— Redaktionen finner sig, efter närmare
kännedom af handlingar, böra förändra be-
skaffenheten af en anmärkning, som förekom
i N:o 277 för den 28 November, öfver ett af
Regeringen för någon tid sedan afgjordt och
efter Ecklesiastiktidningen till Aftonbladet re-
fereradt besvärsmål, i fråga om val till för-
enade skollärare- och klockaretjensterna i Piteå
landsförsamling. Med åberopande af socken-
stämmoförordningen af den 29 Augusti 1843
hade klaganden för ifrågavarande val påyrkat
rösträtt ej blott för hemmansegare, utan äfven
för alla dem, som betala 2; rdrs bevillning
enligt 2:dra artikeln. I sin öfver besvären af-
gilna förklaring hade konsistorium i Hernö-
sand mot detta påstående invändt, att då skol-
läraren i nämnde församling blott af hemmans-
egare aflönas, dessa ensamt borde vara berät-
tigade att i valet deltaga. Efter refereringen
af saken anmärktes nu i Aftonbladet såsom
vidunderligt, att Regeringen, som afslagit
besvären, funnit ett sådant konsistoriets be-
riktigande af dess egen tydliga författning till-
börligt,. Enligt hvad vi sedan haft tillfälle
att se, grundade sig likväl detta omdöme pi
ett missförstånd; ty Regeringens utslag har
icke godkänt något beriktigande af socken-
stämmoförordningen, men väl underkänt kla-
gandens tillämpning af samma förordning, hvil-
ken tillämpning också var oriktig, såsom det
synes af följande:
Klaganden hade påstått, att rösträtten vid ifråga-
varande val skulle bestämmas enligt sockenstämmo-
förordningens 5 S, mom. 4, 2. Men sockenstämmo-
förordningen angifver med tydliga ordalag, att den i
5 S, mom. 4 och 2 bestämda rösträtt icke gäller för
alla å sockenstämma förekommande ärender; ty uti
samma :s 5 mom. heter det: — — — i de fall,
der, enligt särskilda författningar, endast vissa
medborgare ega rätt att rösta, eller särskilda före-
skrifter om röstberäkningen äro gifna, förhålles
på sätt samma författningar för hvarje fall
stadga. Nu är skollärareval just ett sådant fall,
för hvilket särskild författning är gifven med sär-
skilda föreskrifter för röstberäkningen. I Kongl.
Stadgan angående Folkundervisningen af den 48
Juni 4842 heter det nemligen uti 6 S mom. 2:
mellan de på förslag uppförde anställes val af för-
samlingens i sockenstämma samlade röstegande leda-
möter, hvarvid rösterna beräknas såsom vid
klockareval. Huru åter rösterna vid klockareval
skola beräknas, är bestämdt genom Kongl. Res. på
Allm. Besvär den 20 Nov. 1786, 22, der det
heter: — — valrösterna upptagas på landet ef-
ter det oförmedlade hemmantalet och i städerna
efter den röstberäkning, som på hvarje ställe vid
prestval följes. Detta stadgande är icke upphäfdt
genom sockenstämmoförordningen, som uttryckligen
förklarar, att de för särskilda fall gifna föreskrifter
skola fortfarande gälla ; och ännu mindre är det upp-
häfdt genom Skolstadgan, som sjelf dertill hänvisar.
Af allt detta finner man verkligen, att den i socken-
stämmoförordningen, för andra fall, medgifna vid-
sträcktare rösträtt icke kunde tillämpas i anseende
vill en annan ännu. befintlig speciel författning.
Vid inhemtande af hvad nu till närmare
upplysning -om sakens beskaffenhet blifvit an-
för dt, lärer läsaren emedlertid äfven finna, att
Ecklesiastiktidningens relation af målet, der
konsistorii invändning fanns citerad, ganska
naturligt kunde ingifva referenten, som ej
kände till det ofvanbemälda specialstadgandets
gällande kraft in casu, den tankan såsom va-
rande närmast för handen, att Regeringens
beslut innebar ett gillande af den förändrade
tolkning, som konsistorium syntes hafva gjort
af sockenstämmoförfattningen. Äfvenså ledes
man i sammanhang dermed eller just i anled-
ning af detta mål så mycket mera till den
önskan, att sådana gamla och till en del nu-
mera olämpliga specialstadganden, som det
härvid följda, må snart undergå en revision i
enlighet med tidens kraf.
OO omrore—