DISKUSSIONEN PÅ RIDDARHUSET RÖ-
RANDE TULLEN Å SOCKER.
(Forts. fr. gärdagsbl.)
Frih. PALMSTJERNA: Jag har icke hört nå-
son af ridd. och adelns ledamöter yrka qvarstående
vf förbudet å artikeln socker, och anser således denna
råga vara förfallen. Derigenom att förbudet faller
vort blir nemligen undanröjd den möjlighet, som
sljest existerar för sockerbruksegarne att bestämma
sockerpriserne, utån det kommer då att bero på det
utländska raffinadsockrets pris, med tillägg af tullen.
Huruvida denna tull: bör bestämmas till 5 sk. eller
6 sk., är det enda, som nu är i fråga; och ända-
målet med tullen är naturligtvis det, att lemna ett
agom, men icke för stort skydd. Svårigheten att
senom kalkyl bestämma hyilket som är det rätta-
ste, 5 eller 6 sk., till skydd för denna fabrikation,
härleder sig deraf, att sockerpriserna utomlands icke
iro konstanta, utan den ena tiden lägre och den
andra högre, hvaraf följden blir den, att då priset
är högt utrikes, så torde 5 sk. tull vara för myc-
ket, men då priset är lägre, torde 6 sk. tull icke
vara nog för att lemna den inhemska sockerbruks-
egaren tillräckligt skydd. Sockerpriserna utomlands
bero på mångfaldiga omständigheter. Först och
främst på dyrheten af den råvara, hvaraf raffinaden
tillverkas. De flesta -sockerbruksegare hafva vissa
orter, hvarifrån de årligen hemta sitt råsocker, der-
före att de derigenom känna beskaffenheten af den
råvara de erhålla och således icke behöfva förändra
handteringen af sin fabrikation, utan kunna fortfara
på samma sätt år från år; och detta gör att de det
ena året kunna få betala sin råvara högre än det
andra, allt efter tillgången å den ort, der de hemta
råvaran. Derigenom måste äfven deras egen till-
verkningskostnad för råsockret blifva olika det ena
året mot det andra. Äfven så förhåller det sig inom
riket. - Denna skilnad kan mycket väl göra en eller
ett par sk. pr tb; således anser jag det vara omöj-
ligt att med någon noggrannhet beräkna hvilken-
dera tullen, som är den ovilkorligt rätta, antingen 3
sk. eller 6 sk. - Det är endast erfarenheten, som kan
gifva vid handen, huruvida den ena tullen blir bil-
ligare än den andra, ehuruväl det måste medgifvas
att någon tull, som är billig under alla år, icke kan
existera under sådana förhållanden. Mitt omdöme
i denna fråga rättar sig derföre blott efter den ail-
männa grunden, att när man borttager ett förbud,
så måste man icke sätta tulltaxan till det lägsta
som man anser den kunna sättas på en vara, som
icke kan lurendreias. En annan sak är om en vare
kan med lätthet lurendrejas. Då anser jag visserli
gen att tullen bör sättas så låg, som man kan för-
moda, att den inhemska fabrikanten möjligen kar
konkurrera med. Med en vara deremot, som icke
är underkastad lurendrejeri, anser jag att man bör
gå till väga på det sätt, att tullen icke nedsättes
till det minsta, utan snarare hålles något högre, än
man skulle kunna kalkylera sig till. Den kommittå,
som man nedsatt för att bereda tulltaxa, innan K
M:ts proposition afgafs, lärer också hafva ansett, ati
tullen på socker borde vara 7 sk. på . Detta sy
nes öfverensstämma med hyad hr Hjerta sagt, nem-
ligen att sockerfabrikanterne yrkat en tull af 40 sk
rgs på YH. Utskottet har nedsatt detta till 5 sk.