UTRIKES.
FRÅNKRIKE.
Till hvad i går meddelades om de märkliga
debatterna i franska nationalförsamlingen, göra
vi 1 dag följande tillägg efter en Red. sednare
tillhandakommen Berlinertidning:
Den lifliga debatten rörande Cavaignacs åt-
gärder under Junidagarne, samt det anfall,
som riktats mot honom af Garnier Pages, Bar-
thelemy S:t Hilaire, Duclere, Pagnerre m. fl.,
uti sessionen den 25, hade fortsatts ända till
kl. 6, då flera deputerade lemnade salen och
Cavaignace sjelf önskade att sessionen måtte
ajourneras till kl. 8, hvilket af församlingen
äfven beslöts.
Kl. 6 utryckte dragonerna ur Orsay-kaser-
nen och rensopade Concordia-platsen från den
bonapartistiskt sinnade folkhopen. Klockan 8
öppnades ånyo sessionen af Marrast. Dubbla
skyltvakter voro placerade vid alla dörrar. Samt-
liga sändebuden från utländska makter hafva
tagit plats på den diplomatiska läktaren.
Barthelemy S:t Hilaire erhåller först ordet,
för att beriktiga några personliga beskyllnin-
gar. Deribland hör generalens förebråelse, att
hela striden utgått från personlig ärelystnad,
0. s. Vv. Talaren söker ytterligare bevisa, att
Cavaignac den 23 Juni icke koncentrerat nog
trupper i Paris och att han icke ännu behö-
rigt rättfärdigat sig härutinnan. Talarens före-
drag är matt och gör föga intryck.
Cavaignac efterträdde den förre talaren på
tribunen. Han talade ledigt och okonstladt
såsom i en krets af vänner; hans sätt att upp-
träda emot sina antagonister syntes förestaf-
vadt af en inre öfvertygelse, att ingenting vore
lättare än att vederlägga de gjorda anmärk-
ningarne; med få ord, hans hela person ingaf
förtroende. Cavaignacs yttrande var icke långt.
Min Gud!) utbrast han lifligt vid ett tillfälle,
om jag hade velat tillfredsställa alla dem, som
den 23 Juni fordrade trupper af mig,så hade
jag måst hafva 300 bataljoner till min dispo-
sition. (Bifall.)
Garnier Pages skyndade nu sina slagna vän-
ner till hjelp. Han är den fransyske Jahn;
samma långa hår, blott. något tunnare, allde-
les samma armgymnastik. Ni säger,, yttrade
han till generalen, att sårad ärelystnad spor-
rat oss till strid emot er. Huru? Har icke
Barthelemy afslagit portföljen för undervis-
ningsministeriet? Har ni icke erbjudit mig
ppresidentskapet inom nationalförsamlingen, för
vatt aflägsna Marrast? Garnier Pages hade
ett lyckligt ögonblick; hans mimik var isyn-
nerhet talande, då han utropade: Ni är kan-
didat till republikens presidentskap. Jag sä-
ger er, att jag, i det ögonblick, då ånyo nå-
gon intränger i Tuilerierna med tvetydiga afsig-
ter, åter drager till stadshuset. (Bravorop.)
- Ledru Rollin, som derpå intog tribunen, be-
mödade sig att tala med lugn, men råkade
det oaktadt snart i passion och anklagade ge-
neralen att ej hafva ställt en bataljon till hans
disposition. Blott en bataljon i rätta ögon-
blicket och Ledru Rollin tror, att Juni-saken
blifvit undertryckt!! Cavaignac apostroferade
talaren skarpt derför och förklarade sin förra
vän utan omsvep, att han från denna stund
för alltid uppsade sitt vänskapsförhållande till
honom. Brytningen med Berget blef således
nu fullständig.
Efter en 10 timmars långvarig session blef,
på förslag af Dupont de VEure, med 503 rö-
ster mot 34, det beslut fattadt, att national-
församlingen öfvergår till dagordningen, vid-
pblifvande sitt beslut af den 28 Juni, hvilket
lyder: General Cavaignac, chef för verkstäl-
lande makten, har gjort sig väl förtjent af
fäderneslandets erkänslar.
På detta sätt slutade den stora parlamenta-
riska drabbningen, som varade långt in på nat-
ten. Redan morgonen derpå voro telegraferna
i full verksamhet att inför hela Europa kun-
göra Cavaignacs seger.
Monitören för den 26 meddelar listan på
alla de deputerade, som den förflutna natten
afhöllo sig från omröstning. Deras antal ut-
gör omkring 200. Bland de 34, som röstade
emot dagordningen, befinna sig blott kommu-
nister och bonapartister af äkta skrot och korn.
Vi sågo deribland, säger en korrespondent
till en Berlinertidning, Proudhon, Pierre Le-
roux, Victor Hugo ete.
Lamartine satt under hela sessionen synbart
lidande på sin plats, utan att deltaga i debat-
ten. Likaså voro Marie, Arago, Pagnerre, Flo-
con och de öfriga medlemmarne af kommissio-
nen stumma deltagare i sessionen.
I nationalförsamlingens session den 27 före-
slogs af Dufaure en förbättring i lagen om
allmoseutdelning, och af Trouve Chauvel om
saltskatten, hvarefter man fortsatte rådpläg-
ningarne om 1848 års budget.
Efter revyen den 26, af nationalgardets 4:e
legion, begåfvo sig öfver 1000 officerare, un-
deroflicerare och gardister till Cavaignac, för
att lyckönska honom till hans lysande parla-
mentariska seger. Nästan alla tidningarne, till
och med Ludvig Bonapartes organer, Libertå
och Eventement, ja, de legitimistiska och re-
aktionära bladen, såsom Union, Assemblee na-
tionale, m. fl., kunna icke förneka Cavaignacs
seger, och sjelfva Constitutionnel förråder syn-
bart sin ånger öfver det förhastade uppträdan-
det till Ludvig Bonapartes förmån. Det trod-
des nu att dennes anhängare ärnade, såsom
sitt sista nödfallsmedel, tillgripa ett upplopp;
nens ——— VL