Har man ditt snille, kan man lätt nog laga Att äkta ståndet ej blir plågsamt just. O ljufva kärlek, nu jag börjar ana, Att du är präktig vara i ditt slag. Du skall mig hjelpa i min ungkarlsyvana, Att hafva litet lustigt hvarje dag. Ha! ha! ha! ha! en vacker fru skall lysa En stjerna lik i husets glada lag, Och mot sin man ett ständigt bifall mysa, Men svärfars pengar dem förvaltar jag. — Skandia , Nordisk Nationalkalender för 1849, är framför titeln illustrerad med en afbildning af den i Slesvig stupade Teyonhufvud, jemte facsimile af hans handskrift. Såsom emellertid denna kalender omfattar alla tre brödrafolken, har man inuti tillika föreställningar af norrmannen Leop. Lövenskiold, och af Danmarks konung, Fredrik VII. Kolorerade ser man tvenne Amagerboer, en qvinna och en man. Poetiska bidrag saknas icke. ,Hertig Magnus och Hafsfrun af Ferdinand, rör den bekanta händelsen vid Wadstena slott, der Gustaf I:s son hertig Magnus, betagen al en syn, på ett underbart sätt förlorade lifvet. Röfvarens Monolog, af Lundgren, utgör kalenderns sjelfva dunkla fond. Monologen är ryslig. Den är också rysligt lång, afbrytes genom en mängd pauser och åskknallar, samt slutar dermed att röfvaren skjuter sig. — Historiska Anekdoter om Carl XII i Lund, af St—rg läsas med nöje bland annat för Carls svar till en professor, som ville förklara ordet kung, för hebreiska, och derpå af hjelten bekom ett oväntadt lärdt svar. — Elisif Wase, (Erik Kettilsons, dotter,) eller Jungfrurofvet i Riseberga kloster, utkast af Rhd Dbk, med en planch, som visar en ruin af nämde kloster, framter några underrättelser från medeltiden och anför versprof, som icke äro allmänt kända. — Slutligen får läsaren på några blad biografiska notiser om skådespelaren Fredrik DeTand (jemte porträtt) hans barndomsår, hans konstnärslif och omsider bosättning på landet — nära Sigtuna — hvilket allt man intager med intresse. Hr Deland karakteriseras på följande sätt: hans komik är af ett helt eget slag. Pen består uti en viss yttre trumpenhet och trygghet, bakom hvilken ständigt liksom gömmer sig ett återhållet skratt: Ilans glädje är aldrig yster; den hämmas alltid af en viss sansad måtta. Och just deri ligger hans mästerskapp. — Svea, folk-kalender för 1849, femte årgången. Af alla denna gång utkomna julböcker med kalendernamn har Svea den största volumen. Innehållet är omvexlande. Bröderna, en skizz af Mellin, tyckes utgöra liksom början till en längre roman med rätt lofvande uppslag. Den handlar om den danskt stämde Lauritz Viggo Callisen på Kekenisgaard och den tyskt sinnade Casten Pingel Callisen på Neuhof, begge vid Als, och invecklade i slesvigska kriget. — Gladlyntast är en berättelse: ,Hvar sin, af Paul Barock; prydd med flere i texten intryckta träsnitt. — Utförligast är Fyrväpplingen af Onkel Adam; och hvilken vi i tysthet må förbigå. Den stackars landsortspressen har blifvit apostroferad för att den visat O. A. den uppmärksamheten alt, göra fitiga aftryck ur hans förra Sveabidrag. Det torde således vara bäst att äfven Stockholmspressen aktar sig för att få fingrarne brända nästa år. — Några rätt lifliga s. k. Stumpar från kriget,, meddelade af Afze, skola sikert läsas med nöje. Deri förekommer en litografi, hvarpå man får se alla de tre förevigade, Lövenskjold, Lejonhufvud och Sommelius tillsammans i en grupp; desto mer kärkommet att skåda, som någon afbildning af den sistnämnde ej annars förekommer i någon af våra andra julböcker, icke en gång i Nordstjernan. — Ett politiskt skämt, kalladt Telegrafen, afslutar Svea för i år. Telegraferingen sker genom en docka med krona på hufvudet och vriden i olika positioner, allt efter de olika politiska underrättelserna, den 20 Febr. (vallt är lugnt!), den 23 Febr. (i Paris har en emöt utbrustit!), den 24 Febr. (;revolutionen har segrat !), 0. s. v. ända till den 19 Mars från Berlin (vallt är förbil), då hela telegrafdockan är krossad och lemmarne synas spridda åt alla håll. SS — Europa, Folkkalender för år 1849. Utan att just kunna kallas en revolutionär kalender, hvilket vore för mycket sagdt, omfattar dock Europa ämnen, som stå i nära sammanhang med ftere af tidens sista inoch utvecklingar. Titelvignetten är en litografi, föreställande porträtter af medlemmarne i Franska provisoriska regeringen: hrr Dupont de FEure, Arago, Lamartine, Ledru-Rollin, Garnier-Pages,Cremicux, Marrast, Louis-Blanc, Flocon, Marie och Albert. En berättelse om sjelfva Februarirevolutionen, jemte en kort karakteristik öfver de nämnde regeringsledamöterna, får man såsom ingress till kalendern. Längre fram skådas ingen mindre än Lola Montez i sammetskorsett, och ridspö i handen. En historik om denna ryktbara grefvinna af Landsfeld läses derjemte. Intressantast är Uppkomsten af Marseillaisenn, der man införes i v. Dietrichs familj i Strassburg, lir känna den unge officeraren Rovget de FIsle, och den ganska egna tillfällighet, hvarigenom den nu öfver hela Europa spridda och millioner gånger repeterade revolutionshymnen först kom till lifs. Den skicklige trädsnidaren hr Rosenstand .har bidragit medien väl utförd afbildning af Fredr. Hecker, den bekante anföraren för upproret i södra Tyskland. Kinesiska jonken Keying, ett fartyg om 7—800 tons drägtighet, bör roa mången att skåda, då formen så vidt skiljer sig från Europeiska farkosters. Af mindre intresse och något utsliten till inventionen, är Dödsdansen; åtiv!id af temigen skrala, om ock yälmenta verser. Kalendern Europa visar sig för öfrigt mest i Pprosaisk diägt. Ett par undantag härifrån göra YT... VT. an fAÅAa das osnnmnR Omma JA Illa