väpna den, utan att man ens kunde tillskicka de!
några befallningar. Af polisprefekten hade han hört
att barrikader upprättades öfverallt; om han ditskic
kat trupper, så hade de ofelbart blifvit afskurn
och afväpnade. Visserligen hade han, i händelse a
nederlag, förklarat, att han med armån och natio
nalförsamlingen skulle draga sig utom Paris portar
för att till stadens återintagande afvakta departe
mentstruppernas ankomst. Man anklagade honon
för att ha sofvit; det medgåfve han sig hafva gjort
emedan han behöft sofva. Han hade velat, att äf
ven soldaterna skulle sofva om natten; just emedai
soldaterna voro för mycket uttröttade, hade man be
böft tre dagar för att intaga de oräkneliga barrikaderne
General Cavaignac uppgaf nu antalet på döda oc!
sårade den 23 Juni. De förstnämnda stego till 3?
och de sårades till 460, ibland hvilka äfven genera
Bedeau, som blifvit sårad omkring kl. 2.
General Bedeau: Omkring kl. 7. ;
Cavaignac: General C. Thomas blef äfven sårac
samma dag; jag ber honom ursäkta, att jag ej nämn:
honom (skratt). Man har ju nära på sagt; att jag
gömt mig; att jag varit försvunnen under Junida-
garne (skratt).
Arond.: Ja, ja, det sades på denna talaretribun
Cavaignac: Herrar Lamartine och Duclerc vetz
väl hvart jag gått, då de bedt mig att ej gå
utan dem. (Herr Duclerc reser sig för att tala
men hindras af församlingens knot). Cavaignac
Jag vill låta herr Barthelemy veta, att jag d. 23:dj
Juni ej hemkom förrän kl. 8 på morgonen, emedar
jag, tillsammans med öfverste Dulac intog en barri
kad. Det var just i anledning af denna bragd, som
han utnämndes till general. Jag var frånvarande
timmar, men det är ganska sannt, att sedan jag
användt någon tid att intaga barrikaden vid rne du
Temple, jag begaf mig till stadshuset, och derefter
gjorde ett besök hos general Bedeau, som var sårad.
Jag drefs icke blott af min känsla till detta steg
ty jag måste underrätta mig om truppernas ställ-
ning. (General Bedeau reser sig från sin platsBoch
bekräftargCavaignacs ord; denne tillägger): Jag må-
ste tala vid alla mina underbefälhafvare. Jag gick
till Sorbonneqvarteret, för att uppsöka Dumesnil,
som ej mera är till, för att vittna för mig (En
röst: Vi tro er.) Jag vill nu svara på andra frå-
gor af historieskrifvaren (allmän munterhet). Jag
hade icke trott att man vid detta förskräckliga till-
fälle skulle komma att skjuta upp 2,100,000 patro-
ner, men jag måste fara till Vincennes för att hemta
ammunition. Jag befallte herr Martinique, att med
sina kyrassierer på en g omväg begifva sig till
Vincennes, utan att strida eller utsätta sig för faran
att uppehållas emellan barrikader. Detta är milt
svar på en fråga af min motståndare, historicskrifva-
ren. . Oaktadt den stora omväg, som Martinique tog,
råkade han likväl barrikader och måste bana sig
väg genom en uppretad mängd. Talaren förklarar
hvilka hinder ammunitionståget kunde möta. Man
säger, fortfor han, att jag låtit parisarnes blod
flyta, för att blifva chef för den verkställande mak-
ten. Det är sannt, att representanter af alla färger
kommit till mig, med begäran att jag skulle sätta
mig i verkställande kommissionens ställe, emedan
man var missnöjd med den; men jag förklarar här,
att före den 22:dra Juvii man ej gjort mig något
allvarsamt förslag. Jag har ej för mina kolleger
dolt min tanka, att de i farans ögonblick ej borde
draga sig tillbaka, utan ett votum af församlingen.
Den 22:dra kommo tre af mina kolleger till mig:
herrar Ducoux, Laudrin och Latrade. Jag förkla-
rade dem, att jag ej ville inträda i någon verkstäl-
lande kommission, eller åtaga mig några kollektiva
Törpligtelser. Cavaignac uppläste derefter ett bref
från deputeraden Adelsvärd, som betygar generalen
sina sympathier, och frågar, hvaruti han felat emot
sin militäriska pligt. Allt måste förklaras. För-
samlingen måste veta, om han är en förrrädare,
hvar och en måste säga hvad han vet, på det man
må höra hvarföre han beskylles, och sedan man ta-
lat, måste också han svara. Ty om ni hittills blott
hört advokaten, så måste ni nu höra soldaten. (Bi-
fall från venstern). Herr Birio förklarar, att Ca-
vaignac, enligt hans tanke, räddat republiken, i stäl-
let för att vilja bana sig en blodig väg till makten.
Vi hafva redan förut refererat det hufvudsakliga
af hvad: under debatten vidare förekom, samt redo-
gjort för det beslut som fattades. j