liga menniskors förmåga pch karakter; så skola vi ijika lätt och lika ofta finna en sådan öfverlägsenhet bland de ringa och obemärkta, som ibland de mer pphöjda samhällsklasserna. Stora karakterer äro att finna öfverallt, och det är icke lätt att säga, i hvilket stånd de träffas mest talrika. Sann storhet har ingenting att göra med en menniskas verkningsKrets. Den ligger icke i storleken al hans yttre ansträngningar, icke i mångfalden af de verkningar han åstadkommer. De största män torde jemförelsevis verka minst i det yttre. De som i vår stad kanhända äro störst i närvarande ögonblick, äro gömda i mörker. Karakterens storhet ligger helt och hållet i själens styrka, det vill säga i tankens, den moraliska fasthetens och kärlekens styrka, och den kan finnas äfven i det lägsta stånd. En man som blifvit uppfödd till ett ringa yrke och som har att kämpa med svårigheten att föda cen tillväxande familj, kan ofta inom sin trånga krets. se mera klart, urskilja mer skarpt, afväga skäl och bevis med mera djupsinnighet, uttänka de rätta medlen med mer klokhet, och visa mer fintlighet i en svår ställning, än en annan, som genom mödosamma studier samlat stora kunskapsförråder; och den förre innehar då en högre grad afsjälsstorhet. Mången, som gått blott några mil utom hemmet, förstår menniskonaturen bättre, upptäcker bevekelsegrunder och värderar karakterer mer skarpsinnigt, än en annan, som rest genom hela den kända verlden och gjort sig ett namn genom sina beskrifningar öfver särskilda länder. Det är tankens styrka, som bestämmer förståndets storhet; och likaså är det viljans styrka, som bestämmer den moraliska storheten — denna högsta af alla menniskans naturgåfvor, denna herrligaste uppenbarelse af Gudomen. Den störste man är den, som gör det rätta med orubblig beslutsamhet, som motstår de svåraste frestelser inifrån och utifrån, som bär de tyngsta bördor med gladt sinne, som är lugnast i stormen och mest oförskräckt möter hotelser och vreda blickar, och hvars förtröstan på sanningen, på dygden, på Gud, af ingenting kan bringas att vackla; men detta är icke en storhet, hvarmed man kan lysa i verlden, eller som man ofta kan räkna på att träffa ibland högre kretsar. —