eri sagd öfver honom, och ers excellens känner. alltför väl, huru han nyligen i sitt guvernement Bagdad friat sig från en dödsanklagelse, den vi förgäfves med all skicklighet uppväckt. Om han återkommer ... Åro vi förlorade,, inföll reis-effendi; men Daltaban förblir länge i sitt paschalikat, Bagdad. Må jag blifva storvisir, och jag lofvar dig, Maurokordatos, att han aldrig skall återse Stambul, om ej för att figurera på afrättsplatsen. Måtte Gud höra ers excellens! Här blef konversationen störd af ceremonimästaren vid seraljen,. hvilken, efter att hafva helsat och fallit ned på österlänningars vis, yttrade: ,Sultan Mustafa-Kan, den andre af detta namn, vår högst älskade herre, låter underrätta er om sin vilja, att utnämna en efterträdare i embetet efter storvisiren HusseinPascha (hvars själ är i Guds händer). Derföre, lysande och ärorike reis-effendi, haf allt i ordning, till öfverlemnande af kejserliga inseglet i dens händer, hans höghet behagar utnämna, alt vara sin styrkas arm, sitt Jjus skugga. Ministerns ansigte strålade af glädje, och knappt hade seraljens tjenstemah försvunnit, förr än han utbrast: Du har hört det, Maurokordatos! Pet är på mig, som detta val skall falla. Det är jag, som i sultan Mustafas namn skall herrska öfver kejsardömet! Hvilken stor bestänrmelse! Ja, 0 min herrskare! hon skall varda prunkande, den ceremoni ni tillreder. Länge skall Orienten och Occidenten genljuda af de Iysande fester, som skola hållas i Stambul. A1drig skola janitseharernas bifallsrop högre blifvit höjda, ty jag vill att mina kistor skola tömmas under deras händer, Hvad betyder väl det! Snart skall jag återvinna det guld,