——AN— —
grönskande murar, stannade vi vid en liten
nätt stuga, hvars potatisland och bärbuskarne
deromkring hade något värdadt och putsadt.
Om du vill, skola vi gå in härp,, sade min
vän; en af mina skyddlingar bor här och jag
har inte besökt honom på länge.n
Vi stego ur och gingo den Hlia vägen fram
till stugudörrn, den en ung flicka nigsnde öpp-
nade.
Hur är det med morfar i dag? frågade
Marina, i det hon klappade flickan på axeln.
Åh, det är som vanligt, svarade hon med
ännu en nigning och eti leende, som skulle
låta en förmod:, att morfar alltid mådde ofant-
ligt väl
I den rena och putsade stugan salt i en
gammal karmstol en gubbe, hvars tillslutna
ögonlock och likaöjda ställning genast sade,
all ban var blind.
God dag, fader Anders, helsade vänligt
min följeslagarinna, i det hon lade sin hand
på hans axel. Den gamle famlade rätt på
denna hand och förde den till sina läppar,
ett soligt leende spred sig på hans ensigte och
han sade lifligt: Jag tyckte nog att jag hörde
mansells steg, men som del var någon annan
med, så visste jag inte...
Hans ansigte antog ett uttryck af liflig ny-
fikenhet, som förvånade mig, Min vän upp-
fyste honom Ivende, att det var en fru af hen-
Des vännerp