Tiksministören, utgången ifrån nyssnämnda ma-
j oritet, är också på god väg att återupprätta
en ny tysk förbundsdag; och riksförestånda-
ren är en godsinnad gubbe, men ingen poli-
tisk storhet. Man kan knappt föreställa sig
någonting besynnerligare, än den bållkastning
af eder och bedyranden, som eger rum mellan
Potsdam och Frankfurt, för att öfvertala Preus-
sen, så väl som hela Tyskland, att ,intetdera
skall förlora det ringaste af de friheter och
vrättigheter de tillkämpat sig! Men medan
detta flitigt upprepas på det högtidligaste, sam-
mansätter man ministerer af de mest beryktade
absolutister. Hr Rintelen , en representant,
som under de sednaste dagarne ådragit sig åt-
löje och förakt, utnämnes hos oss till justi-
tieminister ; general Wrangel upphäfver i Ber-
ln på eget bevåg tryckfrihet och föreningsrät-
tighet — folkfrihetens begge grundvärn — för-
bjuder utgifvandet af alla frisinnade tidningar,
och vill tvinga de icke förbjudna att skrifva i
ministerens anda, vid vite att annars äfven för-
bjudas. Tagföraktet är så uppenbart, att sjelfva
den annars alltid tjenstfärdige polispresidenten
von Bardeleben heldre har frånträdt sin be-
fattning, än han ville låna sig vidare åt ett
dylikt godtycke; han har till efterträdare ge-
nast fått en hr von Hinkeldey, beryktad i Preus-
siska Sachsen, såsom ett under alla omständig-
heter färdigt och brukbart redskap för absolu-
tismen. Men under allt det våldförande vi äro
underkastade, kringljuda oss oupphörligt ro-
pen: Edra friheter skola bägnas; af edra rät-
ptigheter skall ingen gå förlorad ! — I Tysk-
land slagias menniskor till frihetens fromma;
man fyller häktena för frihetens skull; — all-
deles som när hertigen af Alba på sin tid för-
kunnade, att allt hvad han gjorde skedde otill
Guds ära l
Förhållandet i vårt land kan enklast ut-
tryckas så, att soldaterne och deras anförare
ensamme och allena utgöra kronans värn,
medan folket befinner sig på nationalförsam-
livgens sida. Skulle, som det ser ut, alla el-
ler de flesta provinserna vägra skatternas be-
talning, så råka vi i den förfärligaste anarki.
Lyckas åter kronan att med soldaternas biträde
genomdrifva sina planer, att upplösa national-
församlingen och införa en oktroyerad eller
aförlänad grundlag, hvilket, så vidt jag för-
står, synes vara hennes afsigt, — då inträda
vi på samma politiska bana, som Frankrike
beträdde vid restaurationen, d. v. s. vi få ännu
några års mellantid till en ny statshvälfning;
men denna hvarken kan eller kommer att ute-
blifva, och vid den sammanstörta alla Tysk-
lands troner oåterställeligt. Med verklig be-
dröfvelse uttalar jag det — men — republi-
ken är nu mera i vårt stora fädernesland oaf-
vislig; den kommer att eröfra oss. Konunrga-
dömet har hos oss fått en så kännbar stöt,
att det icke förmår repa sig. Ännu upprätt-
hålles det af vapenmakten; men det skall slut-
ligen falla äfven för den, likasom det föll i
Frankrike. Redan börjar demokratien intränga
i armeens leder; den upplöser långsamt
den gamla disciplinen. Flera officerare sitta
arresterade derföre att de varit oförsigtiga
nog att röja sina tänkesätt; och soldaternas
kan man läsa på deras uppsyn. Hos oss blir
den nuvarande hären inom tre år utbytt emot
en ny, hemtad, lik den nuvarande, omedelbar!
ibland folket; men ibland ett folk med helt an-
dra åsigter, än det ens drömde om för tre år
sedan, Den nya uppsättningen medförer nu
demokratiska tänkesätt ifrån sin hembygd, och
till hvad höjd dessa demokratiska tänkesätt ärc
radikala, kan man märka på de oförväntade
förklaringarne, i dessa dagar, från sjelfva det
såsom ultralojalt så mycket berömda Pommern
Jag ser derföre icke vidare någon räddpving
qvar numera för konungadömet; jag såg de!
förut endast i en fast och erkänd föresats at
sammansluta sig med folkviljan, hvars fredligs
och med förtroende omfattade ledare det då
skulle kunnat blifva. Men det har i stället
trädt fiendiligt upp emot densamma. Konunger
vill icke tillerkänna den det minsta afseende
prinsen af Preussen förklarade i går för Ber
lins magistrat, att xmed denna nationalförsam.
ling kan iogen bemedling komma i frågan. —
Men lika orubbligt står mnationalförsamlinger
fast vid sina beslut och sina rättsanspråk. Jas
nu tryckes en ny proklamation till folket, un.
dertecknad af 246 folkombud — bvaribland
f. d. ministrar — och hvarigenom tillkännagif-
ves att dessa ledamöter, hvad som ock mål!
hända, ärna förblifva tillsammans, och återtags
sin verksamhet när nöden så fordrar. Naltio-
nalförsamlingens president, hr von Unruh, ha
genom sin lugna kraft förvärfvat sig ett namn
och hela församlingen af de 252 har betett sig
med värdighet, så som det tillkommer en verk
i g nationalförsamling, och derigenom utplåna
hågkomsten af alla denna församlings förre
misstag.
Men äfven invåvarne i Berlin tillerkännas all-
män högaktning, för den sans och den ihär.
dighet, hvarmed de fortsatt sitt passiva mot
stånd, i trots af de tusenfaldiga retelseförsö-
ken till ett aktivt, och den fruktansvärda för-
bittring. som rotfästat sig i allas sinnen.