eri
sagd öfver honom, och ers excellens känner.
alltför väl, huru han nyligen i sitt guverne-
ment Bagdad friat sig från en dödsanklagelse,
den vi förgäfves med all skicklighet uppväckt.
Om han återkommer ...
Åro vi förlorade,, inföll reis-effendi; men
Daltaban förblir länge i sitt paschalikat, Bag-
dad. Må jag blifva storvisir, och jag lofvar
dig, Maurokordatos, att han aldrig skall återse
Stambul, om ej för att figurera på afrätts-
platsen.
Måtte Gud höra ers excellens!
Här blef konversationen störd af ceremo-
nimästaren vid seraljen,. hvilken, efter att
hafva helsat och fallit ned på österlänningars
vis, yttrade:
,Sultan Mustafa-Kan, den andre af detta
namn, vår högst älskade herre, låter under-
rätta er om sin vilja, att utnämna en efter-
trädare i embetet efter storvisiren Hussein-
Pascha (hvars själ är i Guds händer). Der-
före, lysande och ärorike reis-effendi, haf allt
i ordning, till öfverlemnande af kejserliga in-
seglet i dens händer, hans höghet behagar ut-
nämna, alt vara sin styrkas arm, sitt Jjus
skugga.
Ministerns ansigte strålade af glädje, och
knappt hade seraljens tjenstemah försvunnit,
förr än han utbrast:
Du har hört det, Maurokordatos! Pet är
på mig, som detta val skall falla. Det är jag,
som i sultan Mustafas namn skall herrska öf-
ver kejsardömet! Hvilken stor bestänrmelse!
Ja, 0 min herrskare! hon skall varda prun-
kande, den ceremoni ni tillreder. Länge skall
Orienten och Occidenten genljuda af de Iy-
sande fester, som skola hållas i Stambul. A1-
drig skola janitseharernas bifallsrop högre blif-
vit höjda, ty jag vill att mina kistor skola
tömmas under deras händer, Hvad betyder
väl det! Snart skall jag återvinna det guld,