et i måndagsbladet, och hvari det erinrades,
tt ett påyrkande af gemensam opinionsyttringf
rån sällskapet nu, om det kongl. förslaget,l1
vårligen kunde hafva annan påföljd, än dels
tt drifva ut ur sällskapet alla dem, som af
fvertygelse äro för detta förslag, och dels att
vinga enhvar, som för närvarande tvekar,
wuruvida icke serskilda omständigheter må göra
less antagande vådligt, att i stället med ens
örklara sig emot detsamma. Här kunde na-
urligtvis icke menas andra än de, som förut
vämndes, hvilka icke älska, det kongl. för-
laget, men det oaktadt af -grannlagenhet an-
ett sig böra hittills suspendera sitt omdöme,
och för öfrigt yttrade tal., att han åtminstone
cke ännu sett de serskilda omständigheter,
som kunde föranleda sällskapet att frångå sin
förra mening; ja, det antyddes till och med
att ett sådant frångående nu, blott för det fak-
tum, att det kongl. förslaget tillkommit, skulle
tillskynda sällskapet beskyllningen för karak-
terslöshet.
Efter denna utredning af sakens rätta stånd-
punkt, skulle väl hvar och en tro, att omj
någon bordt vara belåten med L. Hjertas ytt-
rande vid ifrågarande tillfälle, så skulle det
vara Aftonposten, som pläderar för det kongl.l
förslaget. Ty ingen känner bättre än hr Dal-!
man, att: Aftonbladets utgifvare ifrån början
icke tyckt om detta förslag. En sådan min-
dre belåtenhet dermed, när man ser frågan
från principens ståndpunkt, rättfärdigas ock af
flere ganska ingripande grundbestämmelser i
förslaget, bland hvilka man blott behöfver
nämna -den stora olikheten i valrätt mellan de
båda kategorierna och den stigande röstskalan,
hvilka gifva en afgjord öfvervigt åt rang och
förmögenhet, serdeles när man betänker, att
den, sonr eger fast egendom på flere ställen
och af olika värde, skulle få rösta bå-
de. i. den högre och lägre kategorien;
samt slutligen den öfre kammarens före-
trädesrätt att först afgöra alla lagfrågor. —
Ensamt det sistnäninda är af betänklig våda
för framgången af alla sådana reformer, som
afse att befrämja individens rättigheter och
försvar emot de materiella intressenas öfver-
vigt, emedan den första kammaren, vald ur
samhällets högre klasser, derigenom eger makt
att qväfva alla motioner i nyssnämnda syft-
ning, innan de hinna till den ur det mera
rent demokratiska elementet sammansatta an-
dra kammaren. — Vi hafva också aldrig dolt
denna öfvertygelse för allmänheten; och ett
försök att påstå det Aftonbladet i det afseen-
det är obeslutsamt, kan således knappt här-
leda sig annat än från ett begär, att emot
bättre :vetande sprida en förvillande dikt på
Aftonbladets bekostnad. Hvad kan då A. P:s
ändamål vara med häftigheten, att med all
gevalt vilja drifva Aftonbladet till en slutför-
klaring nu genast, då likväl de, som önska
det kongl. förslagets framgång, snarare borde
hålla Aftonbladet räkning för dess grannlagen-
het att, oaktadt sin egen mening, icke ifrån
början slå sig ned på att göra proselyter, för
att icke gifva fart åt den förevändningen, att
de opinioner, som kunna uttryckas från lands-
orten, äro en frukt endast af Aftonbladets be-
arbetning. Aftonposten känner lika väl som
vi den böjelse, som råder i vissa kretsar, att
gifva alla offentliga opinionsyttringar i demo-
kratisk anda den färgen, som om de vore en-
dast en konstgjord frukt af pressens inflytelse
och synnerligast af Aftonbladets. Det vore
också derföre kanhända icke så långt ifrån
sanningen om man gissade, att sådana passio-
nerade utfall, som det i A.P. nu synliga, hade
en källa, som stod i något sammanhang med
hvad vi nyss antydt. Det är nemligen icke
omöjligt att antaga, att vederbörande sjelfve
frukta att förslaget faller; och om detta sker,
inträder naturligtvis det kinkiga ögonblick, då
allmänna tänkesättet påfordrar regeringens med-
verkan till ett annat förslag på liberalare och
mera demokratisk grund än det nu hvilande.
Med kännedom om ställningar och förhållan-
den är det å andra sidan äfven antagligt, ått
ett sådant ögonblick icke, blefve välkommet.
Det kunde derföre, om det ändå inträffar, vara
beqvämt nog att få säga: Förslaget var nog
godt i sig sjelf, och hade kunnat gå igenom,
om icke Aftonbladet med ens hade kastat sig
på tvären emot detsamma och dermed visat,
att det ieke vill hafva en reform, när rege-
ringen bjuder den; utan endast will fiska i
grumligt vatten. Må derföre den liberala
pressen skylla sig sjelf och bära hela ansva-
ret; regeringen behöfver icke gå de radikalas
ärender 0. s. V.
Det är t. o. m. icke omöjligt att vederbö-
rande kunde uti ett aktivt motarbetande från
Aftonbladets sida finna en förevändning, att
sjelfva lemna sitt eget förslag åt sitt öde.
Skulle deremot förslaget falla, äfven under
det den liberala pressen i det speciella fallet
Iförhållit sig i det närmaste passiv, så finnes
lintet utrymme för sådana förevändningar, som
vi här vidrört; och hela den stora del af na-
tionen, som befinner sig på en annan linea af
politisk öfvertygelse, än den, som ligger till
grund för det kongl. förslaget, hade då så myc-
ket mera skäl att med eftertryck yrka att få
sina åsigter lagda till grund för ett nytt för-
slag, såsom öfverensstämmande med nationens
Itänkesätt i det hela.
I Skall A. P. erkänna allt detta, eller ens till-
Istå att den begått en orättvisa och tillåtit sig
len osanning emot Aftonbladets utgifväre? Det
sana i kbrnannt hannacs men det är en nliot.