r—— ————————— :Z—.— — .---och framför den höll ett äldre fruntimmer på att varpa upp garn till väf. Hon lät det dansande machineriet stanna och i det hon sakta sade: — aderton hund, — vände hon sig emot oss och neg helt ogeneradt och vårdslöst. Jag såg på min vän, att det föga uppseende hans ankomst väckt både förtretade och förvånade honom. Utan att göra min af att lemna sitt göromål, anvisade oss frun med en fryntlig nick ett par stolar i förstugan; och åter började vindan att kretsa omkring med en fart, så att våra hufvuden dansade med. Hur står det till med faster Agata ? frågade frun, i det hon vändande oss ryggen böjde sig ned, och räknade halfhögt på garnet. Min reskamrat, som satt alldeles bakom henne, kom något nära en mindre bebaglig del af hennes person; och rätade upp sig förnärmad. Jag vet det sannerligen inten, svarade han vresigt, jag bar inte sett henne sedan jag kom hem utifrån. Hon är då flyttad ifrån br Oscars far? rågade frun förundrad, i det hon såg sig om utan att ändra ställning — tjugo bund, — å tertog hon. Detta br Oscar, och hennes öfriga beteenden kom min vän att i förargelse gripa till ett — som ban tänkte osvikligt medel att öppna den hallstarriga fruns ögon i fråga om hans värde. När man i fyra år rest verlden omkring, är det förlåtligt att man glömmer en gammal gumma, som aldrig varit särdeles älskvärd.n På detta omdöme hörs det bäst alt hr Oscar bar glömt benne; ty hon är en god och förträffig menniska; men det är så vanligt med unga gossar, sådant der prat utan elak