och jag tror att ståndet gör bäst att hålla sig vid
den större tullen, intill dess erfarenheten visar re-
sultatet deraf. Man bör äfven taga i betraktande
de stora förlager, som äro nedlagda i byggnader m:
m. för denna fabrikation, och icke, förr än man ser
huru det har sig, ytterligare inskränka fördelarne för
dem som nedlagt så ansenliga summor uti en så be-
tydande fabrikation. I ett land, som nyss är nämndåt,
nemligen Holland, är en konstlad åtgärd, om man
så får säga, vidtagen för att föröka afsättningen af
det socker, som till Holland inkommer från dess ko-
lonier på Java, nemligen exportpremium. Rätta för-
hållandet med denna omständighet är icke så of-
fentligen känd, att följden deraf kan så noga be-
räknas, men vi se likväl deraf, att våra sockerpri-
ser kunna, bero af andra länders åtgärder i detta af-
seende. Äfven detta är ett skäl att tillvägagå med
mera försigtighet, än annars vore nödigt.
Jag håller mig heldre till den högre tullsatsen,
äfven af det skäl att socker utgör en ganska be-
tydlig statsinkomst, och att således, om den inhem-
ska sockerfabrikationen går sämre eller minskas, så
inkommer utländsk, förtullad vara till ersättning.
6 sk. tull gifver då större statsinkomst, än 35 sk.
Af alla dessa förenade skäl, är det min åsigt att
ridd. och adeln i detta ögonblick skulle hafva stör-
sta anledning att fatta det beslut att bestämma tul-
len til 6 sk. pr , intill nästkommande riksdag,
hvartill icke är så särdeles långt, ty 3 år löpa snart.
Då kan man tillse om tullen kan vidare nedsättas
och fatta sitt beslut efter förhållanden, som då vi-
sat sig.
Hr von HOHENHAUSEN, M. S.
förbuds borttagande, har man tyckts vara allmänt
ense. Hr Hjerta har mycket väl och noggrannt fä-
stat afseende derpå, att när producenterne äro nåi-
gra få, så kunna de mycket väl komma öfverens,
att såsom ett monopolium drifva afsättningen på sir
tillverkning. Detta hör nu icke hit och är icke ser-
deles tjenligt och lämpligt att orda om. Sådant mo-
nopoliserande kan deremot icke inträffa, och sker
icke, der producenternas antal är stort, ty täflan
måste då uppkomma, hvilken icke kan cga rum dei
producenterne äro få. Hvad åter tullen beträffar
så får jag först och främst anmärka, att i statseko-
nomiskt afseende är det intet skäl uti att öka kon-
sumtionen af en vara som, säga hvad man säga vill,
dock aldrig är en nödvändighetsvara — det är, sä
ger jag, intet skäl att genom låga priser öka kon-
sumtionen af en sådan vara, synnerligen som der
redan i Sverige, på sätt hvar och en måste erkänna
som besökt andra länder i Europa, missbrukas vic
begagnandet mycket mer än någon annorstädes.
I afseende på tullens bestämmande till 3 eller (
sk., som här är det vigtiga att afgöra, så är jag a
samma åsigt med frih, Palmstjerna, att man bör mer
försigtighet tillvägagå. Min tanka är derföre, at
när man borttager förbudet, bör man bestämma tul:
len till 6 sk. Vi böra äfven ihågkomma, att d
sockerfabriker, som äro belägna vid Östersjön, ar
beta för mindre förtjenst, än de hvilka äro fria frår
Sundska tullen. På grund af hvad jag nu haft ärar
anföra, får jag hemställa att tullen måtte bestämma
till 6 sk.
Frih. CEDERSTRÖM: Oaktadt allt hvad hr Hjert:
för oss anfört, så skulle jag dock tro det. stå fast
att sockerpriserna på sednare tider snarare varit
fallande, än i stigande. När förhållandet varit så
dant under införselförbudets tid, så är det otvifyvcl
aktigt, att äfven en modererad tull skall åstadkom
ma Ytterligare nedsättning af detta pris.
Hvad åter angår den frågan, huruvida socker äl
en nödvändighetsvara eller icke, så lärer den vä
icke kunna anses såsom sådan, som först nämndes
ty oaktadt allt hvad resande turister må förmälc
derom, i hvilken hög grad sötsaker och socker äl
skas på värdshus, äfvensom i den enskilda hushåll
ningen inom Sverige, så torde denna uppgift likvä
ingalunda gälla om hvad som brukas hos den stor:
menigheten eller allmogen; dess sunda helsotillstånd
och friska tänder bevittna bäst dess frihet från al
öfverdrift i förenämnde hänseende. Och då jag
icke kan erkänna något behof af varans allmännar
spridande till den stora menigheten, som bergar sit
bättre thy förutan, alltså bör skyddstullen icke sät-
tas mycket låg.
Jag begagnar detta tillfälle att hembära frih. Reh-
binder min lyckönskan till att vara i den afunds;
värda ställning att bekläda kallet af domhafyande i
en trakt, der man, ehuru orten icke är synnerliger
aflägsen från hufvudstaden, måtte dväljas i den lyck:
liga menlöshet och idylliska sinnesart, att man ickt
ens det minsta betviflar, det tidningarnes uppgifte
äro fullkomligen pålitliga. Frih. Rehbinder har til
och med sjelf anfört allmänna tidningarnes medde
landen såsom stöd för sin utsago. Man finner hära
att personer i landsorten verkligen tro hvadsem a
dagbladen förtäljes. Här i staden, der man är lite
mera verldserfaren, känner man nogsamt huru de
tillgår vid tidningsväsendet i alla länder, hvarifrån vår
ingalunda utgör något undantag. Man vct att dag
I afseende på
Ibladen, för att med nyheter underhålla sin publik
lomtala allt hvad som ryktesvis förtäljes; skulle der
vid någon origtig uppgift förekomma, så kan de
väl, om redaktören är välvillig, blifva i en sednari
nummer återkallad, efter en eller annan dags för
Tlopp, eller ock om några veckor, några månade
kanske, allt som det faller sig. Såsom det synes
Thar denna öfvertygelse icke hunnit sprida sig! til
i landsorten, änskönt, sedan temligen lång tid,
Imälde, sannerligen lära vara sällsporde;
någr
så beskaffade tillitsfulle personer, som ofvan ärp be
såvida d
Tlicke tilläfventyrs hit anlända med de nu i störr
antal kommande ångbåtarne.
Vidhållande alltså hvad jag förut i ämnet yttrat
tror jag att i anseende till den svårighet att luren
dreja, hvarmed denna vara är behäftad, bör mai
Idesto mindre tillåta sig alt hastigt öfvergå från för
märkt, att emot hans eget intresse vore
Idet yrkande han
bud till en emot så låg tull tillåten införsel. H
Hjerta har, om jag rätt uppfattat dess yttrande, an
stridand
framställt; hvarifrån förmodliger
skulle härledas ett tydligt bevis på ojäfaktigheten a
dess äsigt. Detta förfarande är till den grad för
Itjenstfullt, att jag icke betviflar att då hr Hjerta
Ipå sätt kändt är, omfattat flere industriella närings
lgrenar med den mest uppmuntrande framg gång, skal
Ilyckan, som säkerligen gerna beskyddar den indu
Istriöse och välberäknande näringsidkaren,
latt den å ett håll förlorade vinsten
Igon annan skepnad honom
nande af förberörda vackra
loffring utaf egna fördelar.
laga
kommer i nå
åter tillgodo, till belö
drag af ocgennyttig upp
FANA
o
sa
9
(Slutet följer.)