Tiksministören, utgången ifrån nyssnämnda maj oritet, är också på god väg att återupprätta en ny tysk förbundsdag; och riksföreståndaren är en godsinnad gubbe, men ingen politisk storhet. Man kan knappt föreställa sig någonting besynnerligare, än den bållkastning af eder och bedyranden, som eger rum mellan Potsdam och Frankfurt, för att öfvertala Preussen, så väl som hela Tyskland, att ,intetdera skall förlora det ringaste af de friheter och vrättigheter de tillkämpat sig! Men medan detta flitigt upprepas på det högtidligaste, sammansätter man ministerer af de mest beryktade absolutister. Hr Rintelen , en representant, som under de sednaste dagarne ådragit sig åtlöje och förakt, utnämnes hos oss till justitieminister ; general Wrangel upphäfver i Berln på eget bevåg tryckfrihet och föreningsrättighet — folkfrihetens begge grundvärn — förbjuder utgifvandet af alla frisinnade tidningar, och vill tvinga de icke förbjudna att skrifva i ministerens anda, vid vite att annars äfven förbjudas. Tagföraktet är så uppenbart, att sjelfva den annars alltid tjenstfärdige polispresidenten von Bardeleben heldre har frånträdt sin befattning, än han ville låna sig vidare åt ett dylikt godtycke; han har till efterträdare genast fått en hr von Hinkeldey, beryktad i Preussiska Sachsen, såsom ett under alla omständigheter färdigt och brukbart redskap för absolutismen. Men under allt det våldförande vi äro underkastade, kringljuda oss oupphörligt ropen: Edra friheter skola bägnas; af edra rätptigheter skall ingen gå förlorad ! — I Tyskland slagias menniskor till frihetens fromma; man fyller häktena för frihetens skull; — alldeles som när hertigen af Alba på sin tid förkunnade, att allt hvad han gjorde skedde otill Guds ära l Förhållandet i vårt land kan enklast uttryckas så, att soldaterne och deras anförare ensamme och allena utgöra kronans värn, medan folket befinner sig på nationalförsamlivgens sida. Skulle, som det ser ut, alla eller de flesta provinserna vägra skatternas betalning, så råka vi i den förfärligaste anarki. Lyckas åter kronan att med soldaternas biträde genomdrifva sina planer, att upplösa nationalförsamlingen och införa en oktroyerad eller aförlänad grundlag, hvilket, så vidt jag förstår, synes vara hennes afsigt, — då inträda vi på samma politiska bana, som Frankrike beträdde vid restaurationen, d. v. s. vi få ännu några års mellantid till en ny statshvälfning; men denna hvarken kan eller kommer att uteblifva, och vid den sammanstörta alla Tysklands troner oåterställeligt. Med verklig bedröfvelse uttalar jag det — men — republiken är nu mera i vårt stora fädernesland oafvislig; den kommer att eröfra oss. Konunrgadömet har hos oss fått en så kännbar stöt, att det icke förmår repa sig. Ännu upprätthålles det af vapenmakten; men det skall slutligen falla äfven för den, likasom det föll i Frankrike. Redan börjar demokratien intränga i armeens leder; den upplöser långsamt den gamla disciplinen. Flera officerare sitta arresterade derföre att de varit oförsigtiga nog att röja sina tänkesätt; och soldaternas kan man läsa på deras uppsyn. Hos oss blir den nuvarande hären inom tre år utbytt emot en ny, hemtad, lik den nuvarande, omedelbar! ibland folket; men ibland ett folk med helt andra åsigter, än det ens drömde om för tre år sedan, Den nya uppsättningen medförer nu demokratiska tänkesätt ifrån sin hembygd, och till hvad höjd dessa demokratiska tänkesätt ärc radikala, kan man märka på de oförväntade förklaringarne, i dessa dagar, från sjelfva det såsom ultralojalt så mycket berömda Pommern Jag ser derföre icke vidare någon räddpving qvar numera för konungadömet; jag såg de! förut endast i en fast och erkänd föresats at sammansluta sig med folkviljan, hvars fredligs och med förtroende omfattade ledare det då skulle kunnat blifva. Men det har i stället trädt fiendiligt upp emot densamma. Konunger vill icke tillerkänna den det minsta afseende prinsen af Preussen förklarade i går för Ber lins magistrat, att xmed denna nationalförsam. ling kan iogen bemedling komma i frågan. — Men lika orubbligt står mnationalförsamlinger fast vid sina beslut och sina rättsanspråk. Jas nu tryckes en ny proklamation till folket, un. dertecknad af 246 folkombud — bvaribland f. d. ministrar — och hvarigenom tillkännagifves att dessa ledamöter, hvad som ock mål! hända, ärna förblifva tillsammans, och återtags sin verksamhet när nöden så fordrar. Naltionalförsamlingens president, hr von Unruh, ha genom sin lugna kraft förvärfvat sig ett namn och hela församlingen af de 252 har betett sig med värdighet, så som det tillkommer en verk i g nationalförsamling, och derigenom utplåna hågkomsten af alla denna församlings förre misstag. Men äfven invåvarne i Berlin tillerkännas allmän högaktning, för den sans och den ihär. dighet, hvarmed de fortsatt sitt passiva mot stånd, i trots af de tusenfaldiga retelseförsöken till ett aktivt, och den fruktansvärda förbittring. som rotfästat sig i allas sinnen.