goda; mot dem göres således ingen anmärk-
ning, utan hvad man finner betänkligt och
skadligt, är uteslutandet af andra, äfven goda
texter.
Skälet tiil det hos oss införda bruket af ge-
nom föreskrift fixerade texter, har förmodli-
gen varit en hos kyrkans styresmän herrskande
föreställning om oförmågan hos det predikande
presterskapet, att sjelf förstå ur den hel skrift
välja sig texter och perikoper. Men, utom att
denna nedslående tanke genom en stigande och
förbättrad prestbildning göres öfverflödig, har
den för öfrigt i sig nästan ingen mening, eme-
dan den af hvarje prest kan eluderas, och som
oftast äfven gör det. Huru går det till? Se-
dan evangeliitexten för söndagen blifvit upp-
läst, framställer predikanten ett ämne för sin
predikan, hvilket han sjelf (oförhindrad af lag
och föreskrifter) valt, och som ofta står i litet
eller intet sammanhang med det för dagen
upplästa evangeliet. Hvartill tjenar då den
fixerade evangeliitexten, när presten icke der-
jemte är bunden vid utstakade och likaledes
af styrelsen honom i handen satta vämnenv för
predikningarne? Fixerandet af texterna med-
förer, om det tillåtes att säga saken rent ut,
intet annat än att i de flesta händelser föran-
leda till deras åsidosättande genom prestens
väljande af ämne utom dem, för att icke stän-
digt hvarje år predika alldeles samma och
samma. Anser nu kyrkostyrelsen sina under-
lydande prester icke hafva förmåga att kunna
rätt välja sina -prediko-vämnen, hvarföre gif-
ves dem då frihet till val af dessa? och hvar-
före äro icke äfven ämnena året i genom fixa,
bundna, på förhand utstakade? Men, åter, an-
ses presterne förstå att taga sig godafimnen, så
böra de af enahanda skäl hållas förståndige och
kunnige nog, att ur bibeln välja sig goda tex-
ter att predika öfver. Det ena är icke svå-
rare än det andra; och det ena, så att säga,
följer med -det andra. Skulle texterna vara
fria, så hände, att de aldrig af någon förnuf-
tig predikant sattes åsido under predikan, för
att lemna rum åt ett med dem heterogent äm-
ne; utan de skulle alltid utgöra sjelfva grund-
lagret för predikan (hvartill de väl ock onek-
ligen äro ämnade), enär presten då sjelf just valt
dem till ett sådant grundlager åt sig för sön-
dagen; de skulle ständigt sammanfalla med
ämnet,. Vore detta ej vida bättre än hvad
nu sker?
Vi hafva tagit tillfället i akt att fästa pre-
sterskapets tanke på en angelägenhet af vigt.
Hr Wenström sjelf har icke i sin framställ-
ning gått fullt så långt: han har endast ön-
skat fullständigare och mera omvexlande pre-
diko-cykler, hvilket utmärker ett slags upp-
gift på alternativer, hvaremellan presten skulle
ega att göra val, utan att hafva detta helt och
hållet fritt. Sådant innebär visserligen också
ett förslag till någon förbättring, och måhända
tjentg såsom öfvergångsform. Fördelaktigare,
och säkert ej med fara förenadt, vore dock,
att här i Sverige, likasom i flere andra län-
der, lemna predikanterna rättighet till full val-
frihet af texter.
Genom en bokhandelsanmälan, som åtföljer
4:e och 5:e häftena, finner man, att hvad hr
W. i sitt Förord (i 1:a häftet) blott antydt,
se ofvanföre) sedan genom arbetets framgång
hos publiken kunnat sättas i verket, så att
han erbjuder tillfälle till subskription för fort-
sättningen af Liscos verk medelst utgifvande
af Predikoutkast öfver hela Nya Testamentet
(jemte valda delar af det Gamla), således äfven
öfver sådana texter, som icke finnas införda i
Evangeliiboken.