ÅTTA DAGAR I STOCKHOLM. ) (INTERMEZZO0.) AF R—ERD. Arnold har af alla mina bekanta och så kallade vänner alltid varit mig den käraste, eller rättare, den enda kära. Kamrater sedan Upsala-tiden, hade hans lifliga lynne, varma känsla och så att säga medfödda elegans i tal och seder genast vunnit mitt hjerta; och, ehuru vi ofta disputerade, sade hvarandra sottiser och de mest bitande stickord, kom bådas vår lättsinnighet och tanklöshet oss genast att glömma alltsammans, och vi voro beständigt de bästa vänner i verlden. Vet du, vi borde gå in och se Möllers dioramar, sade Arnold hastigt, när vi arm i arm promenerat en stund på vinst och förlust, och just nu befunno oss derutanför; jag var der med några bekanta häromdagen, och ämnade just rekommendera den åt dig; den är, på min ära, alldeles förträfflig. Verkligen! sade jag flegmatiskt, ty jag hade ej fått någon middagslur, och det kändes liksom den hade spökat igen nu på qvällqvisten. . Ja, låt oss gå in medan vi skaka punschångorna af oss,, fortfor han och betraktade mig ironiskt, under det han drog mig med sig uppför trappan. Vi gingo in, försågo oss med biljetter och kommo upp för ännu en trappa. En dörr öppnades, och ett fullkomligt mörker gapade emot oss. Jag tvekade att inträda, ty jag kunde icke urskilja det minsta; men Arnold drog mig med sig, dörren slöts bakom mig och jag hade ingen annan utväg än att oförskräckt klifva på; och som jag tyckte mig se en svag ljusning fjerran framför mig, ämnade jag låta leda mig deraf; men nästa steg jag tog, kände jag. mig trampa på något mjukt, ett qväfdt rop nådde mitt öra, oc i samma ögonblick tumlade jag framstupa och släppte Arnolds arm, som jag förut hållit. Den ljusstrimma jag sett försvann alldeles, det tjockaste mörker omgaf mig, jag kände mig hvila mot något varmt och mjukt, alldeles inbäddad, som jag tyckte, i kuddar eller själar, som nära qväfde mig. Jag kände en stark lukt af lavendelolja, det rörde sig och prasslade omkring mig, en varm andedrägt fläktade mot min kind och jag tyckte mig på ) Se Aftonbladet JM 292.