väpna den, utan att man ens kunde tillskicka de! några befallningar. Af polisprefekten hade han hört att barrikader upprättades öfverallt; om han ditskic kat trupper, så hade de ofelbart blifvit afskurn och afväpnade. Visserligen hade han, i händelse a nederlag, förklarat, att han med armån och natio nalförsamlingen skulle draga sig utom Paris portar för att till stadens återintagande afvakta departe mentstruppernas ankomst. Man anklagade honon för att ha sofvit; det medgåfve han sig hafva gjort emedan han behöft sofva. Han hade velat, att äf ven soldaterna skulle sofva om natten; just emedai soldaterna voro för mycket uttröttade, hade man be böft tre dagar för att intaga de oräkneliga barrikaderne General Cavaignac uppgaf nu antalet på döda oc! sårade den 23 Juni. De förstnämnda stego till 3? och de sårades till 460, ibland hvilka äfven genera Bedeau, som blifvit sårad omkring kl. 2. General Bedeau: Omkring kl. 7. ; Cavaignac: General C. Thomas blef äfven sårac samma dag; jag ber honom ursäkta, att jag ej nämn: honom (skratt). Man har ju nära på sagt; att jag gömt mig; att jag varit försvunnen under Junidagarne (skratt). Arond.: Ja, ja, det sades på denna talaretribun Cavaignac: Herrar Lamartine och Duclerc vetz väl hvart jag gått, då de bedt mig att ej gå utan dem. (Herr Duclerc reser sig för att tala men hindras af församlingens knot). Cavaignac Jag vill låta herr Barthelemy veta, att jag d. 23:dj Juni ej hemkom förrän kl. 8 på morgonen, emedar jag, tillsammans med öfverste Dulac intog en barri kad. Det var just i anledning af denna bragd, som han utnämndes till general. Jag var frånvarande timmar, men det är ganska sannt, att sedan jag användt någon tid att intaga barrikaden vid rne du Temple, jag begaf mig till stadshuset, och derefter gjorde ett besök hos general Bedeau, som var sårad. Jag drefs icke blott af min känsla till detta steg ty jag måste underrätta mig om truppernas ställning. (General Bedeau reser sig från sin platsBoch bekräftargCavaignacs ord; denne tillägger): Jag måste tala vid alla mina underbefälhafvare. Jag gick till Sorbonneqvarteret, för att uppsöka Dumesnil, som ej mera är till, för att vittna för mig (En röst: Vi tro er.) Jag vill nu svara på andra frågor af historieskrifvaren (allmän munterhet). Jag hade icke trott att man vid detta förskräckliga tillfälle skulle komma att skjuta upp 2,100,000 patroner, men jag måste fara till Vincennes för att hemta ammunition. Jag befallte herr Martinique, att med sina kyrassierer på en g omväg begifva sig till Vincennes, utan att strida eller utsätta sig för faran att uppehållas emellan barrikader. Detta är milt svar på en fråga af min motståndare, historicskrifvaren. . Oaktadt den stora omväg, som Martinique tog, råkade han likväl barrikader och måste bana sig väg genom en uppretad mängd. Talaren förklarar hvilka hinder ammunitionståget kunde möta. Man säger, fortfor han, att jag låtit parisarnes blod flyta, för att blifva chef för den verkställande makten. Det är sannt, att representanter af alla färger kommit till mig, med begäran att jag skulle sätta mig i verkställande kommissionens ställe, emedan man var missnöjd med den; men jag förklarar här, att före den 22:dra Juvii man ej gjort mig något allvarsamt förslag. Jag har ej för mina kolleger dolt min tanka, att de i farans ögonblick ej borde draga sig tillbaka, utan ett votum af församlingen. Den 22:dra kommo tre af mina kolleger till mig: herrar Ducoux, Laudrin och Latrade. Jag förklarade dem, att jag ej ville inträda i någon verkställande kommission, eller åtaga mig några kollektiva Törpligtelser. Cavaignac uppläste derefter ett bref från deputeraden Adelsvärd, som betygar generalen sina sympathier, och frågar, hvaruti han felat emot sin militäriska pligt. Allt måste förklaras. Församlingen måste veta, om han är en förrrädare, hvar och en måste säga hvad han vet, på det man må höra hvarföre han beskylles, och sedan man talat, måste också han svara. Ty om ni hittills blott hört advokaten, så måste ni nu höra soldaten. (Bifall från venstern). Herr Birio förklarar, att Cavaignac, enligt hans tanke, räddat republiken, i stället för att vilja bana sig en blodig väg till makten. Vi hafva redan förut refererat det hufvudsakliga af hvad: under debatten vidare förekom, samt redogjort för det beslut som fattades. j