wear Efter omkring en timma förmådde ändtligen Lala-dervisch att uppresa sig i sängen och besvara de frågor, med hvilka visiren oupphörligt förföljde honom. yFrukta intet, dervisch, Gud har återgifvit dig lifvet, och jag lofvar att du skall få njuta af hämdens glädje; men du miste säga mig allt, allt. Då han icke svarade, lutade sig Daltaban öfver honom och fortfor: ,Det är 18 år sedan, icke sannt, och du bar då janitscharens turban? Den sårade böjde hufvudet, till tecken af medgifvande. Det var alltså till dig, som, efter drabbningen vid Peterwardein, ett barn blef öfverlemnadt, tillika med en påse guld till dess uppfostran, och diverse andra saker, hvilka i en framtid skulle låta det återfinna sina föräldrar. Jan, svarade dervischen, halkade öfver hans läppar. Och detta barn? fortfor Visiren, med kraft skakande dervischens arm, Detta barn! Hvar har du gjort af det? Svara, du skall ju åter-. gifva mig det, eller hur? Ja, ni skall återfå detv, pustade -den sårade med svag röst. När ?) Snart. Men framför allt: måste jag först vara fri, ty eljest. kunde ni sjelf hämna er på mig. Hämna mig! Och hvarföre?, Hör mig. Tillika med barnet och guldpåsen gaf ni mig ett fruktansvärdt vapen, hvaraf jag betjenat mig mot er. Hvad menar du? vAtt på bottnen af guldpåsen fann janitscharen ett bref, skrifvet och försegladt af barnets moder; hvilket bref upplyste, att denna moder, sedermera död, då var gift med en annan och hade en son med Mustafa-Aga, hennes förunder det ett Jeende