rike. Ifoparne hafva nästan uteslutande be-!s stått af arbetare utan arbete, och hvilka i följd f deraf äro missnöjde med det närvarande, fla-! Börer, som icke vilja arbeta, samt betjenterls och pigor, hvilka äro så till sägandes ett bi-l!l hang till aristokratien och ingalunda gifva efter ! frågan om politik. De förstnämnde se util Napoleon den ende sanne upprätthållaren af republiken, de sednare hysa, liksom mångal:! andra, förhoppning om en ny kejsareperiod.4 Alla klubbar hafva under den förflutna veckan varit permanenta och så fulla med folk, att en mängd, utan möjlighet alt slippa in, måst stanna utanför. Den egentligen Bonapartistiska i Salle Valentino hade bestämt sin sista sammankomst till i fredags eller den 8 dennes, hvilken var besökt af öfver 4000 personer, troligtvis lika många nyfikne som verkliga anhängare. I dessa valförsamlingar är alltid den som håller tal omgifven af ett parj hundra personer af de utvalde, hvilka, liksom clacquen på operan, hafva sina gilna pauser, der de böra falla in och applådera. — Huruvida Cavaignacs anhängare arbetat Jika ifrigt som Napoleons, vet jag ej, men det har åtminstone skett inomhus och mer obemärkt. För att slippa in i deras klubb, har man måst hafva inträdeskort, och hvar och en har der obehindradt fått uttala sin mening, såväl för, som mot. Här och der i gathörnen har man under dessa dagar till alla förbigående utdelat tryckta lappar till voteringen, ömsom med Cavaignacs, ömsom med Napoleons namn. Dessa hafva till en stor del blifvit sönderrifna straxt efter erhållandet, och hela boulevarden utåt har man trampat Napoleons namn i stoftet, under det gårdarne i Palais national varit liksom öfversnöade med Cavaignacs, hvilket der erhållit samma öde. Proklamationer äro öfver allt uppklistrade på knutarne, uppmanande alla till ordning och tranquilite. På en del af dessa, nemligen ner åt gatorna S:t Martin och S:t Denis, samt i la Cite finner man Cavaignacs namn bortrifvet. Polisen har varit vaksam och synlig öfveralit, men ingenstädes sökt att skingra folkhoparne, utan dessa hafva efter behag fått samlats och politiserat. I går den 11 dennes kl. 6 på afton, var det slut med inlemnandet af valsedlarne. Saken är således nu afgjord, fastän man icke känner resultatet ännu. Jag har i dag företagit en vidsträckt promenad för att med egna ögon öfvertyga 1mig om jugnet i staden, och styrt kosan åt de qvarter i hvilka emeuter och revolutioner från urminnes tider tagit sin början, och der man ofta kan ana eller förutse att något oroligt förehafves. långt innan striden utbryter. Jag har genomvandrat smågatorna i Ja Cit, place Maubert (den mest revolutionära i Paris) place Chatelet, place de Gröve, place Royal, Bastiljen, gatorna St. Jacques, St. Antoine, vicii!e du Temple, 0. s. v. men ingenstädes har jag varseblifvit den ringaste stymmelse till uppror. ÖOfveralit är lifligt, men fredligt. Gator, boulevarder och promenader hvimla mer än vanligt af folk af alla klasser; och huru skulle. det väl kunna vara annorlunda? En mild luft förgyld af den klaraste sol har om dagarne-ovilkorligt utlockat alla menniskor, och då solen tröttnat att lysa; har månens blanka skifva med sitt silfversken nästan fördunklat de täta gaslågorna och kommit parisarne helt och hållet att glömma det vi befinna oss i December månad. Framför de stora kafterna på boulevarden äro stolar och bord utsatte och man njuter sin demitasse under bar himmel liksom om sommaren. Eleganta toiletter saknas ingenstädes, ehuru nu på ett par veckor ett stillestånd inträdt nästan i alla yrken. Fabrikanterna Vilja ej låta arbeta förr än presidentvalet försiggått; man är således i en allmän firbidan på utvecklingen af denna vigtiga sak. Jag gjorde för några dagar sedan ett besök i Pantheon, dit nyfikenheten förde mig för att se de härjningar och förödelser, som blifvit utöfvade af Juni-insurgenterna under den korta tid de der tagit sitt högqvarter. Då ryktet om deras vilda förstöringsbegär spred sig ända opp till nordens fjällar, är det med glädje jag kan meddela den underrättelsen att ingenting är förstördt i det herrliga Templet. För att bortjaga de upproriske placerades kanoner på platsen utanför, hvilkas kulor helt och hållet sönderskjutit dörrarney tagit stycken ur pelare såväl utvändigt som inuti kyrkan, samt krossat hufvudet på en marmorbyst. Allt detta kan ersättas och man arbetar derpå med full ifver. Skulpteringarne, målningarne, de stora taflorna, kopior af Raphaels, alla röjande mästarens hand, äro fullkomligt oskadade. — Junirevolutionen var en vild, en blodig strid, man mot man, men aldrig förgripa sig fransmännen på sitt lands dyrbarheter. Frankrike: ära är deras egen. Äfven under det största uppror glömma de aldrig att hembära sin hyllning åt artisten, talangen, och långt ifrån at förstöra, skynda de gerna att med sina lif för svara och beskydda hans verk. Maria. BROORTODU Spenska Akademien hade hvad man kalla