O, om ni hade sett alla de fasansfulla uppträden...
dock nej, jag vill ej tala derom!... Ni är krigare, och
som sådan måste ni, i och för ert stånd, hafva härdade
nerver... men krigets alla fasor äro ett intet mot de li-
danden jag skådat ...
En stund förgick under tystnad.
;Herr ryttmästare! återgif mig detta porträtt !
Bernhard hade hela tiden med den ömmaste sonligs
kärlek betraktat det... i
pHvad! ni vill beröfva mig det enda minnet af den
som skulle varit mig det käraste på jorden!...
Ja, jag måstel
Nej!n
Jo, oförsigtige! Er häftighet skulle kunna bringa e
i förderfvet!... Men hör! Jag vet att ni afskyr mitt yrke
och, väl er derför! Men för min fordna ställning till er
bus kan ni rätt gerna sätta ert personliga tycke åsido ..
besök mig så ofta ni vill, vi skola tala omer mor, n
kan då figna er åt hennes bild! Glöm likväl ej att vå
bekantskap måste vara en hemlighet, och till dess förhål
landen inträffa, som göra att den ej mera blir af nöder
får ni ej infinna er hos mig på andra tider än då nattel
betäicker allt. Och nu farväll ;
TIONDE KAPITLET.
Långt upp på Kungsholmen, vid stranden af Clara sj
som den tiden var betydlig nog, låg en större frukt- oc