r—— ————————— :Z—.— — .-- ---
och framför den höll ett äldre fruntimmer på
att varpa upp garn till väf. Hon lät det
dansande machineriet stanna och i det hon
sakta sade: — aderton hund, — vände hon
sig emot oss och neg helt ogeneradt och vårds-
löst. Jag såg på min vän, att det föga upp-
seende hans ankomst väckt både förtretade och
förvånade honom.
Utan att göra min af att lemna sitt göro-
mål, anvisade oss frun med en fryntlig nick
ett par stolar i förstugan; och åter började
vindan att kretsa omkring med en fart, så att
våra hufvuden dansade med.
Hur står det till med faster Agata ? frågade
frun, i det hon vändande oss ryggen böjde sig
ned, och räknade halfhögt på garnet. Min
reskamrat, som satt alldeles bakom henne, kom
något nära en mindre bebaglig del af hennes
person; och rätade upp sig förnärmad.
Jag vet det sannerligen inten, svarade han
vresigt, jag bar inte sett henne sedan jag kom
hem utifrån.
Hon är då flyttad ifrån br Oscars far?
rågade frun förundrad, i det hon såg sig om
utan att ändra ställning — tjugo bund, —
å tertog hon.
Detta br Oscar, och hennes öfriga beteen-
den kom min vän att i förargelse gripa till ett
— som ban tänkte osvikligt medel att öppna
den hallstarriga fruns ögon i fråga om hans
värde. När man i fyra år rest verlden om-
kring, är det förlåtligt att man glömmer en
gammal gumma, som aldrig varit särdeles älsk-
värd.n
På detta omdöme hörs det bäst alt hr Os-
car bar glömt benne; ty hon är en god och
förträffig menniska; men det är så vanligt
med unga gossar, sådant der prat utan elak