utr della eijest sa stolta djurs nela nallning:
De spända senorna, de frustande näsborrarna,
hufvudets krampaktiga muskelspel, samt de öf-
riga lemmarnas ansträngda ställning, tolka så
sannt och lefvande den djupa smärta, som var-
gens blodtörstiga bett i dess strupe förorsakar,
att åskådaren nästan känner sig fattad a med-
lidande. Vargens figur är icke mindre lyckad
och framställer detta djurs karakteristiska djerf-
het, muskelkraft och roflystnad på ett träf-
fande sätt.
N;o 104. Tvenne vindthundar, Till hälf-
ten lekande, till hälften färdiga att börja en
täflingsstrid om en framför de täcka djurens
fötter liggande boll, synas de behagliga, ela-
stiska rörelser, som så egendomligt utmärka
denna spensligt bildade race, blott hejdas af
en ögonblicklig tvekan å båda sidor att börja
sina ystra språng.
Bland de föremål, som straxt vid inträdet
tilldraga sig vår uppmärksamhet, äro fyra sta-
tyetter af vår frejdade konstnär hr Qvarn-
ström. Bessa föreställa konungarne Gustaf II
Adolf, Carl XII, Carl X och Magnus Ladulås.
Den värdiga hållning och det pittoreska i
ställning och drapering, som utmärka dessa
figurer, kan icke annat än gifva dem en hög
rang bland de exponerade arbetena. Berzelii
och Jenny Linds porträtter, af samma hand,
äro väl irväffade. Ingeborg är en ädel figur,
smakfullt . ehuru kanske något tungt, dra-
perad.
En ung skulptör, hr A. Fornander, har in-
lemnat arbeten, som gifva tillkänna goda an-
lag och ett redan betydligt framskridet stu-
dium.
N:o 41. Det sörjande minnet vid en döds-
urna, är en väl tänkt komposition, om också
icke originalitet deri röjes i betydligare mån.
N:o 44. vEtt jagtstycke, föreställande en så-
rad hjort, som fångas af en vindthund, är en
vacker grupp. De originella ställningarna fö-
refalla något ovanliga, men äro icke onaturliga.
N:o 45. Ett varglo,, är en liten god eskiss.
Äfven br Lundgren (en ung skulptör) har
här vackra saker, hvaraf dock största delen
äro kopior af hr Qvarnströms väl lyckade me-
daljmodeller. Noggrånnhet är ett hufvuddrag
hos. hr Lundgrens konstnärsanlag och såsom
hufvudsakligast egnande sig åt miniaturskulp-
turen, som företrädesvis tager denna egenskap
i anspråk, torde man kunna hoppas fortfarande
framsteg af denne unge konstnär.
Af Byström finnes åtskilligt, men nästan
endast eskisser. N:o 2, Tron och Hoppet,
samt N:o , Den kristliga Kärleken, äro båda
gedigna kompositioner, utgörande eskisser till
altarprydnad i Linköpings domkyrka.
N:ris 7 och 8: Carl XIV Johan i olika ställ-
ningar. Ehuru flyktigt utförda, ega dessa båda
eskisser mycken sanning och karakter i det
hela, och då man jemför dem med en å samma
hylla befintlig kopia efter Schwanthalers Carl
Johan i Norrköping, må man väl beklaga, att
ej någon af de förra blifvit utförd, i stället för
den sednare. Den uttrycksfulla och ståtliga
hållning, som utmärker Byströms eskisser, bildar
en stor kontrast mot det stela i ställningen och
tunga i draperierna hos Schwanthalers staty,
Hr Lundberg i Rom, Byströms elev, har
lemnat ett par byster, föreställande Konungen
och Drottningen al Sverige, samt ett flickhuf-
vud (N:o 39), hvars fina profil är mycket in-
tagande, och en flicka med ett fågelbo, (N:o
36). Denna tycks vara en kopia efter naturen,
men den högra armens ställning är något
konstlad och ansigtsuttrycket icke intagande.
Af Fogeiberg förekommer blott ett Paris-
hufvud, bvars sköna profil och lediga hållning
vunnit kännares bifall.
Af Thorwaldsen finnas tvenne större medal-
jonger, föreställande den ena Morgonen och
den andra Natten; båda framställda genom lätt
draperade och behagligt framsväfvande, bevin-
gade qvinnogestalter, den förra uppbärande en
lätt genius, som med höjd fackla bebådar da-
gens annalkande; den sednare, sjelf med slutna
ögon, håller på ett behagfullt och intagande
sätt i sina armar tvenne vackra, tryggt slum-
rande barn. Man dröjer med nöje framför
dessa konstverk af den store mästarens hand.
N:ris 76, 77 och 78, en Merkur, en herde-
gosse och en dopfunt, statyetter i porslin ef-
ter Thorwaldsen, förtjena räknas bland expo-
sitionens förnämsta prydnader.
Ett arbete, som icke finnes upptaget i kata-
logen, men som är placeradt straxt öfver nämnde
medaljonger, är Thorwaldsens Jupiter, dik-
terande lagen för Amor,. Den täcka kärleks-
gudens naiva ställning och frågande blick ega
isynnerhet mycken expression.
Jacobsens kopior af Thorwaldsens Kristus,
samt apostlarna, äro ganska lyckade. Det stor-
artade i drapering och vördnadsbjudande i
hållning hos de i konstverlden namnkunniga
originalen, som pryda Vorfruekirken i Köpen-
hamn, är i dessa kopior på ett ganska tillfreds-
ställande sätt återgifvet.
Af okänd tysk mästare finner man en-gan-
ska vacker komposition, föreställande Paul
och Virginiav (N:o 89). Det idylliska paret,
som under ett vänligt samtal tagit plats på en
mossig klippa, bildar en intagande grupp.
Af franske konstnärer förekomma, utom de
förutnämde af Måne, flera utmärkta saker, hvari-
bland må nämnas Pradiers Venus och Amor
(N:o 134). Den förra har med ena armen om-
fattat den lille kärleksguden och skälmaktigt
afväpnat honom, samt tyckes just njuta af hans
bryderi. Den öfverlistade Amor står der så
näj et, hvilande sina korslagda armar på gud-
inrans knä, halft förtretad, men med bedjan-
de blickar återfordrande sitt förlorade vapen.
Charles temeraire, och Jean sans-peur af
någon äldre fransk mästare, uti medeltidens
tunga stålrustningar, göra skäl för sina till-
namn, den förstnämnde genom sin trotsigt ut-
manande ställning och kastade stridshandske,
den sednare genom sina oförskräckta åtbörder