inplania denna föreställning hos 3derna, också, t. o. m. långt öfver förmodan. Fö som tänkt sig något in i det praktiska al affärer, var det väl tydligt, att en grundförvillelse låg uti hela detta föreställningssätt, och at effekten i stället skulle blifva den motsctta, mot hvad prohibitisterne antagit. Skälet var helt enkelt, hvad hvar och en ifrån början hade bordt kunna inse och hvad erfarenheten sedan i så hög grad har besannat, att de politiska skakningarna i första hand måste verka kapitalernas och kreditens dragande ur rörelsen; hvilket åter i sin ord-l: ning genast skulle minska produktionen af allal. slag manufakturartiklar. Men det gick soml vid många andra tillfällen, — skrämseln är ett serdeles mäktigt vapen, som också härl tog öfverhanden. Att lyssna till slutsatser, som förståndet och logiken erbjödo, kom vid sådant tillfalle icke i fråga; och ett slags pietetskänsla, att ickel vilja sätta den inhemska industriens existens på l spel, förde för tillfället äfven åtskilliga, soml annars icke varit prohibitister, öfver på de sist-l: nämndes sida: hufvudsakligen jemväl med an-l ledning deraf, att ett häftigt fall i varupriserna ander de första intrycken af de politiska hvälfningarna förträffligt tjenade prohibitisterne såsom ett faktiskt :stöd för deras påståenden. Ledamöterne af Presteoch Bondestånden, jemte den bekanta fraktionen af monopolfantasterne på riddarhuset, beräknade icke, eller ville ej låtsa se, att ett sådant fall i priserne blott kunde gälla den varuqvantitet, som för tillfället fanns i verldsmarknaden, och visa ett tryckande in flytande äfven för de näsföljande två, tre månaderna, men att konsumtionen snart åter måste taga ut sin rätt. Under sådana förbållanden är det derföre ganska förklarligt, att en diversion icke var svår att åstadkomma till förbudssystemets förmån. De, som voro af motsatt öfvertygelse, kunde, när de stadnade i minoriteten, icke mer än säga sina skäl och vädja till framtidens intyg. Men sedan tvisten emellan de båda motsatta åsigterna numera blifvit fullkomligt afdömd, genom sjelfva de resultater, som visat sig i verkligheten: sedan denna på det fullständigaste vederlagt de ofvan nämnda farhågorna, så vill det synas oss, som om vederbörande hade haft skäl att uli det ifrågavarande utlåtandet icke helt och hållet förbigå denna så vigtiga och rika erfarenhet, för att i dess ställe begagna en ordställning, som förefaller helt och hållet svälvande och obestämd, utom det att vi tillåta oss sätta i fråga huruvida räsonnemeptet i sig sjelf är fullt följdriktigt. Vederbö rande säga nemligen i sin premiss: Då det under sådana omständigbeter kan vara pbetänkligt att vidtaga en så genomgripande åtgärd, som alla införselsförbuds upphäfvande, och det för pöfrigt ej synes medföra någon olägenhet om dermed ytterligare ett eller annat år fördröjes etc. Denna premiss innefattar två särskilda satser, hvardera af stor betydenhet och inflytande: en så genomgripande åtgärd, som aila införselsförbuds upphäfvande,. — Hvad betyder denna fras? Naturligtvis, i dess härvarande ordstöllning, skall väl med ordet genomgripanden förstås, att åtgärden skulle kunna utölva någon gripande verkan på den svenska industrien, och detta till dess skada, Ett sådant antagande skulle vi äfven anse förklarligt för det fsll, att fråga vore om förbudens upphäfvande belt och hållet, d. v. s. i förening med afskaffande af all tullafgift eller alla restriktioner på varuimporten. Men att detta visserligen icke varit i fråga är nogsamt kändt. Tvärtom hafva skyddstullar, -lögre än i de flesta andra länder, blifvit såsom alternativ beslutade; och dei begagnade uttrycket synes derföre icke här rätt lämpligt. Lika mycket skäl till snmärkniog förekommer emot det andra yttrandet, det att det ej synes medföra någon olägenhet om dermed ytterligare ett eller anvat år fördröjes. Denna åsigt torde till och med egnad att väcka någon förundran; ty hved är väl annars öfverhufvud sjelfva orsaken, att Regering och Ständer föreslå eller besluta förändringar i det närvarande förhållandet, om icke just vlägenheterna af det, som man sålunda velat förändra. Så mycket om sjelfva principfrågan. Hvad åter angår den delen af utlåtandet, som handlar om Ssockertu!len, så finner man deraf, att socker-fabrikanterna vunnit hos de respektive embetsmännen icke i fullt mått allt hvad de kunnat önska och troligen långt mer än de hade vågat hoppas, då utlåtandet, i strid mot både Regeringens proposition och Ständernas beslut, tillstyrker att bibehålla förbudet tills någon vidlyftig undersökning föregått; och, icke nog dermed, sedan en sådan undersökning ändtligen hunnit blifva fullbordad, och för det fall, att Ständernas beslut då skulle bifallas, så borde ändå ett helt år derefter lemnas, hvilket blefve ett undantag, till förmån för sockerraffinadörerna, från praxis i alla öfriga fall — innan förbudet skulle upphäfvas. Hvad blefve följden? Jo! i alla händelser vore då sannolikt nästa riksdag inne, och ett fält öppnadt för nya operationer! Denna sak är i och för sig sjelf så vigtig AT sAmnARA månra Ard SA RR