BAlll. Idi NaAUuc RUllaSst IdLlilt otvyCISARUad UCdba Lan
ministern för utrikes ärendetna, som icke vidare
rört vid dem. Vidkommande- de 69 fångarne, som
hade anländt till Pauillac, uppgaf ministern, att kap-
tenen på det spanska fartyget vid ankomsten dit
hade anmält för stationsbefälhafvaren hvilka omstän-
digheter tvungit honom att inlöpa derstädes och
bedt honom bevaka de 69 personerna. Dessa voro
då ännu ombord på den spanska galejan, och såle-
des att betrakta likasom de varit på spanskt om-
råde. Kaptenen begaf sig sedan till spanska kon-
suln i Bordeaux, medan de öfriga förblefvo ombord.
Inrikesministern hade, vid kunskap om denna hän-
delse, anbefallt prefekten att söka underrättelse om
bland dem funnos nägra för politiska brott dömda,
eller desertörer ; hvarpå prefekten den 7 Oktober
svarade, att de voro hvarken det ena eller det an-
dra, utan att anledning blott förekom att flera ibland
dem hade erhållit anbud från de spanska carlisterna
i syftningen af att anställa en uppresning. Den hän-
delse hr Jolly vidrört hade tilldragit sig innan pre-
fekten hunnit få svar på detta bref.
Ministern påpekade slutligen de stora svårigheter,
som regeringens agenter på södra gränoen hade att
bålla tillsyn på de spanska flyktingarne, men hvilket
icke hindrade, att regeringen hade anbefallt att i
denna uppsigt tillvigagå med all den moderation och
eftergift för flyktingarne, som vore förenlig med de
pligter grannskapsförhållandet nödvändigt pålägger.
Ministern framdrog flera exempel, såsom angående
sitt uppförande mot Ferdinand Mendoz och Sala-
manca, till bevis derpå, att visst icke någon obehö-
rig stränghet egde rum cmot de spanska flyktingar-
ne; och om det oaktadt någonting passerat, som
kunde ge anledning till klander, så låg felet icke hos
regeringen, utan hos ett öfverdrifvet nit hos några
dess agenter för ett visst tillfälle, hvilket man ej
kunnat förekomma. Resultatet af debatten blef, att
main kom öfverens derom, att felet uti Escosuras sak
låg i ett förräderi af kommissarien Labritre; men
Lr Jolly sjelf fritog ministrarne.
Nationalförsamlingen hade för öfrigt varit uppta-
gen af öfverläggningar rörande de kinkiga budget-
och finansfrågorna. I synnerhet tyckes frågan om
saltskattens upphäfvande, som provisoriska regerin-
gen beslöt kort efter revolutionen, förorsaka ett svårt
bekymmer, i anseende till svårigheten att fylla den
lucka, som dess borttagande skulle åstadkomma i
statskassan.
ITALIEN.
Journal des Debats meddelar underrättelser
från Neapel af den 17 Nov. Det liberala par-
tiet hade segrat vid parlamentsvalen, oaktadt
de blifvit omfattade med så ringa sympati, att
af 15,009 valberättigade blott 1,500 deltogo i
valförrättningen. Anledningen till denna sken-
bara likgiltighet är den hos folket stadgade öf-
vertygelsen, att det ej är i parlamentet som
man skall få bugt på konung Ferdinand, och
att man följaktligen icke en gång vill göra sig
mödan att ens försöka göra sin rätt gällande
på denna väg. Så snart konungen erhöll kun-
skap om resultatet vid valen, lät han genast
igenmura fönstren till sitt patats, återställa
ballterierna, och förse dem med kanoner, idel
kännetecken på ett godt samvete. Underrät-
telsen om Rossis död hade i Neapel gjort ett
djupt intryck; man väntade med feberaktig
sinnesstämning vidare underrättelser. Den nu
bildade romerska ministeren skall otvifvelak-
tigt liksom den Toskanska blifva krigiskt sin-
nad mot Österrike. Kyrkostaten och Toscana,
på detta sätt förenade, genom ömsesidiga in-
tressen och politiskt öfverensstämmande sty-
relser, skola, lägga stora hinder i vägen för
Ferdinand af Neapel, att räcka brodershanden
åt Radetzky. Sannolikt skola de båda, med
förenade krafter, företaga krigsoperationer, till
storhertigdömets och påfvens beskydd, ehuru
de båda hafva fullt upp att sköta i de länder
de hålla under soldaternas gissel. Bourbonen:.
har ökat sin armå till 90,000 man, men Sici-
lien, hufvudstaden och de oafbrutet jäsande
provinserna göra ansenliga truppmassor behöfliga
för att hålla dem i tygeln. Upproret i Abruz-
zerna är betydelsefullare, än tidningarna skil-
dra det, och det är icke utan sin stora vigt
att Abruzzerna, sedan många år tillbaka, för-
klarat sig för Rom, men icke för Neapel.
Den Tyska centralstyrelsens sändebud, hr
Heckscher, hade åter afrest från Neapel, hvars
diplomatiska verld ej visste mera om detta
sändebuds mission i Neapel, än dess ankomst
och afresa. Han hade icke ens kommit så
långt med de goda Neapolitanarne, att de till-
ställt en bankett till hans ära!
Uti Livorno skall underrättelsen om Rossi-
ska ministörens fall uppväckt en obeskriflig
glädje. Man ringde med alla klockor, den tre-
färgade fanan uppsattes på kyrktornen och en
talrik menniskomassa begaf sig uti ett festligt
tåg, med fanor och trumslagare i spetsen, till
guvernören Pigli. Denne framträdde och het-
sade folket med följande tal: Ministeren Rossi
,var, i anseende till sina politiska grundsatser,
icke älskad i Italien. Det låg uti försynens
outgrundliga planer, att denne man skulle falla l
genom en mans hand, som var en son af den
gamla romerska republiken. Måtte himlen
vaka öfver hans själ och öfver det arma Ita-
liens frihet! Dessa ord emottogos af folket
med oerhördt bifallsjubel.
Folket i Turin gjorde den 22 Nov. en upp-
resning mot ministeren. Vid postens afgång
stedo borgargardet, linietrupperna och kaval-
leriet under vapen. Folket var samladt på
den öppna platsen utanför slottet och ropade
ursinnigt: ;ned med ministrarne!,- Dessa vä-
grade att taga afsked och beslöto försvara sig.
Några offer voro redan fallna för bajonetterna,
och en allmän strid befarades. -
DONAUFURSTENDÖMENA.
Sedan ryska armöen ockuperade Bucharest,
hafva tillsammans 300 personer blifvit häk-
tade och hållas förvarade i klostret Plumovita.
Äfven turkarne hafva arresterat några med-
lemmar af den högre aristokratien. :
Af faderlig välvilja för Moldau och Wal-
lachiet, har kejsar Nikolaus lånat dessa länder
300,000 rubel — att underhålla hans trupper
med.
a
3IBPOORROBHUN
Med en sent i. går på e. m. ankommen post
NFEEX Set. POI TJ ESS t-0g