Nm,
tårades under det han skref brefvet till sin -dotter, och
då fröken läser beskrifningen om sin fars smärta, skall ju
denna, oaktadt den ömma moderliga vård hon är nog
lycklig att af en så nära anförvandt erhålla, ändå upp-
rifva ett knappast läkt sår. .
Elisabeth hade emellertid börjat fortsätta sin läsning,
och mer och mer saktade sig hennes tårar; ty i späda
bröst vinner sorgen sällan stadigt hemvist... den lägrar
sig ej der, lik ett ogenomträngeligt töcken, — den består
endast af lätta, lätta moln, dem vinden drifver än hit, än
dit, och som vid första solglimt försvinna i rymden.
När hon slutat brefvet sammanknäppte hon sina hän-
der och lyfte sina ögon mot höjden. Hänförd af hennes
intagande utseende kastade friherrinnan en hastig blick på
den unge ryttmästaren, för att se hvad han möjligtvis
kunde tycka. Fruntimmer äro fintliga i dylika fall... hon
såg att äfven han mekaniskt sammanknäppte sina händer...
yElisabeth... mitt barn! började friherrinnan omsider,
du måtte ha fått glada underrättelser ?
Ack, nådigaste tan!e, döm cm min glädje: min far
återkommer, ack... läs!
Hon ilade öfver golfvet, höll i knäböjande ställning
brefvet för tantens ögon...
Ack läs detta, som gör er Elisabeth så outsägligt lycklig b
Pu glömmer, min flicka, att mina ögon ej äro dina
att jag i allmänhet ej ser utan glasögon, allraminst så
långt ifrån dagsljuset... Med er tillåtelse, herr ryttmär
stare...
Hon uppsteg, gick till samma fönster som Elisabett
nyss lemnat och läste brefven.
Föga fattades i att hon, liksom Elisabeth; fallit i öl
verludd gråt; så bevekande skref Örnstedt äfven till hennc
om sin älskade mskas död. Omsider öfvergick han til
sin dotter, och tackade med bjertligt varma uttryck fri
herrinnan, som mottagit den moderlösa i sitt hus. Der-
efter -kildrade han brefbäraren, ryttmästaren Bernhard
såsom en ung man af utmärkt tapperhet och ädelmod
hvars familj genom reduktionen förlorat allt sitt goda
Generaien hoppades att kunna i någon mån godtgöra ödet
oförrätter mot den ädle ynglingen, och älskade honan
som det varit hans egen son. Ytterligare tillade han att