är de en gång brutit sina fängsel! — Och slutlien, hvad begrepp har han gjort sig om svenska naionen? Om någonsin en grof förolämpning vederarits denna nations sunda förnuft, så var det, när ir H. sade sig ej hunnit decidera, sig i en fråga, om han sjelf under åratal agiterat, som han utrovat såsom den aldra vigtigaste, hvilken han tror sig jelf hufvudsakligen hafva bragt till den punkt, på vilken den nu står, hvilken han sjelf anser sig hafra, så till sägandes, indistillerat i svenska folkets innen, om än samma folk, honom förutan, nog ändå nsett dess vigt. Nu är denna fråga ändtligen allvarsamt bragt å hane, den är nära sitt afgörande, hvar och en har änkt derpå, har stadgat sina åsigter, det gäller för hvar och en att kämpa för dem samt, om möjligt, framföra dem till seger, — men just då, i elfte timman, stiger den, som inbillat sig, eller velat inbilla andra, att han burit baneret framför densamma, då stiger denne publicist upp och säger, att han ej hunnit decidera sig. Och de, inför hvilka han talar, hvilken ringa tanke han måste hafva om deras förstånd, hvilket sublimt förakt för deras omdömesförmåga! — — rr nr on Svårt är att säga, hvad man med ett sådant operationssätt vill vinna; men, hvad man än må vinna, aktning vinner man icke. Svenska folket, med så många stora och ädla egenskaper, har äfven många olater. Dess lällsinnighet har förskaffat åt Aftonbladet en stor, ganska stor, uppmärksamhet, men dess rena naturliga känsla och dess vedervilja för det slingrande, det hala, det opålitliga och det fega, gör att ett sådant blad aldrig vunnit och aldrig skall vinna nationens aktning och förtroende. Den, som vill vara bland svenska folkets ledare, och som det skall sätta förtroende till, måste tala med en tunga,.icke med tyenne, måste stå som en man vid sitt ord, och måste hafva ett hjerta i bröstet, ej blott i namnet. Vi tillstå, att läsningen af den artikel, som här blifvit citerad, gjort oss tveksamma om hvad som kunnat vara A. P:s motiv vid nedskrifvandet. Det förekom ossförst, att detta förmodligen skulle vara en betalning för våra anmärkningar angående Aftonpostens profnummer och vid de små förbiseenden, som råkat blifva begångna i dess prenumerationsanmälan. Någon anledning till denna slutsats kan hemtas dels af det ytterst ilskna i anfallet, och dels deraf, att artikeln blifvit försedd med stämpeln insändt, oaktadt den påtagligt flutit ur A. P:s egen källa; hvilket synes bevisa, att förf. sjelf funnit den alltför oförskämd, för att gå ut under dess egen flagg. Man kan nemligen med den minhsta uppmärksamhet icke undgå att observera, huru Å. P. funnit nödigt att pådikta L. J. Hjerta ett yttrande af helt annan karakter, än det han verkligen haft, för att sedan, på grund af denna sjelfgjorda premiss, kunna emot honom utösa de förnärmande omdömen, som återfinnas i utdraget. Lyckligtvis är redogörelsen för sällskapets sammankomst för handen i det Aftonblad, :som utkommit dagen näst före A. P:s artikel; och riktigheten af det sätt, på hvilket LI. J. Hjertas yttrande deri blifvit refereradt, kan vitsordas af de vid tillfället närvarande. Det tyckes dessutom vara någon rättighet, när talaren sjelf uppsatt sitt anförande, att det må få bedömas sådant, som han nedskrifvit och lemnat det till allmänheten, och icke annorlunda; under det vilkor nemligen, att han icke skulle hafva yttrat muntligen satser eller åsigter, som strida mot det skriftligen framlagda, och det borde finnas någon slags moralisk förbindelse hos en ärlig publicist, som vill reflektera öfver hvad vid tillfället förefallit, att hålla sig till hvad som verkligen passerat och blifvit refereradt. Allraminst borde man kunna vänta, att en skriftställare med ,konduit skulle tillåta sig att utgjuta en hel störtflod af invektiver, hvilka hafva till bestämdt föremål att nedsätta karakteren hos den person, om hvilken man skrifver, utan att hafva något annal än sina egna dikter eller af passionen: förvillade föreställningssätt till grund för anmärkningarna. Huru mycket A. P. felat emot denna grann lagenhetens regel, visar sig genast vid en jemförelse emellan dess artikel och referatet, di JA. P. utgått ifrån att antaga, att L. Hjerta vic Ireformvännernas. sammankomst, såsom Afton Posten yttrar, räknade sig sjelf bland dem som ännu ej hunnit decidera sig, huruvid: Iden kongl. propositionen vore sådan, att der Isvarade mot tidens och landets behof., I Den bästa vederläggningen af detta påstå ende ligger i det anförande af L. Hjerta, son finnes upptaget i måndagens Aftonblad. V lvilje således ej besvära läsaren med att hä Ireproducera detsamma; men måste anmärka att deri icke finnes ett ord öfver den frågan bburuvida den kongl. propositionen vore så dan, att den svarade emot tidens och landet Inbehof,. Hvad IL. Hjerta menade med obe Islutsamheten hos en del af reformvännernsa finnes tillräckligt bestämdt uti följande i Af tonbladets referering jemväl upptagna defini tion på en af de tre kategorier, hvari tal. in delade reformvännerna, nemligen: 3) de, som i sjelfva verket icke älska det kong ; förslaget, men ännu äro obestämde huruvida det t möjligen må vara skäl att antaga detsamma, för al få något annat än det närvarande, och anse dett licke slutligen kunna bestämmas förr, än ständern komma tillsammans, men önska att det må sk så fort som möjligt, för att få saken snart afgjord. Det är sannt att tal., utom här citerad mening, äfven yttrade: Låtom oss till exem pel antaga, att jag, likasom flera andra inon psällskapet, höra till denna kategori — Me Idetta yttrande förändrar på intet sätt menin Igen af det föregående, samt framställdes blot Iunnasitionsoch exempelvis. Talarens syft RR AF SN TOS OP ev