— Redaktionen finner sig, efter närmare kännedom af handlingar, böra förändra beskaffenheten af en anmärkning, som förekom i N:o 277 för den 28 November, öfver ett af Regeringen för någon tid sedan afgjordt och efter Ecklesiastiktidningen till Aftonbladet refereradt besvärsmål, i fråga om val till förenade skollärareoch klockaretjensterna i Piteå landsförsamling. Med åberopande af sockenstämmoförordningen af den 29 Augusti 1843 hade klaganden för ifrågavarande val påyrkat rösträtt ej blott för hemmansegare, utan äfven för alla dem, som betala 2; rdrs bevillning enligt 2:dra artikeln. I sin öfver besvären afgilna förklaring hade konsistorium i Hernösand mot detta påstående invändt, att då skolläraren i nämnde församling blott af hemmansegare aflönas, dessa ensamt borde vara berättigade att i valet deltaga. Efter refereringen af saken anmärktes nu i Aftonbladet såsom vidunderligt, att Regeringen, som afslagit besvären, funnit ett sådant konsistoriets beriktigande af dess egen tydliga författning tillbörligt,. Enligt hvad vi sedan haft tillfälle att se, grundade sig likväl detta omdöme pi ett missförstånd; ty Regeringens utslag har icke godkänt något beriktigande af sockenstämmoförordningen, men väl underkänt klagandens tillämpning af samma förordning, hvilken tillämpning också var oriktig, såsom det synes af följande: Klaganden hade påstått, att rösträtten vid ifrågavarande val skulle bestämmas enligt sockenstämmoförordningens 5 S, mom. 4, 2. Men sockenstämmoförordningen angifver med tydliga ordalag, att den i 5 S, mom. 4 och 2 bestämda rösträtt icke gäller för alla å sockenstämma förekommande ärender; ty uti samma :s 5 mom. heter det: — — — i de fall, der, enligt särskilda författningar, endast vissa medborgare ega rätt att rösta, eller särskilda föreskrifter om röstberäkningen äro gifna, förhålles på sätt samma författningar för hvarje fall stadga. Nu är skollärareval just ett sådant fall, för hvilket särskild författning är gifven med särskilda föreskrifter för röstberäkningen. I Kongl. Stadgan angående Folkundervisningen af den 48 Juni 4842 heter det nemligen uti 6 S mom. 2: mellan de på förslag uppförde anställes val af församlingens i sockenstämma samlade röstegande ledamöter, hvarvid rösterna beräknas såsom vid klockareval. Huru åter rösterna vid klockareval skola beräknas, är bestämdt genom Kongl. Res. på Allm. Besvär den 20 Nov. 1786, 22, der det heter: — — valrösterna upptagas på landet efter det oförmedlade hemmantalet och i städerna efter den röstberäkning, som på hvarje ställe vid prestval följes. Detta stadgande är icke upphäfdt genom sockenstämmoförordningen, som uttryckligen förklarar, att de för särskilda fall gifna föreskrifter skola fortfarande gälla ; och ännu mindre är det upphäfdt genom Skolstadgan, som sjelf dertill hänvisar. Af allt detta finner man verkligen, att den i sockenstämmoförordningen, för andra fall, medgifna vidsträcktare rösträtt icke kunde tillämpas i anseende vill en annan ännu. befintlig speciel författning. Vid inhemtande af hvad nu till närmare upplysning -om sakens beskaffenhet blifvit anför dt, lärer läsaren emedlertid äfven finna, att Ecklesiastiktidningens relation af målet, der konsistorii invändning fanns citerad, ganska naturligt kunde ingifva referenten, som ej kände till det ofvanbemälda specialstadgandets gällande kraft in casu, den tankan såsom varande närmast för handen, att Regeringens beslut innebar ett gillande af den förändrade tolkning, som konsistorium syntes hafva gjort af sockenstämmoförfattningen. Äfvenså ledes man i sammanhang dermed eller just i anledning af detta mål så mycket mera till den önskan, att sådana gamla och till en del numera olämpliga specialstadganden, som det härvid följda, må snart undergå en revision i enlighet med tidens kraf. OO omrore—