DEN DEMOKRATISKT-KONSTITUTIONELLA
MONARKIENS STÄLLNING I FÖRHÅL-
LANDE TILL ANARKIEN OCH REAK-
TIONEN.
Man bar ofta i de konservativa bladen, samt
af deras själsfränder i poltiken, hört med en
viss skadefröjd ordas öfver de utsväfningar
och våldsamheter som blifvit föröfvade vid åt-
skilliga tillfällen der anarkiska uppträden egt rum,
såsom en följd af ett missledt fribetssinne hos
folket. -Nekas kan ej, att åtskilliga exalteradt-
demokratiska, eller rättare röd-republikanska agi-
tatorer både i Frankrike och Tyskland gifvit an-
ledning till anmärkningar och ogillanden, hvilkas
befogenhet af ingen tänkande sannt liberal kun-
vat underkännas; men då de reaktionära ju-
blande tagit fasta, t. ex., på frankfurterkraval-
len och de dervid begångna blodiga exces-
serna mot Lichoowsky och Auerswald, det
ohyggliga och försåtliga nedskjutandet af ger
neral v. Gagern då han i spetsen för sin
trupp böll ett försonande tal till några för-
vildade sällar af den Heckerska landstormen,
elter slutligen österrikiska krigsministern La-
tours mord af dräggen bland Wiens pöbel;
samt uti dessa och dylika dåd, hvaröfver mensk-
ligheten med rätta måste rodna, söker argu-
menter för sina läror om farorna af folkfriheten
och behofvet af despotism eller allenöstyrelse,
vare sig än i förklädd form: då måste hvar
och en inse, alt de värde herrarne skjutit be-
tydligt öfver målet, och mer, än försigtighe-
ten bordt förestafva dem, röjt brist på an-
tagliga, förnuftsenliga argumenter, till stöd för
sin sak.
Men den omständigheten, att just detta fält
blifvit med förkärlek bearbetadt af Tiden, samt
sjelfva vår kungl. svenska Posttidning till och
med egnat en egen täppa åt hvad den kanske
ville kalla revolutionernas ogräs, samt i ser-
skilda bibang uppsamlat allt ondt, som kun-
nat sägas om den nyaste tidens händelser, för
alt sedan triumferande ropa till allmänheten:
se der hvad frihetsidgerna bära i sitt sköte! —
denna omständighet, söga vi, är ett märkligt
drag af våra politiska antagonisters taktik, som
ej bör lemnas utan behörig belysning. Man
finner lätt det orimliga uti att, vid tecknandet
t. ex. af en persons karskter, endast vidröra
dess svaga sidor, dess fel och brister, samt se-
dan påstå att teckningen är ett sannt porträtt;
men ännu mera afvita är det att vid tecknpin-
gen af revolutionernas historia idisla alla de
excesser, som vid folkresningarne möjligen blif-
vit föröfvade af dräggen bland pöbeln, som in-
smugit sig uti frihetsvännernas leder. Skefhe-
ten af ev sådan utgångspunkt inneäbr sin egen
förkastelse; men icke desto mindre är det på
sådan andelig spis våra konservativa, med fröjd
och gammean, vecka ut och vecka in traktera
sina läsare. På detta sätt kan det dock till
någon del lyckas, att hos de mest korisynta
bland publiken inprögla en viss axelryckvings-
opinion om faran af folkväldet, och just denna
innötningsmaxim, hvaraf de reaktionära med rast-
löst nit betjena sig, för att på duken uteslutande
framställa alla möjliga skuggpartier, är anlednin-
gen till nedanstående uppsats, som för kort tid
sedan lästes i ett utmärkt tyskt blad, som ut-
gifves i Berlin. Vi rekommendera denna fram-
ställning, rörande den verkligt konstitutionella
monarkiens ställning till reaktionspartiet, till
begrundande af våra konservativa vänner, och
äro öfvertygade, att man skall känna sig träf-
fad af de sanningar, den innehåller. För öf-
rigt innehåller uppsatsen åtskilligt upplysande
rörande Tyskland, isynnerhet Preussens inre
förhållanden, som otvifvelaktigt skall intressera
läsaren, så mycket mer som åtskilliga anled-
vingar till jemförelser med våra egna inre ställ-
ningar deruti förefionas. Det tyska bladet re-
sonnerar som följer:
De brottsliga och hufvudlösa försök till det
allmänna lugnets störande och samhbällsförbål-
landenas omstörtning, som vid samma tid och
på flera ställen framträdt i Tyskland, höfvs
väckt hvarje tänkande fosterlandsväns djups
ogillande. I Frankfurt, i Baden, i Köln, har
den röda republikens fana blifvit höjd. I
första rummet inser man dårskapen att vänta
en lycklig framgång af ett företag, som ej fun-
nit några sympatier hos det förenade tyska
folket; och dernäst hafva de våldsarbheter, den
råhet och den terrorism, som brännmärka re-
publikanernas insurrektioner, varit särdeles eg-
nade att öfver rörelser af. detta slag mnedkalla
nationens ogillande och afsky. Man proteste-
rar allmänt och bögljudt mot en frihet, köpt
till ett sådant pris och betingad af sådana vil-
kor, som mordbragder och botelser till lifvet.
Dessa förhatliga försök hafva skyndsamt blifvit
tillintetgjörda. De voro baserade på väldet,
och för våldet hafva de äfven dukat under.
Det inbördeskrig, som genom dem framkallats,
är öfverståndet, men de följder det kommer att
lemna oss i arf äro betänkliga.
Allt som icke gagnar frihetens sak skadar
den. Utan iovflgytande på densamma blifver in-
gen politisk tilldragelse, ipgen offentlig demon-
stration. Hvarje utomordentlig händelse förer
statsstyr lsens gång från de säkra framstegens
raka väg, åt den ena eller andra sidan, samt
splittrar den allmänvå opinionen, på hvilken,