2 FEN rara nd FR RR ERE rr
vårdslöst mot sitt fönster, sittande på samma
livan af silfvertyg, på hvilken hon först vi-
sat sig för den unga softan, och tyckes dröm-
ma under betraktande af himmelen. Vid denna
timma, då mussulmannen hvilar efter afton-
bönen, fruktar hon inga obehöriga blickar;
se der, utan tvifvel, hvarför hon låtit sin slöja
nedfalla.a Men huru beskrifva utsöktheten i
hennes klädsel, dessa perlor, med så mycket
konst och tålamod strödda i hennes svarta
flätor, dessa essenser, spilda öfver hennes klä-
der, dessa fina svarta streck i kanten af ögon-
locken och i ögonbrynens rena bågar, hvilka
hennes sköna fingrar målat med den fina pen-
selspetsen.
Allt blir nu förklaradt af dessa ord, hvilka
Gul-Bahar hviskar i örat på en man, som sakta
stadnat under henhes fönster:
Jag har väntat dig! :
Och jag, jag vågade icke tro på en sådan
lyckan, svarade softan, ty det var han. -
Ålskar du mig, som du säger ?, frågade
den unga flickan. ,
Den unga softan, i stället för svar, ryckte
en knif ur sin gördel, tillbakakastade den öpp-
na ärmen på sin djoubt och, blickande med
ett gladt leende i den unga flickans ögon,
gjorde han på den -venstra armen en djup in-
skärning, hvarur blodet strömmade i ymnig-
het. Gul-Bahar betraktade det utan att hin-
dra honom; sedan tillkännagaf hon genom en
behaglig böjning på hufvudet, att dettx galan-
teri hade fullbordat eröfringen al hennes akt-
ning och bevågenhet. Älskaren blef belönad
med en guldbroderad näsduk, hvilken den unga
flickan kastade till honom att dermed förbinda
den sårade armen, och detta bizarra kärleks-
möte fortsattes som det börjat.
Hvad vill du af mig? återtog Gul-Bahar.
Begära dig till hustru af din fader.
nOch om han nekar?)