wear
Efter omkring en timma förmådde ändtli-
gen Lala-dervisch att uppresa sig i sängen och
besvara de frågor, med hvilka visiren oupp-
hörligt förföljde honom.
yFrukta intet, dervisch, Gud har återgifvit
dig lifvet, och jag lofvar att du skall få njuta
af hämdens glädje; men du miste säga mig
allt, allt.
Då han icke svarade, lutade sig Daltaban
öfver honom och fortfor:
,Det är 18 år sedan, icke sannt, och du bar
då janitscharens turban?
Den sårade böjde hufvudet, till tecken af
medgifvande.
Det var alltså till dig, som, efter drabb-
ningen vid Peterwardein, ett barn blef öfver-
lemnadt, tillika med en påse guld till dess
uppfostran, och diverse andra saker, hvilka i
en framtid skulle låta det återfinna sina för-
äldrar.
Jan, svarade dervischen,
halkade öfver hans läppar.
Och detta barn? fortfor Visiren, med kraft
skakande dervischens arm, Detta barn! Hvar
har du gjort af det? Svara, du skall ju åter-.
gifva mig det, eller hur?
Ja, ni skall återfå detv, pustade -den sårade
med svag röst.
När ?)
Snart. Men framför allt: måste jag först
vara fri, ty eljest. kunde ni sjelf hämna er på
mig.
Hämna mig! Och hvarföre?,
Hör mig. Tillika med barnet och guldpå-
sen gaf ni mig ett fruktansvärdt vapen, hvaraf
jag betjenat mig mot er.
Hvad menar du?
vAtt på bottnen af guldpåsen fann janitscha-
ren ett bref, skrifvet och försegladt af barnets
moder; hvilket bref upplyste, att denna mo-
der, sedermera död, då var gift med en annan
och hade en son med Mustafa-Aga, hennes för-
under det ett Jeende