förare, hvilken nu är Daltaban-Pascha, kejser-
lig storvisir och innehafvare af högsta makten
hos Osmannerna.,
Och hvad har du gjort af detta bref?, dun-
drade Daltaban, med rynkade ögonbryn.
— ,Jag har gått till sultan Sulejmans graf, för
att lemna det åt Rami-effendi, hvilken fegt
har mördat mig.,
Olycklige!
Var lugn, ers excellens,, fortfor dervischen.
Råmi-effendi bar icke fått nytta af sitt för-
räderi, ty jag har gömt brefvet under andra
tråppsteget till kejserliga monumentet, i hör-
net af högra sidan.. I morgon skall ni åter-
finna det der.
Jag skall gå dit. Måtte Gud förlåta dig
ditt onda uppsåt mot mig! Och nu, dervisch,
återgif mig min son, hvilken jag anförtrott åt
dig. Hvar har du fördolt honom? Tala, tala
genast! O, så länge, länge har jag begråtit
honom!
Jag har sagt er, herre, att jag skall åter-
lemna er son, så snart min helsa och en full-
komlig frihet tillåta mig att undkomma alla
hämdeförsök. :
O, du gör dig då ett nöje af min ängslan !
utbrast vVisiren, med möda kufvande den dofva
vrede, som bemäktigade sig honom. Men vet.
olycksdervisch, att jag kan, med tortyrens till-
hjelp, få veta din hemlighet!
Ni skall icke försöka det, herre, ty jag är
för mycket svag, efter allt det blod, jag för-
lorat, och om jag dör, får ni aldrig veta något.
Visiren nalkades vänligt den sårade, och
tryckande hans händer mellan sina, sade han:
Gå, jag behöfyer ej din bjelp, för att åter-
finna min son. Mitt hjertas röst har ej bhe-
dragit mig. Den unga softan från Sofia-me-
dressen, denne Hafutz...
Jag har ofta öfvat de barmherrtighetsverk,
hvilka profeten oss ålagt, afbröt dervischen.
Hafutz är icke den ende fader- och moderlöse,