SEINE SOLDATEN SEIEN DIE LEGITIMATION) (Hans soldater äto legitimationen.) Månn2e ej. dessa märkliga ord, uttalade af chefen för de kungliga trupper, som med! bajonnetter utjagade den preussiska nationalförsamlingenvs ledamöter och dess vice president, innebära lösningen till gåtan af det poliliska spel, hvsruti reaktionen i Berlin uppträdt med, en alltsedan revolutionen oerhörd djerfhet. Det förefaller som om denna, af en konstitutionell konungs ocficer så naift uttalade lösen har ett högre ursprung och utgör så att säga den bai -hofpartiet i detta ögonblick synes t sina operationer i Berlin. De ting sällsamt i denna föreställning, något al feodaltidens riddaranda, som påminner om de rostade kämpasvärden i borghevrarrar! Hvilken sublim ide att uti söka det medium, som betingar, den stimulus som befordrar laborationen att sammansmälta kronan och folket i samma .degel, eller ined andra ord ait realisera ideen om de båda statsmakternas uVereinbarung, elder gemcrssmhetssträfvande? I sig sjelf framstår denzza raske, denna afsigt, såsom nog vidunderlig. sedan 4848 års revolutioner brutit den gatnia sbsolutistiska säkerbetssömnens brandbottnar; :n:v den erbåller först sin rätta bjerta kolorit nä: msn sammanbinder denssmma med erinrizgen om ett storsinnadi kupgaord, uttaladt till iublande. undersåter den 24 Mars: icke genom mina härars vapenn, ljöd det från kuvelga läppar, icke genom min skattkammares guld är jag stark, men genom mitt folks käörik och tro!n Man bar trott, att dessa kungaord, uttalade den 25 Mers, äro mera öfverensstämmande med en tonstitutionell konungs sanna ställning till sit: folk, än vädjandet den 43 November till bajonnetternas legitimation. Jemför man dermed konungens vackia svar den 29 Mars till en utation från den första stora folkförsarmli i Berlin, efter Marsrevolutionen, hvaruti ban utropade: Ack! jag älskar folket mer, än det kan älska mig! Det har i Berlin handist mot mig så högsinnadt, att mäen annan stor stad i verlden kan t dylikt exempel. Sägen detta till folket I så påtvingar sig ovilkorligt en fråga, rande icke kan vara utan en djuse, med afseende på konungens ning till sitt folk. Depna fråga är: Har Fredrik Wilhelm IV bemött Berlinarne lika högsinnadt, som han sjelf erkänt alt de bemött honom? Besvarandet af denna fråga sysselsätter i närvarande ögonblick hela den politiska verlden. De liberale klaga med bitter harm, att konungen handist konstitutionsvidrigt och lemnsat sina löften, straxt efter Marsrevolutionen, utan afseende. De reaktionäre deremot påstå, att rei geringen ci hade annan utväg, än de åtgärder, :som vidtagits för att kunna kufva anarkien, samt vidmaktbålla ordningen och lagarnes helgd. Låtom oss lugnt granska huru härmed kan rätteligen lörhålla sig. Genom en den 24 Mors utfärdad, af konungen egenhböndigt undertecknad officiell akt, i form af manifest till det preussiska folket och tyska nationenn, lofvades högtidligt införandet at en sannt konstitutionell författning och ansvarig minister. Uti ett officielt bref af den 28 Mers, utfärdadt såsom svar till de rhenska städernas deputerade, som hos Hans Majestät ingifvit stormpetitioner från hela Rhenlandet, hvaruti med bestämdhet yrkades på en konstituerande församlings sammankallande samt utfärdande ai konstitutionel författning m. m., har Fredrik Wilhelm med sitt kungliga namn bekräftat följande bestämda och oförtydbara erkännsr.de af den konstitutionella princip, som för kort tid sedan blifvit så djupt kränki; det heter deruti: Ju bestämdare milt beslut, ju fastare min öfvertygelse är, om den oundvikliga nödvändigheten att omgifva mig uteslutande med rådgifvare, som, ansvarige inför folkrepresentationen, åtnjuta densampmas hela förtroende, desto mer ligger det mig på hjertat att äfven häröfver låta den plagliga organens röst afgöran. Dessa högtidliga kungaord, gifna en vecka efter det konungen, vid den bekanta fanfesten, både muniligt och genom kungabref och manifester besvurit en konstitutionell styrelseform med ansvarig minister, bekräftades och stadfästades än ytterligare genom ett kungligt bref af den 30 Mars, samt ett cirkulär af d. 4 April. Vallagen af den 8 April, 43, säger: Den på grund af närvarande lag sammanträdande församling är kallad för att, gemensamt med kronan, fastställa den blifvande statsförfallningen, och utöfva de hittills ständerna tillkommande rättigheter, isynnerhet i fråga om beviljande af skatter och statsanslag,. Patentet af den 43 Maj kallar denna församling att för detta. ändamål sammanträda i hufvudoch residensstaden Berlin. Dessa r ENN a aa an nn