ånnu mer. Ålariks förrädiska stämplingar uppdagas genom skriftliga bevis, dem Höppener på något obekant sätt lyckats förskaffa sig; men den milde Gustaf den tredje; i stället att straffa, förkrossar förrädaren med sin förlåtelse. Scheffer återfår sin Herres ynnest: Bernhard Löfvenstråle får sin fröken; och ändtligen får äfven unga Hagelsköld — vid gardet — den vackra aktrisen, till stor öfverraskning för åskådaren, som nästan icke anat någonting af denna kärlekshandel, så väl har herr Ridderstad bevarat dessa båda älskandes hemlighet. Men innan det slutades så väl, föreföll et! pinsamt uppträde emellan Bernhard, hans syster och hans kära fröken. Denna sistnämde: hade under det föregående af pjesen aldrig haft tillfälle att låta sina: vackra egenskaper komma till allmänhetens kunskap; man fick blott en gång på afstånd höra henne spelx fortepiano. Förf. ville nu åtminstone visa at! hon kunde vara svartsjuk, och lät fördenskull Bernhard yttra sin broderliga ömhet för Georgette i så varma ordalag, att det liknade en ordentlig kärleksförklaring; och detta måste der stackars Constance höra bakom spalieren, dei hon stod gömd. Item fick Georgette straxt derpå emottaga ett ganska allvarsamt friareanbud af sin andre. bror, Alarik, som länge beundrat den utmärkta skådespelerskan, i hvilken han aldrig igenkänt sin syster; han måtte varit fasligt närsynt den karlen. Man finner att det hade erfordrats minst 13 akter för att genomföra de många karakterer och motivera alla de händelser förf. i denna pjes så lösligt framkastat. Med de förtjenster hans skådespel eger af några sant dramatiska momenter och enskilda poetiska skönheter, är det hela dock icke annat än ett machverk. De spelande göra hvad de kunna: det är icke deras fel, att här ej finnes något! att skapa en karakter af. Visserligen blefvo. såsom förf. på ett ställe erinrar, himmel och jord i begynnelsen skapade af intet; men de står ej i mensklig makt att göra något sådant efter. Vi gratulera förf. att hafva fått uppbärs några applåder af lojala glachandskar, för de fleuretter han med frikostig hand utströr för kunglighetens majestät; han har en omisskännelig applikation till hofsmickrare, den gode herr Ridderstad! En stark konungamakt och elt frill folk, är ett yrkande som visst klingar bra, men som man kan få höra ur hvilken ultrarojalistisk mun som helst; våra kon: servativa föra det också ofta nog på tungan Man känner dessa herrar, de äro icke obe nägna för koncessioner; hafva de bara per stark konungamakt i händerna, får det sedar gå som det kan med det fria folket. Chr.