hade marscherat en engelsk mil, blefvo vi anfalln
i ryggen af-ett stort parti indianer, desamma v
nyss hade skonat, och Pelucher; deras antal va
0400: Vi -underhöllo en: ganska liflig strid utide
svår: marsch, intill. mörkrets inbrott, då vi gjord
halt vid en liten ström, utan mät eller eld. Di
.o8köto in i vårt läger hela natten och störde vår:
poster så mycket, att vi måste släppa ut boskapen
I dagniegen :återtogo vi vår marsch och tillika stri
den, lika raskt som föregående dagen, tills vi vorc
ungefär: två mil nära Tushafloden, då fienden ha
stade förbi oss till stranden för att besätta små.
skogen vid vadet. Genom sina hästars snabbhei
lyckades indianerne häruti- till en del. Kamper
om: vadet blef hårdnackad, och utan några få män:
dristiga och kraftiga motstånd vid den ömtåligaste
punkten, skulle truppen lidit stor förlust vid flo-
dens öfvergång, kanske till och med råkat i orede
och blifvit nedhuggen. Efter en timrha tystnade
våra reff-lbössor; striden var slutad;:vi hade alle-
sammans kommit lefvande öfver vadet, och icke
mer än nio. eller tio voro sårade, deraf ingen död-
ligt. Annat var det med fienden. Det döfvande
dänet af deras gevärseld, som bade förföljt oss i 30
timmar, hade bortdött, deras gälla stridsrop var
förändradt till den melankoliska liksången, och på
marken iåg en mängd- af dem liflösa. De drogo
sig tillbaka från Tushafloden med ännu större if-
ver än de bade kommit dit, och vi fortsatte mar-
schen till fästet, dit vi ankommo på aftonen den
46, utmattad2.af mödor och hunger, ty på tre da-
gar hade vi icke ätit någonting mer än ett föl.
— BERLINERWITZ. ,Det är någonting eget, —
sade man vid genomläsbpingen af förordningen den
411 Nov. om upplösningen af Berlins borgarebevä-
ring — att detta plakat begynner med Guds nåde
och slutar med djefvulenss Sista kontrasignanten
var nemiigen von:Manteuffelp.
— SYDAUSTRALIENS RIKEDOM. Vid ett möte
som hölls i London den 2 Nov. af; en del invå-
nare i församlingen Hackney för att öfverenskomma
om anskaffande af en penningsumma, hvilken skulle
användas att bekosta utfawiga församlingsboers ut-
vandring, blef fråga äfven väckt till hvad ort ut-
utvandring kunde ske med största fördel. En dok-
tor Lang, som varit 25 år bosatt i södra delen af
Nya Hoiland, förklarade då att denna del af verl-
der vore deu aldra förmånligaste emigrationsort för
arbetare. Enligt säker beräkving kokas i år ett så
stort antal fär i New South Wales, blott för att få
ut talgen, att en half million menniskor skulle
kunna lefva sex månader af köttet. Eo kommitte
af lagstiftande rådet hade beräknat, att 30,000 är-
betare skulle kunna mottagas och finna sysselsätt-
hing i kolonien detta år, utan att de medförde nå-
got kapital från moderlandet; och om kapitalister
kunde förmås att öfverflytta, skulle kolonien kunna
mottaga och gifva bergning åt 100,000 personer om
året. Dir Lang berättade, att en man, som med
hustru och tio barn utvandrat från Skottland till
New South Wales, inom fem år derstådes förvärf-
vat en gärd om 25 tunnland, 400 nötkreatur och
en kontant förmögenhet af 20,000 rdr rgd. Två
närvarande personer, som varit på Nya Holand, be-
styrkte d:r Langs uppgifter. Den ene af dem var
läkare, och han förklarade att han återvändt till
Epgiand-ndast derför att helsotillståndet varit så
godt, att han icke kunnat få några patienter.
— SCEN PÅ EN ENGELSK TEATER. En man
vid namn Hill tog, tillika med trenne andra, en
loge på Victoriateatern i London och började der
föra oväsende, hvissla åt en af aktrisörna och kalla
henne för en gammal hexa. Slutligen blefvo de så
bullersamma, att hela publiken ropade kör ut
dem. Representationen måste afbrytas och direktö-
Fen steg fram och uppmanade de stojande att uppföra
sig anständigt och bedja publiken om ursäkt. De
Srenne gjorde det, på det sättet att de trädde fram
till logens barrier, toge af sig hattarne och bocka-
de sig åt alla sidor, men Hill ville icke beqväma
sig härtill, utan fortfor att väsnas tills han blef ut-
förd med våld, dervid han slog sönder ett dyrbart
spegelglas. -