till direktioner, aktörsstater, orkesterstater,
ballettstat och allt öfrigt; hvarefter meddelas
korta biografier öfver m:ll Ebeling, de itali-
enska sceniska artisterne Rosina Penco, L.
della Santa, Fr. Ciaffei, Vinz. Galli, G. C. Ca-
sanova och Ett. Caggiati; samt slutligen Mel-
lins dramatiska penndrag: En Blåstrumpa för
150 år sedan, som den 23 Nov. gafs vid ar-
tisternes och litteratörernes soire, och som
vi önska måtte läsas med ett nöje, motsva-
rande det man kände då stycket gafs.
— Naturens Under, uppenbarade hos Him-
melskrepparne; framställda i berättelser af far-
bror Philip, utgifna af d:r A. Schätte, öf-
vers. och försedd med 40 träsnitt. Denna
till en i sann mening instruktiv genre hö-
rande barnbok, utgör ett slags fortsättning af
den till fjolårets jul utkomna: Naturens un-
der, uppenbarade hos fåglar och insekter,, äf-
ven af d:r Schätte. Afsigten med arbetet är
att hos ungdomen väcka sinne för praktisk
verlds- och naturåskådning; och man kan säga,
att förf. i detta års fortsättning gått ett steg
längre än förut, så till vida, som han här icke
blott väcker, utan äfven i en viss grad till-
fredsställer begäret efter kunskaper hos de
unga läsare, som afses. Skriften blir härige-
nom icke endast en barnbok, utan kan med
nöje och nytta också läsas af äldre personer.
Farbror Philip börjar berätta om Luftballon-
gen, hvad som förorsakar dess stigande o. s. v.,
samt omtalar flera ryktbara luftseglingar, bland
annat Pilatre de Roziers, den förste, som vå-
gade företaga en dylik. Den hyggliga farbro-
dren öfvergår sedan till framställningar om
Månen, Solen och Fixstjernornä; och slutar
med en beskrifning på teleskoper och mikro-
skoper.
— Anekdotjägaren, eller Hvad nytt i a-
nekdotverlden? Samlingen är temligen rik
på innehåll och till skrifarten underhållande
nog. Såsom prof må anföras:
Professor R. i B. hade en son, som var profes-
sor i L. Den sednare skref en gång till fadren och
begärde penningar. Fadren svarade med följande
ord: Min son! Endera har en professor pengar,
och i detta fall behöfver du intet, eller ock har han
icke, och i detta fall kan jag ej heller skicka dig
några.
Alexandre Dumas härstammar, såsom man kän-
ner, af Afrikanskt blod. För kort tid sedan före-
brådde man hans son, att han skref så föga. ÅN
svarade Alex. Dumas den yngre, för arbetet är ju
min far här. Dertill begagnar man negrer!
I Leipzig lefver en person, som är så liten och
tjock, att han måste hoppa upp i luften hvarje gång
han vill andas.
Fattigt folk är verkligen mycket illa deran, sade
en filantrop; om man gåfve mig fem millioner, med
vilkor, att jag ändock skulle förblifva en fattig stac-
kare, så skulle jag bestämdt icke taga emot dem.
— Sagan om prinsessan Rosalinda, eller
Foglarnes Konungarike af Sophie v. Knorring;
med 6 fina gravyrer; öfversättning. Denna
lilla täcka berättelse kan visserligen kallas en
i våra dagar något sällsam företeelse, emedan
den alldeles skiljer sig från de teckningar ur
verkligheten, lifvet sådant det omkring oss är
och verlden i sin ordentliga gång, hvilket allt
visar sig i våra vanliga romaner, skildringar
och berättelser. Också benämner sig detta helt
uppriktigt en saga,. Men det är emellertid
icke en barnsaga, utan synes kalkyleradt för
läsare äfven af något framskriden ålder, ehuru
med förutsättning likväl att vara afett varmt,
romantiskt och fantasirikt sinnelag. En ung
prinsessa, Rosalinda, intagen i fågelsång, blir
som liten upptagen af ett moln (en rosenfär-
gad dimmap), och bortföres häraf från sina för-
äldrars hem till ett annat land. Man ser af
detta uppslag, att uppfinningen står ungefär på
samma grund som sagorna i Tusen och en Natt,
och icke kan kallas originell i mening af nå-
got alldeles nytt; men väl af något ovanligt.
— Gamla mormors sagor och berättelser för
små snälla barn. Denna barnbok förtjenar
loford för det goda val af ämnen här visa sig.
Den första historien, om Victor Jarnac och
hans syster Lisette från Auvergne, är en af
de vacKraste och för ungdom mest uppmun-
trande man kan läsa. Rosen och den frem-
mande fogeln, samt Englarnes morgonvan-
dring,, begge af Therese Werner, äro, såsom
sagor, täcka och behagliga, echuru mindre be-
tydande. Af samma art är: Svalan från E-
gypti land) af Topelius. Camelian, utgör en
liten historia om tvenne flickor, Louise och
Amalia, af hvilka den sednare tillgrep en
blomma och derför tillrättavisades.
— Gossen och foglarne af Emilie Taylor,
öfvers., med teckningar efter Thomas Land-
seer. Inventionen till denna barnbok är sinn-
rik, och tillika någotsovanlig. En lärgirig gosse
föreställes i sällskap och samtal med ett antal
foglar, af hvilka den ena efter den andra får
företräde, och inför honom redogör för sin be-
skaffenhet, sitt lefnadssätt, boningsart, göro-
mål, 0. s. Vv. Det hela utgör således en liten
populariserad ornitologi, lämpad för barns upp-
fattning, till undervisning och nöje på en gång.
De här uppträdande foglarne äro bland andre:
Lärkan, Dykaren, Hussvalan, Talgmesen och
lilla Blåmesen, Kungsörnen, Ejdergåsen, Is-
landsfalken m. fl.
— Den beundransvärda historien om Don
Quixote de la Mancha och hans vapendragare
Sancho Panza; sammandragen och förkortad
för barn, samt illustrerad med plancher,, ut-
gör, som man ser, ett försök att popularisera
den verldsbekanta spanska romanen af sammö
namn, och göra den tillgänglig och. begärlig
äfven för barn. Huruvida detta skall lyckas
kan väl icke på förhand afgöras; likväl syne:
sjelfva det slags humoristik, som är nerven :
Cervantes stora dikt, förutsätta en specialitet
af bildning, som icke vanligen tillhör barn.
men hvarförutan den dock ej rätt står an. Der
vidlyftiga historien ses här sammandragen till
22 kapitel. Hufvudsakligen vidröras äfventy-
ret med väderqvarnarne, mötet med Dulcines
de Toboso, Sancho Panzas ståthållarskap på ör
Barataria, och slutligen Don Quixotes död.
a ma rlhranAaana Aa MHada Annh Jamde kalomdoer