tvenne sista förordningar äro kontrasignerade
af hela det ansvariga ministeriet.
Kronan har genom sina ministrar ieke blött
erkänt revolutionen, utan älven, genom före-
läggande af lagförslag samt publicerandet af
flera lagar, hvilka utgått dels från regeringen,
dels från representationen, stadfästat national-
församlingens befogeuhet till Jagstiftning. På
detta sätt hafva såväl lagar som öfverenskom-
melser mellan regeringen och nationalförsam-
lingen fullkomligt tillerkänt de sednare de i
S 6 af förordningen den 6 April, den blif-
vande folkrepresentationen garanterade rät-
ligheter.
Hvad vi nu anfört torde vara tillfyllestgö-
rande att-ådagelägga nationalförsamlingens lag-
enliga befogenhet att ostörd fullfölja sina råd-
plägningar. Låtom oss nu tillse i hvad mån
regeringen fullgjort de ofvan anförda högtidliga
löften till folket, samt vidmakthållit de stadgar
och författningar densamma, genom sin egen
frivilliga sanktion, gifvit kraft af gällande lag
i Preussen.
Ministeren Brandenburg, ansvarig för sina
atgärder inför kronan och folket, har begått
följande kränkningar af lag och pligt:
4:0: Den bar redan till en början, genom
sjelfva sin fortsatta tillvaro, sedan nationalför-
samlingen nästan enstämmigt förklarat sitt miss-
troende med densamma, kränkt helgden af of-
vannämnde kungabref af den 28 och 30 Mars,
samt 4 April, och på ett skamligt sätt hånat
det af Fredrik Wilbelm 1V med hand och
mun bekräftade, högtidligt uttalade oryggliga
beslutet och öfvertygelsen bos kronan om den
oundvikliga nödvändigheten af er populär mi-
nistår,. Den har, genom att ställa sig mellan
kronan och folket, utan att åtojuta den lagliga
organens fulla förtroende, gifvit dödstöten åt
tron på de af kronan gifna löftenas helgd:
detta är moajestälsbrott.
2:o Den har, genom det lagstridiga beslutet
af den 8 November om nationalförsamlingens
inställande och förflyttande till annan ort, samt
genom detta olegliga besluts genomdrifvande
med vapenmakt, och den mot nationalförsam-
lingen vågade beskyllningen för bögförräderi,
då regeringens befellning ej blindt åtlyddes,
på det oerhördaste förolämpat de grundsatser,
som af konungen blifvit framställde såsom rät-
tesnöre för hans regeringsåtgärder. Dessutom
innefatta dessa den Brandenburgska kamarilla-
ministerens åtgärder ett kränkande, ett våldfö-
rande af den ena statsmaktens verksamhet,
emedan nationalförsamlingen blifvit af regerin-
gen såsom sådan erkänd; Men den allmänna
preussiska landsrätten stadgar för ett sådant
brott de svåraste kroppsstraff, ja till och med
lifsstraff, och i lindrigaste fall fästningsstraff,
samt den brottsliges förklarande för ovärdig
att någonsin bekläda offentliga embeten.
3:o0 Den bar sökt förmå borgargardes-kom-
mandot att med våld bindra folkets represen-
anter inträde till sessionssalen, oaktadt å ena
sidan borgargardet, enligt 4 uti lagen af d.
17 Oktober detta år, bar sig ålsgdt att skydda
den lagliga fribeten och vidmakthålla ordnin-
en, och följaktligen så mycket mindre kunde
våga hindra den lagstiftande makten i utöfvan-
let afsina pligter, samt å andra sidan, enligt
SS 66 och 429 af samma lag, borgargardet
lott på reqvisition af kommunalrådets ordfö-
ande, distriktsmyndigbeterna, elleriför tillfället
. deras ställe fungerande kommunalmyndighet,
men icke på ministerens befallning, äger att
appträda med väpnad band. Vidsre har för-
sök blifvit gjordt hos magistraten i Berlin, för
att förmå densamma gifva nationalgardet order
att spränga mneationalförsamlingen. Men försök
af en högre myndighet att till olagliga tjenste-
itgärder förleda embetsmän är, enligt 242 af
preussiska straffrätten, belagdt med fördubbladt
ansvar för begången förbrytelse. Enligt 84
ati lagen af den 47 Okt. skulle borgargardes-
kommandot, om det åtlydt uppmaningen, gjort
sig skyldigt till fängelsestraff från 44 dagar
ill 4 år.
4:0 Den har, efter det våldsamma besättan-
det: af sessionssalen genom kapten Brause, åt-
minstone stillatigande gillat bans förklaring:
vatt hans isoldater voro hans legitima-
on,. Men denna förklaring trampar den kon-
stitutionella principen under fötterna och öpp-
nar för det preussiska folket utsigten att den
samla absolutismens gyllene dagar äro i antå-
sande: Men den som lemnar obeifrade pligt-
vidriga förseelser af underordnade har, enligt
) 346 af straffrätten, gjort sig skyldig till
samma straff som bort drabba den pligtför-
sätna embetsmannen.
5:o Densamma har, genom förordningen af
len 44 dennes, upplöst Berlins borgargarde.
Visserligen är, enligt S 3 uti lagen af den 47
Oktober d. år, en upplösning af borgarbeväp-
ningen tillåten under vigtiga omständigheter.
Men olagligt är det att, upplösa en borgarbe-
väpning, derföre att densamma, handlande
ned orygglig åtlydnad af lagen, vägrat; att
AS an KR rs RR RT RTR RT RET tin VKF