Han hade förelagt fröken Beate flera svåra
pso!, och alla hede hon genomgått med ut-
märk: heder.
Han hade kommit både förberedt och oför-
beredt, för att utröna om frökens klädsel all-
tid ver lika vårdad. Han hade undersökt hen-
nes arbete för alt se om det var ordeniligt;
hän bade satt ett hemligt märke derpå, för att
se om hon var flitig; han hade smugit sig till
bennes räkenskaper, för att utröna om hon
var slösaktig, och hade låtit en piga reta henne,
för att se om hon kunde bli ond, med flera
qvistiga frestelser.
Vår vän var ganska glad, då han kom hem
om qvällen före den dag, då hans öde skulle
afgöras, Sedan ban lagt upp sin peruki pa-
piljotter, lindat om händerna med salfva och
lagt siva tänder i blöt, vandrade han fram och
åter, i djupa tankar öfver det vigtiga steg ban
ämnade taga, och de fraser han dervid skulle
nyttja. Flera gånger under denna vandring
sammåanlade han grötkompresserna, hvari hans
händer förvarades, och höjde dem med myc-
ken extas till sitt bjerta, eller fällde bsn ögo-
nen på tåspetsarna, under djupa suckar, fram-
pressade af ångest och oro.
Tidigt andra dagen uppsteg friaren från sit
oroliga läger och började sin toalett. Först
klocken tolf var den fulländad, och i hvita
handskar, med redan färdig förlofningsring på
sitt lillfinger, begaf hen sig med klappende
hjerta till den älskades boning. Ännu ett si-
sta försök ville han göra. Efter de vinkar han
gjort dagen förut, borde hon ena något, och
hvad hon tänkte derom, det ville han utröna.
Hau beslöt således att smyga sig på sin ut-
korade, och osedd göra sig förvissad om hvad
intryck hangjort på henne.
Lyckan eller rättare olyckan gynnade pro-
fessorn. Han gick sakta genom tamburen och
salonger, och smögsig obemärkt in i mörkret
emellan de: dubbla dörrar, som skilde denna
från förmaket, och der han hörde flera röster,