rike. Ifoparne hafva nästan uteslutande be-!s
stått af arbetare utan arbete, och hvilka i följd f
deraf äro missnöjde med det närvarande, fla-!
Börer, som icke vilja arbeta, samt betjenterls
och pigor, hvilka äro så till sägandes ett bi-l!l
hang till aristokratien och ingalunda gifva efter !
frågan om politik. De förstnämnde se util
Napoleon den ende sanne upprätthållaren af
republiken, de sednare hysa, liksom mångal:!
andra, förhoppning om en ny kejsareperiod.4
Alla klubbar hafva under den förflutna vec-
kan varit permanenta och så fulla med folk,
att en mängd, utan möjlighet alt slippa in,
måst stanna utanför. Den egentligen Bona-
partistiska i Salle Valentino hade bestämt sin
sista sammankomst till i fredags eller den 8
dennes, hvilken var besökt af öfver 4000 per-
soner, troligtvis lika många nyfikne som verk-
liga anhängare. I dessa valförsamlingar är all-
tid den som håller tal omgifven af ett parj
hundra personer af de utvalde, hvilka, liksom
clacquen på operan, hafva sina gilna pauser, der
de böra falla in och applådera. — Huruvida
Cavaignacs anhängare arbetat Jika ifrigt som
Napoleons, vet jag ej, men det har åtminstone
skett inomhus och mer obemärkt. För att
slippa in i deras klubb, har man måst hafva
inträdeskort, och hvar och en har der obe-
hindradt fått uttala sin mening, såväl för, som
mot. Här och der i gathörnen har man un-
der dessa dagar till alla förbigående utdelat
tryckta lappar till voteringen, ömsom med
Cavaignacs, ömsom med Napoleons namn. Dessa
hafva till en stor del blifvit sönderrifna straxt
efter erhållandet, och hela boulevarden utåt
har man trampat Napoleons namn i stoftet,
under det gårdarne i Palais national varit lik-
som öfversnöade med Cavaignacs, hvilket der
erhållit samma öde. Proklamationer äro öfver
allt uppklistrade på knutarne, uppmanande alla
till ordning och tranquilite. På en del af
dessa, nemligen ner åt gatorna S:t Martin och
S:t Denis, samt i la Cite finner man Cavaig-
nacs namn bortrifvet. Polisen har varit vak-
sam och synlig öfveralit, men ingenstädes sökt
att skingra folkhoparne, utan dessa hafva efter
behag fått samlats och politiserat. I går den
11 dennes kl. 6 på afton, var det slut med
inlemnandet af valsedlarne. Saken är såle-
des nu afgjord, fastän man icke känner re-
sultatet ännu. Jag har i dag företagit en
vidsträckt promenad för att med egna ögon
öfvertyga 1mig om jugnet i staden, och
styrt kosan åt de qvarter i hvilka emeuter
och revolutioner från urminnes tider tagit
sin början, och der man ofta kan ana eller
förutse att något oroligt förehafves. långt in-
nan striden utbryter. Jag har genomvandrat
smågatorna i Ja Cit, place Maubert (den
mest revolutionära i Paris) place Chatelet,
place de Gröve, place Royal, Bastiljen, gatorna
St. Jacques, St. Antoine, vicii!e du Temple, 0.
s. v. men ingenstädes har jag varseblifvit den
ringaste stymmelse till uppror. ÖOfveralit är
lifligt, men fredligt. Gator, boulevarder och
promenader hvimla mer än vanligt af folk af
alla klasser; och huru skulle. det väl kunna
vara annorlunda? En mild luft förgyld af den
klaraste sol har om dagarne-ovilkorligt utloc-
kat alla menniskor, och då solen tröttnat att
lysa; har månens blanka skifva med sitt silf-
versken nästan fördunklat de täta gaslågorna
och kommit parisarne helt och hållet att glöm-
ma det vi befinna oss i December månad.
Framför de stora kafterna på boulevarden äro
stolar och bord utsatte och man njuter sin
demitasse under bar himmel liksom om som-
maren. Eleganta toiletter saknas ingenstädes,
ehuru nu på ett par veckor ett stillestånd in-
trädt nästan i alla yrken. Fabrikanterna Vilja
ej låta arbeta förr än presidentvalet försiggått;
man är således i en allmän firbidan på ut-
vecklingen af denna vigtiga sak.
Jag gjorde för några dagar sedan ett besök
i Pantheon, dit nyfikenheten förde mig för att
se de härjningar och förödelser, som blifvit
utöfvade af Juni-insurgenterna under den korta
tid de der tagit sitt högqvarter. Då ryktet
om deras vilda förstöringsbegär spred sig ända
opp till nordens fjällar, är det med glädje jag
kan meddela den underrättelsen att ingenting
är förstördt i det herrliga Templet. För att
bortjaga de upproriske placerades kanoner på
platsen utanför, hvilkas kulor helt och hållet
sönderskjutit dörrarney tagit stycken ur pelare
såväl utvändigt som inuti kyrkan, samt kros-
sat hufvudet på en marmorbyst. Allt detta
kan ersättas och man arbetar derpå med full
ifver. Skulpteringarne, målningarne, de stora
taflorna, kopior af Raphaels, alla röjande mä-
starens hand, äro fullkomligt oskadade. —
Junirevolutionen var en vild, en blodig strid,
man mot man, men aldrig förgripa sig frans-
männen på sitt lands dyrbarheter. Frankrike:
ära är deras egen. Äfven under det största
uppror glömma de aldrig att hembära sin hyll-
ning åt artisten, talangen, och långt ifrån at
förstöra, skynda de gerna att med sina lif för
svara och beskydda hans verk. Maria.
BROORTODU
Spenska Akademien hade hvad man kalla