ÅTTA DAGAR I STOCKHOLM. )
(INTERMEZZO0.)
AF R—ERD.
Arnold har af alla mina bekanta och så
kallade vänner alltid varit mig den käraste,
eller rättare, den enda kära. Kamrater sedan
Upsala-tiden, hade hans lifliga lynne, varma
känsla och så att säga medfödda elegans i tal
och seder genast vunnit mitt hjerta; och,
ehuru vi ofta disputerade, sade hvarandra sot-
tiser och de mest bitande stickord, kom bå-
das vår lättsinnighet och tanklöshet oss ge-
nast att glömma alltsammans, och vi voro be-
ständigt de bästa vänner i verlden.
Vet du, vi borde gå in och se Möllers
dioramar, sade Arnold hastigt, när vi arm i
arm promenerat en stund på vinst och för-
lust, och just nu befunno oss derutanför; jag
var der med några bekanta häromdagen, och
ämnade just rekommendera den åt dig; den
är, på min ära, alldeles förträfflig.
Verkligen! sade jag flegmatiskt, ty jag hade
ej fått någon middagslur, och det kändes lik-
som den hade spökat igen nu på qvällqvisten.
. Ja, låt oss gå in medan vi skaka punsch-
ångorna af oss,, fortfor han och betraktade
mig ironiskt, under det han drog mig med
sig uppför trappan.
Vi gingo in, försågo oss med biljetter och
kommo upp för ännu en trappa. En dörr
öppnades, och ett fullkomligt mörker gapade
emot oss. Jag tvekade att inträda, ty jag
kunde icke urskilja det minsta; men Arnold
drog mig med sig, dörren slöts bakom mig
och jag hade ingen annan utväg än att oför-
skräckt klifva på; och som jag tyckte mig se
en svag ljusning fjerran framför mig, ämnade
jag låta leda mig deraf; men nästa steg jag
tog, kände jag. mig trampa på något mjukt,
ett qväfdt rop nådde mitt öra, oc i samma
ögonblick tumlade jag framstupa och släppte
Arnolds arm, som jag förut hållit.
Den ljusstrimma jag sett försvann alldeles,
det tjockaste mörker omgaf mig, jag kände
mig hvila mot något varmt och mjukt, allde-
les inbäddad, som jag tyckte, i kuddar eller
själar, som nära qväfde mig. Jag kände en
stark lukt af lavendelolja, det rörde sig och
prasslade omkring mig, en varm andedrägt
fläktade mot min kind och jag tyckte mig på
) Se Aftonbladet JM 292.