kathkelske Luther till sitt ankar, och då ej ä
missnöjd öfver all:dervid få en och annån hand
räckniag ifrån den gamla outtömliga, katholske
rustkammarens.
Det är, efter vår tanka, slumpen som sam:
mankastat dessa forntids- och framtidsblicka;
på samma blad i Tiden. Men en rätttroger
konservatif får ju icke tro på någon slump:
(Forts. följer.)
NORGE. 202
Enligt hvad här ofvan under rubriken Stock-
holm, berättats, har koleran utbrutit i Ber-
gen. Regeringen i Christiania hade, i anled-
ning deraf, vidtagit provisoriska anstalter, och
man hoppas att farsoten, som i allmänhet vi-
sat sig denna gången lindrig, såväl i England
och Scottland, som Tyskland, icke skall for-
dra många offer i landet. Som bekant är
spridde den sig icke förra gången, då den ut-
bröt i östra delen af Norge, till den vestra
och norra, och med den ringa kommunikatio-
nen från Bergen till det inre af landet, torde
farsotens utbredande icke vara mycket att
befara. .
I trakten af Moss är en svår halssjuka gång-
bar, hvari flera personer af allmogen aflidit.
I staden hade den ej varit så svår.
Ifrån Molde berättas, att den 16 December
på eftermiddagen der utbrutit en ovanligt häf-
tig storm, med blixt, åska och störtregn.