Har man ditt snille, kan man lätt nog laga
Att äkta ståndet ej blir plågsamt just.
O ljufva kärlek, nu jag börjar ana,
Att du är präktig vara i ditt slag.
Du skall mig hjelpa i min ungkarlsyvana,
Att hafva litet lustigt hvarje dag.
Ha! ha! ha! ha! en vacker fru skall lysa
En stjerna lik i husets glada lag,
Och mot sin man ett ständigt bifall mysa,
Men svärfars pengar dem förvaltar jag.
— Skandia , Nordisk Nationalkalender för
1849, är framför titeln illustrerad med en af-
bildning af den i Slesvig stupade Teyonhuf-
vud, jemte facsimile af hans handskrift. Såsom
emellertid denna kalender omfattar alla tre
brödrafolken, har man inuti tillika föreställ-
ningar af norrmannen Leop. Lövenskiold, och
af Danmarks konung, Fredrik VII. Kolorera-
de ser man tvenne Amagerboer, en qvinna och
en man. Poetiska bidrag saknas icke. ,Her-
tig Magnus och Hafsfrun af Ferdinand, rör
den bekanta händelsen vid Wadstena slott, der
Gustaf I:s son hertig Magnus, betagen al en
syn, på ett underbart sätt förlorade lifvet.
Röfvarens Monolog, af Lundgren, utgör ka-
lenderns sjelfva dunkla fond. Monologen är
ryslig. Den är också rysligt lång, afbrytes ge-
nom en mängd pauser och åskknallar, samt
slutar dermed att röfvaren skjuter sig. — Hi-
storiska Anekdoter om Carl XII i Lund, af
St—rg läsas med nöje bland annat för Carls
svar till en professor, som ville förklara ordet
kung, för hebreiska, och derpå af hjelten be-
kom ett oväntadt lärdt svar. — Elisif Wase,
(Erik Kettilsons, dotter,) eller Jungfrurofvet i
Riseberga kloster, utkast af Rhd Dbk, med en
planch, som visar en ruin af nämde kloster,
framter några underrättelser från medeltiden
och anför versprof, som icke äro allmänt kän-
da. — Slutligen får läsaren på några blad bio-
grafiska notiser om skådespelaren Fredrik De-
Tand (jemte porträtt) hans barndomsår, hans
konstnärslif och omsider bosättning på landet
— nära Sigtuna — hvilket allt man intager
med intresse. Hr Deland karakteriseras på
följande sätt: hans komik är af ett helt eget
slag. Pen består uti en viss yttre trumpen-
het och trygghet, bakom hvilken ständigt lik-
som gömmer sig ett återhållet skratt: Ilans
glädje är aldrig yster; den hämmas alltid af
en viss sansad måtta. Och just deri ligger
hans mästerskapp.
— Svea, folk-kalender för 1849, femte år-
gången. Af alla denna gång utkomna julböc-
ker med kalendernamn har Svea den största
volumen. Innehållet är omvexlande. Brö-
derna, en skizz af Mellin, tyckes utgöra lik-
som början till en längre roman med rätt lof-
vande uppslag. Den handlar om den danskt
stämde Lauritz Viggo Callisen på Kekenisgaard
och den tyskt sinnade Casten Pingel Callisen
på Neuhof, begge vid Als, och invecklade i
slesvigska kriget. — Gladlyntast är en berät-
telse: ,Hvar sin, af Paul Barock; prydd med
flere i texten intryckta träsnitt. — Utförli-
gast är Fyrväpplingen af Onkel Adam; och
hvilken vi i tysthet må förbigå. Den stac-
kars landsortspressen har blifvit apostroferad
för att den visat O. A. den uppmärksamheten
alt, göra fitiga aftryck ur hans förra Svea-
bidrag. Det torde således vara bäst att äfven
Stockholmspressen aktar sig för att få fing-
rarne brända nästa år. — Några rätt lifliga
s. k. Stumpar från kriget,, meddelade af Afze,
skola sikert läsas med nöje. Deri förekom-
mer en litografi, hvarpå man får se alla de
tre förevigade, Lövenskjold, Lejonhufvud och
Sommelius tillsammans i en grupp; desto mer
kärkommet att skåda, som någon afbildning af
den sistnämnde ej annars förekommer i någon
af våra andra julböcker, icke en gång i Nord-
stjernan. — Ett politiskt skämt, kalladt Te-
legrafen, afslutar Svea för i år. Telegrafe-
ringen sker genom en docka med krona på
hufvudet och vriden i olika positioner, allt
efter de olika politiska underrättelserna, den
20 Febr. (vallt är lugnt!), den 23 Febr. (i
Paris har en emöt utbrustit!), den 24 Febr.
(;revolutionen har segrat !), 0. s. v. ända till
den 19 Mars från Berlin (vallt är förbil), då
hela telegrafdockan är krossad och lemmarne
synas spridda åt alla håll. SS
— Europa, Folkkalender för år 1849. Utan
att just kunna kallas en revolutionär kalender,
hvilket vore för mycket sagdt, omfattar dock
Europa ämnen, som stå i nära sammanhang
med ftere af tidens sista in- och utvecklingar.
Titelvignetten är en litografi, föreställande por-
trätter af medlemmarne i Franska provisoriska
regeringen: hrr Dupont de FEure, Arago, La-
martine, Ledru-Rollin, Garnier-Pages,Cremicux,
Marrast, Louis-Blanc, Flocon, Marie och Al-
bert. En berättelse om sjelfva Februarirevo-
lutionen, jemte en kort karakteristik öfver de
nämnde regeringsledamöterna, får man såsom
ingress till kalendern. Längre fram skådas in-
gen mindre än Lola Montez i sammetskorsett,
och ridspö i handen. En historik om denna
ryktbara grefvinna af Landsfeld läses derjemte.
Intressantast är Uppkomsten af Marseillaisenn,
der man införes i v. Dietrichs familj i Strass-
burg, lir känna den unge officeraren Rovget de
FIsle, och den ganska egna tillfällighet, hvari-
genom den nu öfver hela Europa spridda och
millioner gånger repeterade revolutionshymnen
först kom till lifs. Den skicklige trädsnida-
ren hr Rosenstand .har bidragit medien väl
utförd afbildning af Fredr. Hecker, den be-
kante anföraren för upproret i södra Tyskland.
Kinesiska jonken Keying, ett fartyg om 7—800
tons drägtighet, bör roa mången att skåda, då
formen så vidt skiljer sig från Europeiska far-
kosters. Af mindre intresse och något utsliten
till inventionen, är Dödsdansen; åtiv!id af tem-
igen skrala, om ock yälmenta verser. Kalen-
dern Europa visar sig för öfrigt mest i Ppro-
saisk diägt. Ett par undantag härifrån göra
YT... VT.
an fAÅAa das osnnmnR Omma JA Illa