icke då regeringen gerna se, om en ytterligare anledning till ett sådant sammankallande gifves genom en opinionsyttring från reform vännerna ? Å TEATER. Syskonen, eller Hattarnas och Mössornas sista strid; skådespel i 3 akter af C. F. Rid derstad. Det var mig en förbannad historia! sägei Curt Löfvenstråle, och vi säga detsamma. Hi Ridderstads drama är fantasirikt och osamman hängande som en feberdröm; det är ej god att komma till rätta dermed. Hvad vi deraf inhemtat och kunna komm: ihåg, skola vi här hafva äran meddela. Gamla grefve Löfvenstråle hade nyss gåt till Sina fäder. Alarik, äldste sonen, ger er lysande fest, för att fira besittningstagandet a sitt arf, familjens fideikommiss, makt, ära och anseende. Dansmusiken hvirflar, champagner skummar, de församlade vännerna lofsjung: sin noble värd: Men under grefve Alariks gästfria tak ärq icke alla glada och lyckliga. Hans yngre sy skon, Bernhard och Georgette, stå der, arflös: och öfvergifna, deras stolte broder stöter den ifrån sig; de betyda numera, efter hvad har och de komma öfverens, ingenting alls, ocl den olycklige unge grefve Bernhard yttraj djupsinniga ord om — intet. En annan missnöjd medlem af familjen ä1 en fattig kusin, den ofvanbemälte Curt, efte: utseendet en narr, men en elak narr, hvilker tycker sig vara berättigad till arf så väl som någon annan och derföre fägnar sig åt brödernas split, som bör leda till begges. förderf uträknar han, och sedan blir Curt den rikt arftagaren . .. Emedlertid låtsar ingen om honom; det är just hans beräkning att pingl: så med bjellerkåpan, att ingen skall ana hvilken man döljer sig derunder. Sällskapets uppmärksamhet riktas på en ny gäst, en objuden; det är den väldige skrift ställaren Anders Johan Höppener, en mar hvars namn tilihör historien. Såsom en aristokraternas dödlige fiende är han ej välkommen i deras krets; han kom också blott för att söka sin vän grefve Bernhard — lagom för att taga honom och hans syster i beskydd då de stodo färdiga att vända fädernehuse ryggen och begifva sig ut i vida verlden. I förbigående meddelar Höppener sällskape! nyheten om 1772 års revolution, hvarom dess: herrar, som dock intressera sig mycket föi politiken, oförlåtligt nog, icke haft någon aning Medan de, i anledning af hvad de fått höra entre deux vins uppgöra sina öfverenskommelsel för att återvinna det inflytande, de båda po litiska partieraoa Hattar och Mössor genom nämnde statskupp förlorat, öfverraskas de a konungens närmaste mans, riksrådet grefve Scheffers ankomst. Hvad vill han? ... Allmän häpnad. Slut på första akten. Denna början var ganska lofvande. Mer skådespelet har fyra akter qvar, och under 4 akter kan mycket hända — alltför mycket, di den dramatiska regeln om enhet till tid oci rum förstås så som hr Ridderstad här gör det Hr R. antager nemligen, att platsen utanfö! Schefferska hotellet i Stockholm omkring 1770: talet var en mötesplats för åtskilligt af hvac hufvudstaden på den tiden hade elegant oci utmärkt. Man förundrar sig icke då man se refve Bernhard Löfvenstråle smyga utanfö Schefferska huset vid tiotiden en mörk afton ty man har redan i första akten hört, att ha älskar riksrådets dotter; men under samm mörka afton träffar man här också gubbe Höppener, Curt Löfvenstråle, en ung Hagel sköld ; de stridiga particheferna Alarik Löfven stråle och baron Liljeborg stöta här händelse wis på hvarandra och försonas; här talas on kärlek och politik, om arbetets ära, om litte ratur och teater... om teatern isynnerhet, t med en lycklig bekymmerslöshet för tiden kostym låter hr R. en skådespelerska 177 bäras i triumf kring Stockholms gator, omgif ven af ett fackeltåg och en kör af valda rö ster; detta löjliga triumftåg stannar ändtlige också utanför Schefferska huset, och den firad aktrisen, alls icke trött efter aftonens repre sentation, klifver ned från sin tron och yttra en hel hop varma ord om sin konst... Hvil ket smaklöst gyckelspel, utbrister Alarik, nä tåget fortsatte sin gång... hvilket dumt narr verk! Och publiken har med ett godt skrat förklarat sig dela hans tanka. Om denna scen icke var tillkommen fö effektens skull, så tjente den blott till att vis hvad det blifvit af fröken Georgette Löfven stråle. Man igenkänner henne i den utmärkt aktrisen; så fördomsfria fröknar funnos här p 1770-talet! Hon hade dock lagt bort sitt he derliga namn och kallade sig nu fru Augustir Unga Hagelsköld är alldeles förtjust i henne Curt Löfvenstråle, som gerna vill vara styc kets onda genius, får i denna andra akt et tillfälle att skada göra. Hans afundade kusi Alarik, bedragen på sina ärelystna planer, ön skar åtskilligt ondt öfver riksrådet Scheffe bland annat att elden stode i knutarne fö honom. Curt faller genast på den idten at AL 4 oo I LÄ. Al oRpådaots: micctanlkarn