Då denna artikel tydligen afser att kasta en skug-
ga på härvarande italienska sångare, hvilken de in-
galunda gjort sig förtjente af, anser man sig skyl-
dig såväl desse konstnärer, som sanningen, att med-
dela följande beriktigande.
Först och främst är nemligen den gemensamt
med Kongl. teaterdirektionen af italienska opera-
sällskapet festställda repertoire så uppgjord, att
samteliga hufvudpartierne, hvad karlrollerna beträf-
far, kunpa af de italienska artisterne sjelfve be
stridas. Äfven Othellos roll, som var det enda
undantaget härifrån under hela säsongen, hade kun-
nat utföras af hr. Caggiati, men var det på hr Gän-
thers egen välvilliga proposition, som -dennasroll
anförtroddes åt honom. Den återlemnades först
när de egentliga arbetena med denna opera skulle
begynna, utan annan uppgifven orsak än den, att
det icke nu convenerade tit, Gänther att utföra
rollen.- På hvad grund denna roll först nu ej con-
venerade hr Gäntker, veta vi således ej, men för-
moda att denne för sitt humana sätt så utmärkte
konstnär endast kunde handla så, af det skäl, att
han nu insåg, det rollen var för ansträngande för
hans mojenger.
Utaf sångerskorna vid Kongl. teatern har dere-
mot direktionen endast anmodat dem. Fundin, at
i Othello, Lucrezia samt Lombardi öfvertaga rol-
ler, äfvensom att uti Il Matrimonio Segreto jemte
dem. Julie Berwald och signora Penco utföra de
trenne fruntimmerspartierne.
Om således de öfriga artisterne gjort några an-
språk på biträde af de italienska konstnärerne, så
har detta skett utan all reciprocitet, enär deras
eget deltagande i de italienska representationernt
aldrig varit ifrågasatt.
Något sådant anspråk på att italienarne skulle i
svensk opera uppträda har ej heller ännu kunnat
framställas, åtminstone af den enda myndighet, som
dertill eger någon rätt, nemligen teaterdirektionen.
Väl vetande huru svårt det är för söderländningar
att uttala vårt språk, och att t. ex. Beletti tillbrin-
gade mera än 2 år i vårt land, innan han trodde
sig kunna uppträda på den svenska scenen, ansåg
sig direktionen ej kunna begära detta för närva-
rande, helst som det italienska sällskapets hela tid
tills vidare upptages af uppsättningen af deras egen
repertoire.
Deremot ha tvenne af dessa konstnärer sjellmant
erbjudit :sig att längre fram, då de hunnit inhemta
någon kännedom om sve aska språket, deltaga i nå-
gon svensk opera, t. ex. Don Juan eller Hugenot-
terna. Likaledes hafva de, då på en recett-tagares
begäran en medlem af teaterdirektionen till dem
framställde den frågan, huruvida hr Ciaffei och Della
Santa eller Galli ville biträda vid repres ntationen
af Den Stumma i Portici, genast förklarat sig vil-
lige dertill, helst då frågan vore om en benefice
samt .i det hopp, att publiken benäget ursäktar de
felaktiga i uttalet af ett för dem alldeles okänd
språk.
Att åter italienska språket hvarken kan eller får
vara främmande för de svenska sångarne, bör vara
klart för en och hvar som vet, att detta språk är
sångens urspråk, och att det således ligger till
grund vid hela undervisningen i denna konst.
Tillämpningen af detta, på sanna förhållandet hvi-
lande, beriktigande ligger för mycket i dagen, för
att ytterligare behöfva utvecklas.